Lite pepp gällande nyfödd på neonatal

Å vet hur det känns, låg inne på neo i 2 veckor i februari när vår dotter kom pga gulsot, hennes bilirubin var högt och gick upp så fort hon inte var i solen så det var en massa utredning om vad som kunde vara fel. Det konjugerade var dessutom för högt också.

Så här 6 mån senare så kan jag verkligen minnas den där bubblan man var i och hur jobbigt det var!

Det var sond matning var 3e timme, i början endast det då hon inte orkade äta men sen lade vi till att hon fick amma. Efter det var det min tur att pumpa så blev knappt någon sömn på de 2 veckorna. Kan säga att jag var på bristningsgränsen då!

Men med tiden så blev hon piggare så och det kommer din också bli.

Ta en dag i taget och prata med sjuksköterskorna hur du mår, det är viktigt att få stöd!

Snart är du hemma med din lilla och denna tid kommer också vara bortglömd.

Mitt tips är att ta mycket bilder, gärna varje dag, så du har något att gå tillbaka till och minnas när alla dagar går ihop i varandra!

Min son var för svag för att suga, så jag pumpade och flaskmatade. Jag har verkligen inga fina minnen av hans första månader, det var ett helvete av att pumpa flaskmata, diska pump och flaskor, börja om... Han skulle ha mat varannan timme så jag fick aldrig sova.

De första månaderna var som sagt bara ett helvete, men efter ca 3 mån släppte det, han började suga, blev pigg och som en vanlig bebis.

Ställ dig in på att det inte blir en vanlig mysig bebistid utan ganska mycket kämpande, men vet att du är stark och att det helt klart är värt varje sekund.

Hej!

Jag fick en dotter förra året, jag åkte in till förlossningen för minskade fosterrörelser, visades även då att jag hade havandeskapsförgiftning och det var dåligt flöde i navelsträngen så det blev akut snitt (v36+6) vi låg på neonatalen i 9 dagar då dottern hade lågt blodsocker, så hon hade navelkateter för blodsockret samt sondmatades genom den där maskinen. Inne på dag 6 el 7 på neonatalen kopplades hon ur maskinen då blodsockret blivit bra, men hon sondmatades fortfarande och flaskmatades, även hon ville inte äta mer än 10-30ml och vi fick sedan sonda i resten av maten (hon somnade när vi flaskmatade henne, och var allmänt ganska trött, så det var omöjlig att få i henne mer genom flaskan). Dag 9 när vi fick åka hem sondmatades hon fortfarande, så hon fick hemsjukvård i 3 veckor just för att hon inte ville äta speciellt bra och de ville se att hon gick upp i vikt. Har slutat med ersättning för ett tag sedan och som mest åt hon 180-210 ml. Än idag äter hon inte superbra och är inte speciellt matglad, men växer och följer (sin) kurva.

Jag förstår dig till fullo! jag mådde väldigt dåligt under tiden vi fick ligga på neo, dels för att de uppstod andra komplikationer med min dotter när vi låg där, och dels för att jag inte fick dela rum med henne då hon hade navelkateter och va kopplad till ekg nästan hela tiden.

Men vill iallafall säga till dig att det blir bättre, även fast det kan kännas som en evighet dit.

Ja, eller hon hade under natten råkat rycka ut sondslangen själv, och när hemsjukvården kom till oss morgonen där på så tyckte de att vi skulle ge det ett försök utan sonden och bara flaskmata (Fick flaskmata väldigt ofta eftersom hon åt väldigt små mängder). Eftersom hon gick upp lite i vikt hela tiden så hade vi sista besöket på neonatalen, de vägde henne och hon hade gått upp 100g på en vecka om jag inte minns fel och då tyckte de att vi kunde bli utskrivna. Sen började bvc besöken, fick gå på tätare besök för att hålla koll på vikten bara. Kan än idag blir frustrerad och orolig över att hon inte vill äta så mycket (som jag tänker mig att hon ska göra) men sen försöker jag tänka att så länge hon mår bra, växer som hon ska och utvecklas så är jag glad.

