Forum Utredning - Planerar barn
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Utredning upprepade missfall

    Ons 26 aug 11:57 Läst 0 gånger Totalt 14 svar
    Ons 26 aug 11:57

    Har precis slutat blöda efter mitt tredje missfall på under ett år. Verkar inte ha problem med att bli gravid, men jag verkar inte få behålla någon bebis. Min läkare har skickat remiss för utredning efter upprepade missfall. Är det någon som vet hur länge man brukar få vänta innan utredning startar? Hur lång tid tar det innan man får svar?

  • Ons 26 aug 12:44 #1
    Izzy123 skrev 2020-08-26 11:57:35 följande:

    Har precis slutat blöda efter mitt tredje missfall på under ett år. Verkar inte ha problem med att bli gravid, men jag verkar inte få behålla någon bebis. Min läkare har skickat remiss för utredning efter upprepade missfall. Är det någon som vet hur länge man brukar få vänta innan utredning startar? Hur lång tid tar det innan man får svar?


    Hej. Jag har inget svar på din fråga, då jag är i samma sits som du. Tredje missfallet för 2 veckor sedan och blöder fortfarande :(

    Har inte startat någon utredning än; men har tänkt tanken.
  • Ons 26 aug 13:06 #2
    Undrandee skrev 2020-08-26 12:44:15 följande:

    Hej. Jag har inget svar på din fråga, då jag är i samma sits som du. Tredje missfallet för 2 veckor sedan och blöder fortfarande :(

    Har inte startat någon utredning än; men har tänkt tanken.


    Beklagar missfallen. Det är verkligen något sjukt påfrestande både fysiskt och psykiskt. Hur mår du?
  • Ons 26 aug 13:28 #3
    Izzy123 skrev 2020-08-26 13:06:45 följande:

    Beklagar missfallen. Det är verkligen något sjukt påfrestande både fysiskt och psykiskt. Hur mår du?


    Detsamma till dig.

    Jag har det jätte jobbigt psykiskt! Gråter fortfarande lm dagarna och har svårt med vardags livet och att kunna se framåt.

    Hur mår du?
  • Ons 26 aug 13:55 #4
    Undrandee skrev 2020-08-26 13:28:59 följande:

    Detsamma till dig.

    Jag har det jätte jobbigt psykiskt! Gråter fortfarande lm dagarna och har svårt med vardags livet och att kunna se framåt.

    Hur mår du?


    Jag har nått någon nivå av ren hopplöshet där jag bara känner att det är något fel på mig och att jag aldrig kommer få bli mamma. Senaste gången jag blev gravid blev jag knappt ens glad över det positiva testet utan jag började typ räkna dagarna till jag skulle få missfall igen. De två första var MA och det tredje kom igång av sig självt. Det var ändå på ett sätt en lättnad att börja blöda istället för den extrema ångest det innebär att gå på VUL och se ett litet foster utan hjärtslag.
  • Ons 26 aug 14:22 #5
    Izzy123 skrev 2020-08-26 13:55:50 följande:

    Jag har nått någon nivå av ren hopplöshet där jag bara känner att det är något fel på mig och att jag aldrig kommer få bli mamma. Senaste gången jag blev gravid blev jag knappt ens glad över det positiva testet utan jag började typ räkna dagarna till jag skulle få missfall igen. De två första var MA och det tredje kom igång av sig självt. Det var ändå på ett sätt en lättnad att börja blöda istället för den extrema ångest det innebär att gå på VUL och se ett litet foster utan hjärtslag.


    Jag förstår vad du menar. Jag hade ett missfall först som kom ut av dig själv i vecka 6-7 sedan har jag haft 2 MA som krävt både tablett behandling och skrapningar. Två senaste graviditeterna slutade i vecka 7 så alla har varit under samma period. Har samma tankar som du, det är fel på mig och jag kommer inte att få levande barn. Nu sista gången jag plussade kände jag bara rädsla och oro, och jag hade ju rätt tyvärr.

    Nu är jag rädd inför vad en eventuell utredning kommer att visa. Till exempel att det är något fel som inte kommer gå att hjälpa :(

    Dessa blödningar gör att jag blir påmind om missfallet hela tiden också. Börjat tro att jag har rester kvar i livmodern den här gången också eftersom jag blöder som jag gör men gyn vill inte undersöka mig med ett VUL :(
  • Tor 27 aug 08:01 #6
    Undrandee skrev 2020-08-26 14:22:41 följande:

    Jag förstår vad du menar. Jag hade ett missfall först som kom ut av dig själv i vecka 6-7 sedan har jag haft 2 MA som krävt både tablett behandling och skrapningar. Två senaste graviditeterna slutade i vecka 7 så alla har varit under samma period. Har samma tankar som du, det är fel på mig och jag kommer inte att få levande barn. Nu sista gången jag plussade kände jag bara rädsla och oro, och jag hade ju rätt tyvärr.

