• vinterdimman

    Oplanerat gravid - pappan vill inte behålla

    Hej!

    Mitt första inlägg här, men hoppas på stöd och råd från någon som är/har varit i samma situation då jag snart går sönder psykiskt.

    Jag och min sambo har 2 barn sedan tidigare, är nu 3 och snart 5 år gamla. Förra sommaren blev jag oplanerat gravid trots skydd och vi kände båda att det var lite för tidigt med ett tredje barn då vi var i väldigt krävande situationer i livet samt ett ej färdigrenoverat hus. Det var jobbigt men kändes efteråt ändå okej. Jag bytte då preventivmedel, gör säkrare skydd. Har nu blivit gravid igen. Jag som ändå länner att jag skulle vilja ha en till, även om kanske egentligen inte rirkgit än så hade det känns okej, som att vi klarat det. Vi har fortfarande inte de praktiska förutsättningar, egentligen då barnen nu delar rum och det finns inte utrymme för fler. Men vi ska tids nog ta tag i att renovera ytterligare en våning, men vi är inte riktigt där än. Min sambo vill absolut inte behålla barnet, han ser ingen annan utväg en abort. Men jag vet inte hur jag ska klara av att gå igenom en abort till, speciellt när jag känner att jag kunnat behålla det. Det går inte att diskutera detta, då min sambos enda svar är att det är bättre att vänta tills vi har gjort klart i vårt hus och barnen blivit ytterligare lite äldre. Men jag känner bara hur jag ska kunna genomgå detta för att sedan om kanske 1-2 år aktivt försöka. Kommer jag att förlåta mig själv när jah inte är tillfreds med beslutet? Hur kommer relationen att påverkas? Jag mår så dåligt över detta, orkar inte göra någonting, det enda jag tänka på är detta, har inte ens ork att leka med mina barn, vill bata bädda ner mig i sängen och inte prata med någon.

    Vad har ni för erfarenheter? Hur gjorde ni? Hur tänkte ni? Hur förändrades er vardag? Snälla dela med er!!

  • Svar på tråden Oplanerat gravid - pappan vill inte behålla
  • Tecum

    Har ingen erfarenhet av detta men rent spontant känner jag att om ni ändå tänkt er en tredje i framtiden kan ni lika väl ta det nu. Det vore skillnad om han inte vill ha fler barn öht.
    Kanske kan ni leja in hjälp med renoveringen för att få rum klara tidigare?

  • vinterdimman

    Jag känner så, men min sambo känner absolut inte så och min tanke var då att han kanske ändrat sig och inte ville ha fler barn alls, men det kan han tänka sig, men inte nu. Jag var i din tankebana men min sambo är absolut inte där utan vill att det ska vara mer planerat för att slippa känna panik och stress över vad som isf komma skall. ????

  • Magical

    Ni behöver prata med tex barnmorska ,eller annan samtalskontakt, innan du  tar beslut

  • linnean21

    Jag har inte heller erfarenheter, hoppas det är ok med mina tankar ändå.

    Jag tänker dels på en aspekt, hur gammal är du? Eftersom ju äldre man blir minskar ju chanserna att ens kunna bli gravid och sen rent allmänt, vad är det som säger att du ens kan bli gravid igen om ni gör abort nu?