Jag tror utan tvivel att det kommer gå bättre för din dotter och att allt blir bra, man har svårt att se att det blir bättre när man är mitt uppe i det. Jag tänkte iallafall flera dagar att "nej, nu åt hon bara 20ml, sen senare åt hon 40ml, sen var hon nere på 20ml igen" och jag blev stressad, orolig och trodde att det föralltid skulle vara så. Och jag hade en tendens att jämnföra hur mycket min dotter vägde och åt jämnfört med andra barn i samma ålder, vilket är dumt att göra.

Det kommer bli bra! Jag håller tummarna!

Hej TS,

Vår son föddes i dec 19. Allt gick bra för oss, blev hemskickade från BB, fast vi sa redan där att han äter för dåligt. Han vägrade vakna när det var mat, jag, min fru och tre barnmorskor Föröskte varje gång. Men de ansåg det var normalt...

Efter några dagar hemma märkte vi att han fortfarande inte åt bra, han var slö och lite gul fortfarande.

Vi kommer in på akuten under natten, och sedan direkt in på neo. Där blev vi kvar i 7 dagar.

Första natten fick han sola, samt dropp med socker och mat för han var så slö.

Efter första natten, så ansåg man att hans gulsot inte var så farlig. Däremot ville han inte fortfarande inte äta. Under tiden på neo så blev han ständigt sondmatas, flaska med ersättning var tredje timma plus att man fru skulle försöka amma/pumpa.

Amningen kom aldrig igång, utan vi blev utskrivna efter en vecka och insåg att det kommer bli en flaskbebis.

Men samma dag som vi kom hem så ville min fru ändå testa amma, och det gick hur bra som helst! Även om vi fortsatte med flaska en månad till, samt täta besök hos bvc för vägning.

Idag har är vår son drygt 8 månader, sitter aldrig stilla. Lärt sig ställa sig upp, kryper och pratar konstant. Är inte en lugn minut hemma, men med vår start, är det helt underbart (för det mesta)

Så ge inte upp, tänk att du och ditt barn är på det allra bästa ställe ni kan vara på för tillfället!

Tack så mycket för ditt svar! Kommer lösas om och om igen.

Låter ju liknande vår situation.

Nu har hon vart tröttare med vi har ju pumpat henne full av mat så inte så konstigt men känns ändå som ett steg bakåt. Känns som hon aldrig kommer äta av sig självt ????

Hur lång tid tog det för er att pigga på sig? Vad var det för orsak som gav gulsoten?

Jag funderar mycket på anknytning med, hon får ju ligga mycket själv. Hur är din bebis nu?

Kram!

Vågar inte säga hur många dagar det tog, men det blev ju lite bättre hela tiden i och med behandling och att min mat också ökade. Vi låg inne 2 veckor och när vi åkte hem så åt hon bara från mig.

Orsaken fick vi reda på långt efter, vid ca 3 mån tror jag och en massa utredning efter vi kommit hem. Hon har något som heter alfa 1 antitryspinbrist och är en genetisk defekt på ett av proteinerna/enzymer i kroppen. I praktiken innebär det att hon har ökad risk att utveckla KOL eller lung emfysem, men behöver inte få det alls.

Hon mår precis som alla friska bebisar idag, anknytningen är det inget problem med även om det var jobbig när hon var tvungen att sova i den där plastlådan med ögonen för pga solningen och man kunde inte ta upp henne (men det var nog värst för mig än för henne).

Där och då mådde jag skit dåligt pga av all som var nytt och ovissheten att inte veta när man fick komma hem eller vad som var fel.

Men, det gick över och blev bra :)

Min son föddes i v31 i maj i år, också pga akut havandeskapsförgiftning. Jag fick första symptomen vid midnatt, kl 14 är han född. Han fick ligga ett dygn i respirator och sedan var han beroende av syrgas i 4 veckor. Vi fick ligga på neo i 5 veckor och därefter hemsjukvård i 5 veckor. Oerhört jobbigt för hela familjen och vi processar den tiden fortfarande.

Gällande mat och amning så tror jag hon kommer komma igång :) min pojke sondmatades helt i 7 veckor innan han började komma igång och äta från bröstet med hjälp av amningsnapp. Nu helammas han utan hjälp av den :)

Jag och min pojke gosade mycket på neo, låg hud mot hud på mitt föräldrarum. Vi har en superfin anknytning idag!