    Nu är jag rädd inför vad en eventuell utredning kommer att visa. Till exempel att det är något fel som inte kommer gå att hjälpa :(

    Dessa blödningar gör att jag blir påmind om missfallet hela tiden också. Börjat tro att jag har rester kvar i livmodern den här gången också eftersom jag blöder som jag gör men gyn vill inte undersöka mig med ett VUL :(


    Klart att de måste gå med på att ge dig ett VUL nu, särskilt som du har en historia med MA som krävt behandling!

    Du kan skicka egenremiss för utredning efter tre missfall. Gör det så kommer det i alla fall kännas som att det händer något och att du snart kommer få hjälp av någon inom sjukvården som faktiskt bryr sig.

    Jag hoppas verkligen att utredningen hittar något som är lätt att fixa. Själv hoppas jag att det är typ sköldkörteln som krånglar för det verkar ju vara enkelt ordnat. Jag vet dock redan att jag har problem med koagulationen och får därför Fragmin när jag blir gravid, men jag undrar om det sätts in för sent och om jag kanske borde ha Trombyl också.
  • Fre 28 aug 14:40 #7

    Ingen som vet hur lång kötid det brukar vara till första besöket?

  • Fre 28 aug 15:09 #8

    Har också precis haft ett tredje missfall på mindre än ett år... Vid senaste (förra veckan) bestämdes det att en utredning skulle påbörjas. Fick en kallelse kort därefter och fick komma på provtagning i måndags (1 vecka efter). Sedan dröjde det bara 3 dagar innan jag fick provsvaren, vilket var igår. Det visade dock inte på någon brist/avvikelse eller annat. Jag vet att man borde vara glad för att man är frisk, men känns sjukt knäckande i alla fall... Lite som tillbaka på ruta ett. Inget verkar vara fel men ändå blir det missfall efter missfall. Just nu känner jag mig väldigt nedstämd och värdelös. Känns som att jag gör något fel... Längtande efter att bli gravid igen, samtidigt som jag är väldigt rädd för det...

  • Lör 29 aug 09:34 #9
    Sokis skrev 2020-08-28 15:09:17 följande:

    Har också precis haft ett tredje missfall på mindre än ett år... Vid senaste (förra veckan) bestämdes det att en utredning skulle påbörjas. Fick en kallelse kort därefter och fick komma på provtagning i måndags (1 vecka efter). Sedan dröjde det bara 3 dagar innan jag fick provsvaren, vilket var igår. Det visade dock inte på någon brist/avvikelse eller annat. Jag vet att man borde vara glad för att man är frisk, men känns sjukt knäckande i alla fall... Lite som tillbaka på ruta ett. Inget verkar vara fel men ändå blir det missfall efter missfall. Just nu känner jag mig väldigt nedstämd och värdelös. Känns som att jag gör något fel... Längtande efter att bli gravid igen, samtidigt som jag är väldigt rädd för det...


    Åh jag beklagar missfallen! Vad skönt ändå att utredningen gick snabbt, men vilken besvikelse att de inte hittade något avvikande. Det är ju en av få gånger man faktiskt hoppas att de ska hitta något fel på en. Hur som helt tycker jag du ska hålla hoppet uppe, det är ju trots allt något positivt att du är frisk!

    Vet du vilka tester de gjorde?
  • Lör 29 aug 15:14 #10
    Izzy123 skrev 2020-08-29 09:34:10 följande:

    Åh jag beklagar missfallen! Vad skönt ändå att utredningen gick snabbt, men vilken besvikelse att de inte hittade något avvikande. Det är ju en av få gånger man faktiskt hoppas att de ska hitta något fel på en. Hur som helt tycker jag du ska hålla hoppet uppe, det är ju trots allt något positivt att du är frisk!

    Vet du vilka tester de gjorde?


    Tack! Beklagar dina missfall också och hoppas såklart att du ska få komma på utredning och att det går bättre nästa gång!

    De kollade om jag hade några vitaminbristen, om blodet koagulerar som det ska, kollade vita och röda blodkroppar, sköldkörteln och antikroppar. Gjorde också en gynundersökning, men det hade jag även gjort någon vecka innan utan att de hade sett något konstigt eller avvikande. Det som läkaren lite vagt misstänkte (och som jag har funderat på själv också) är att varje befruktat ägg fäster, dvs oavsett om de är livsdugliga eller ej. Så fick höra ?antingen kanske det går bra nästa gång, eller så blir det kanske 5 missfall till innan det lyckas, eller så blir det bara missfall på missfall?. Kändes inte som så uppmuntrande ord, men som du säger är det såklart något positivt att man är frisk, även om det känns väldigt jobbigt just nu.

