Ni som separerat för att ni träffat en ny

Jag tror kanske inte att jag är helt rätt att svara på din fråga för mina barn kände den nya väl redan innan jag och deras pappa separerade och dom hade umgåtts mycket ihop. Han var hos oss mer eller mindre varje dag och det var naturligt att han "fortsatte" med det även under separationen och därför blev det inget laddat första möte. Men annars tycker jag väl att det beror lite på hur barnen tog separationen. I mitt fall så var det ett skitdåligt förhållande och en riktigt vidrig separation så mina barn hade inget som helst emot det och tyckte att det var skönt att jag var lugn och glad med den nya och för att slippa bråk. Hade dom haft det väldigt svårt med det hade jag väntat in tills det känts helt bra för dom

Minst ett halvår. Barnen måste få processa separationen innan de introduceras till en ny kärlek.

Killen här inte okänd för min son, de har träffats ett par gånger då det är en vän till mig och han älskade honom. Kan man träffa han som en vän liksom? Eller märker barnet det är något ändå?

Känner de redan varann så verkar det bara konstigt om de inte får fortsätta träffas.

De känner alltså inte varann så väl bara träffats ett par gånger kanske uttryckte det fel men han blev väldigt förtjust i han och det är alltså ingen helt okänd människa menade jag mer.

Skäms på er alla som gjort så mot er familj!

Och NEJ, min make har inte gjort så mot mig. 

Varför skulle jag skämmas? Du vet, livet händer. Men jag var också naiv en gång i tiden som du.

Har de redan träffats så tycker jag att ni kan fortsätta med det, håll det lite lättsamt nu ibörjan, sen kan ni öka på mer efterhand.
Du känner ju din son och ser om han reagerar positivt eller negativt. Att träffa nya människor är ju inte negativt för någon, killen ska bara inte gå in och ta en föräldraroll förrän de har en väl fungerande relation, och det kan ta flera år, kanske aldrig. 

Lämnade inte mitt X för en ny men när jag väl träffade den nya väntade vi ett år med att berätta att vi var ett par. Innan dess var vi kollegor/kompisar och träffades med barnen av en ?slump? i leksaksaffären eller på lekplatsen.sen tog vi en fika tillsammans så vi gjorde allt väääldigt lugnt för barnens skull.

Verkar som en vettig introduktion ???? Fått för mig att det oftast är kvinnor som har så fruktansvärt bråttom att presentera för barnen? Kan ju snarare vara bra att det går en vecka innan man träffas för att få lite perspektiv?

Klart man ville snabba på det, men vi ville att det skulle vara bestående och satte barnens välmående i första hand. Vilket visade sig vara ett klokt beslut för barnen trivs och alla kommer superbra överens :)

Nu 4 år senare ska vi flytta ihop och alla är spända och förväntansfulla.

Min man flyttade in till mig direkt. Det tog kanske två månader innan hans dotter ville träffa honom. Och sen ytterligare någon månad innan hon kom hem till oss. Ytterligare några månader innan hon började komma och sova över. Ungefär ett år innan hon valde att bo hos oss på heltid.

I första separationen var det barnens far som träffade en ny. Hon flyttade in innan jag hade flyttat ut. Samtidigt började jag umgås med en ny man (som barnen redan kände, så det blev inte så konstigt för dem). Jag flyttade först själv till ett radhus, men efter ett halvår flyttade vi ihop i ett hus där alla mina barn och alla hans barn fick plats. Plus vår lilla sladdis som kom så småningom.

Nu för en månad sedan så hämtade tydligen min blivande exmake en ny kvinna hos hennes expojkvän och flyttade ihop med henne bakom min rygg innan jag ens visste om att vi hade separerat så att säga (ett gäng fabler om var han var och vad han gjorde under den tiden). Jag visste fortfarande inte om henne när han berättade att han ville skiljas och försvann, fick veta det på omvägar ifrån andra. Och hans plan var att de skulle ha sladdisen (8 år) varannan vecka direkt. Nu sket sig den planen ganska ordentligt för att hon inte var stabil och han hade dragit ett par valser för henne med, plus att hennes egna barn var omhändertagna. Så hon blev skjutsad till nästa pojkvän. Har inte riktigt smält detta än.