    Även om man såklart är två om det här så är jag på den sidan att jag tycker att du som kvinna bär det slutgiltiga beslutet, vad är det som säger att han ska vara den som bestämmer? Visst, han vill verkligen inte ha barn MEN samtidigt vill du verkligen inte göra abort. Och eftersom det är du som måste gå igenom allting så tycker jag att det är du som bestämmer, jag har lite skoj här hemma att min sambo har inget med den processen att göra för det e min kropp som drabbas och mitt liv som hamnar på paus i 1 år, därför bestämmer också jag. Lite glimt i ögat såklart! Och jag vill säga att jag har såklart all respekt att det inte kan vara så enkelt givetvis men abort är minst lika stort beslut som att behålla, om inte mer. För att sticka ut näsan så tror inte jag män riktigt förstår vad en annan känner psykiskt och fysiskt med allt som har med att skaffa barn och göra. De kan finnas där 100% och göra allt man behagar, men de kan ju aldrig nå ända, ända in. Så jag tycker om du kan får du sätta dig ner och verkligen berätta vad du känner och be han lägga sina känslor åt sidan någon dag eller två och ta in vad du säger. För han kanske abort är en enkel utväg och särskilt eftersom ni redan gjort en. Men eftersom han ändå överväger 1 barn till så tycker jag det är märkligt att han är så emot det nu, man anpassar ju sig och löser det bara tänker jag! Om 2 år så har han / ni säkert någonting annat som står ivägen istället. Lev nu säger jag, idag har man alla möjligheter! Livet kan lika gärna vara slut om 2 år klyschigt och hårt sett men det är ju den bittra sanningen. Lycka till, hoppas ni möter varann och blir lyckliga i beslutet som tas.

  • Tow2Mater

    Skaffa den tredje och sista nu, och sen steriliserar sig iallafall en av er - annars kommer du ju formodligen sitta i samma situation igen och igen, eftersom preventivmedlen inte verkar fungera fullt for dig/er.

  • Richard1986
    vinterdimman skrev 2020-08-22 17:24:51 följande:

    Hej!

    Mitt första inlägg här, men hoppas på stöd och råd från någon som är/har varit i samma situation då jag snart går sönder psykiskt.

    Jag och min sambo har 2 barn sedan tidigare, är nu 3 och snart 5 år gamla. Förra sommaren blev jag oplanerat gravid trots skydd och vi kände båda att det var lite för tidigt med ett tredje barn då vi var i väldigt krävande situationer i livet samt ett ej färdigrenoverat hus. Det var jobbigt men kändes efteråt ändå okej. Jag bytte då preventivmedel, gör säkrare skydd. Har nu blivit gravid igen. Jag som ändå länner att jag skulle vilja ha en till, även om kanske egentligen inte rirkgit än så hade det känns okej, som att vi klarat det. Vi har fortfarande inte de praktiska förutsättningar, egentligen då barnen nu delar rum och det finns inte utrymme för fler. Men vi ska tids nog ta tag i att renovera ytterligare en våning, men vi är inte riktigt där än. Min sambo vill absolut inte behålla barnet, han ser ingen annan utväg en abort. Men jag vet inte hur jag ska klara av att gå igenom en abort till, speciellt när jag känner att jag kunnat behålla det. Det går inte att diskutera detta, då min sambos enda svar är att det är bättre att vänta tills vi har gjort klart i vårt hus och barnen blivit ytterligare lite äldre. Men jag känner bara hur jag ska kunna genomgå detta för att sedan om kanske 1-2 år aktivt försöka. Kommer jag att förlåta mig själv när jah inte är tillfreds med beslutet? Hur kommer relationen att påverkas? Jag mår så dåligt över detta, orkar inte göra någonting, det enda jag tänka på är detta, har inte ens ork att leka med mina barn, vill bata bädda ner mig i sängen och inte prata med någon.

    Vad har ni för erfarenheter? Hur gjorde ni? Hur tänkte ni? Hur förändrades er vardag? Snälla dela med er!!


    Hur långt gången är du ? Jag tänker ifall ni måste ta ett beslut nu eller om ni har några veckor på er att bestämma er. Isåfall kanske det kan vara läge för er att träffa en kurator och prata om situationen ? Det kan lösa på en del knutar i kommunikationen mellan er som man kanske inte tänker på när båda känner sig chockade och pressade.

    För dig är det ju såklart en åldersfråga också. Är du i övre 20/ nedre 30-års åldern så finns antagligen chansen att bli gravid om några år igen då ni verkar ha lätt för att kunna bli gravid tillsammans.

    Men är du i övre 30/nedre 40-års åldern så är risken stor att det är eran sista chans nu om ni vill ha en till.
Svar på tråden Oplanerat gravid - pappan vill inte behålla