    När ska du påbörja utredning, eller väntar du fortfarande på besked?
  • Lör 29 aug 15:19 #11
    Sokis skrev 2020-08-29 15:14:02 följande:

    Tack! Beklagar dina missfall också och hoppas såklart att du ska få komma på utredning och att det går bättre nästa gång!

    De kollade om jag hade några vitaminbristen, om blodet koagulerar som det ska, kollade vita och röda blodkroppar, sköldkörteln och antikroppar. Gjorde också en gynundersökning, men det hade jag även gjort någon vecka innan utan att de hade sett något konstigt eller avvikande. Det som läkaren lite vagt misstänkte (och som jag har funderat på själv också) är att varje befruktat ägg fäster, dvs oavsett om de är livsdugliga eller ej. Så fick höra ?antingen kanske det går bra nästa gång, eller så blir det kanske 5 missfall till innan det lyckas, eller så blir det bara missfall på missfall?. Kändes inte som så uppmuntrande ord, men som du säger är det såklart något positivt att man är frisk, även om det känns väldigt jobbigt just nu.

    När ska du påbörja utredning, eller väntar du fortfarande på besked?


    Av någon anledning så blev det frågetecken när jag skrev citattecknen. Skulle såklart inte vara så ????
  • Lör 29 aug 15:36 #12
    Sokis skrev 2020-08-29 15:14:02 följande:

    Tack! Beklagar dina missfall också och hoppas såklart att du ska få komma på utredning och att det går bättre nästa gång!

    De kollade om jag hade några vitaminbristen, om blodet koagulerar som det ska, kollade vita och röda blodkroppar, sköldkörteln och antikroppar. Gjorde också en gynundersökning, men det hade jag även gjort någon vecka innan utan att de hade sett något konstigt eller avvikande. Det som läkaren lite vagt misstänkte (och som jag har funderat på själv också) är att varje befruktat ägg fäster, dvs oavsett om de är livsdugliga eller ej. Så fick höra ?antingen kanske det går bra nästa gång, eller så blir det kanske 5 missfall till innan det lyckas, eller så blir det bara missfall på missfall?. Kändes inte som så uppmuntrande ord, men som du säger är det såklart något positivt att man är frisk, även om det känns väldigt jobbigt just nu.

    När ska du påbörja utredning, eller väntar du fortfarande på besked?


    Det där har jag också funderat över, hört att det kallas typ "superfertlitet". När kroppen liksom accepterar alla foster oavsett om det kommer kunna växa eller inte. Känns ju som en rimlig förklaring när man som både du och jag lyckas bli gravid väldigt fort, men det gör ju också att man får vänta mycket längre och gå igenom missfall varje gång som andra bara skulle fått sin mens som vanligt.

    Har inte fått någon tid för utredning än, har bara hört att det nog kommer ta tid pga corona.
  • Lör 29 aug 15:42 #13
    Izzy123 skrev 2020-08-29 15:36:24 följande:

    Det där har jag också funderat över, hört att det kallas typ "superfertlitet". När kroppen liksom accepterar alla foster oavsett om det kommer kunna växa eller inte. Känns ju som en rimlig förklaring när man som både du och jag lyckas bli gravid väldigt fort, men det gör ju också att man får vänta mycket längre och gå igenom missfall varje gång som andra bara skulle fått sin mens som vanligt.

    Har inte fått någon tid för utredning än, har bara hört att det nog kommer ta tid pga corona.


    Precis! Tycker dock det låter lite konstigt (själva ordet) men kanske är det så.

    Jag förstår, är nog lite olika beroende på vart man bor. Hoppas ändå att det inte tar allt för lång tid för er!
  • Mån 26 okt 14:30 #14

    Nu har det gått några veckor och jag kan svara på några av mina egna frågor ifall någon annan hittar tråden. Från remiss till första besöket tog det drygt 6 veckor. De ville att jag skulle komma dit mellan mens och ägglossning för att göra en spolning och koll av livmodern. De tog även 11 rör med blod från mig och ett från min partner. På mig testade de olika antikroppar, sköldkörtelhormon, koagulationsfaktorer och kromosomanalys. På min partner tog de kromosomanalys och han fick även lämna spermaprov.

    Detta var 3 veckor sen. Vet någon hur lång tid det tar för provsvar?

Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll