Finns det verkligen inget jag kan göra!

Nej man brukar inte tillåta klassbyten på en gång eftersom man behöver lite tid på sig att få ihop den nya gruppen. (arbetar på en skola och vår rektor går likadant)
Men ni får stöta på igen och igen, om det är så att det verkligen inte går. Sedan antar jag att han träffar sina gamla kompisar lite då och då, på skolgården och så? De kan umgås efter skolan också? 

Vår dotter hamnade helt ensam på en helt annan skola än sina kompisar, det tycker jag är värre än att man är på samma skola men i olika klasser. Men barn är olika, ni får stöta på igen.

Det är bättre att ni lär sonen att gilla läget. Om de är så goda kompisar kan de ses på raster eller efter skolan och på helgerna. Lektionstiden är ändå inte till för att lattja runt med polarna.

Tack för ditt svar! Det är helt klart värre att hamna i en helt ny skola. Jodå sonen träffar sina kompisar efter skolan och de har några enstaka raster tillsammans. Men mest är han ensam i skolan.

Anonym (Anonym) Det är inte riktigt det detta handlar om. Men tack för ditt input!

Det har bara gått en vecka. Försök lugna ner dig och visa sonen att du tror på honom och hans förmåga att skaffa kompisar. Peppa och uppmuntra istället för att elda på hans känslor av utanförskap. En vecka är ingenting i en ny grupp.

Prata med honom om att lektioner INTE är till för att prata med kompisar och hjälp honom att se de raster och lunchtider som han har tillsammans med sina gamla kompisar. Hjälp honom med strategier för hur man tar kontakt med nya klasskompisar. 

Du kan sannolikt inte ändra klassindelningen. Om alla kunde det på så lösa grunder som du skriver om skulle skolorna inte göra annat än att ändra grupper. 

Tack för ditt svar! Du har rätt att jag är uppeldad :) Vi har inte gjort annat än peppat honom och sagt att det löser sig. Och uppmuntrat honom. Orsaken till att jag reagerar så starkt är nog hur detta hanterades av hans gamla lärare. Just att lova att man kommer hamna i samma klass som någon av kompisarna och sen släppa bomben precis innan sommarlovet. Men uppskattar verkligen ditt svar, det fick mig att se saken från ett annat perspektiv.

Det var klumpigt sagt av läraren som uppenbart inte hade koll. Det var dåligt och jag förstår att du är upprörd.

Jag tänker annars lite som signaturen anonym. Din son är så stor att du kan prata om att på lektionerna ska man fokusera så att man hänger med ordentligt och får bra betyg. Vilka som går i klassen är mindre viktigt. På sin fria tid raster/fritid kan han sen umgås med sina kompisar.

Jag går mot strömmen här.
Jag hade varit helt ensam om det handlat om mig. Jag var jätteblyg och hade jättesvårt att skaffa nya kompisar när jag var yngre. Det var trygghet för mig att mina två kompisar gick i min klass. Vi bodde inte nära varandra så att umgås på fritiden hände inte ofta.
Så skulle min klass splittras inför högstadiet och jag hade förlorat mina vänner så hade jag nog blivit väldigt deprimerad p.g.a. den person jag är.

Så mitt råd är att ligga på och prata med rektorn igen.

Har din son sociala svårigheter på något sätt så tycker jag du ska anstränga dig på alla vis för att han ska få byta till en klass där han har någon kompis.

Om han har normalt lätt för att få kompisar så kommer detta vara en berikande och utvecklande erfarenhet för honom.

Håll kontakt med lärarna för att se att de anstränger sig för att pussla ihop honom med bra grupper i grupparbeten osv så kommer han snabbt få nya kompisar. Att de har lära-känna-aktiviteter i början och sånt. Tycker också lärarna kan hålla koll så han inte sitter ensam och äter, blir bra behandlad av de andra osv.

Tack alla för era åsikter och tankar. Visst, jag går väldigt mycket i försvarsställning när det gäller mina barn. Är väldigt mycket av en hönsmamma :) Blir de orättvist behandlade så känner jag mig orättvist behandlad. Mår de dåligt så mår jag dåligt. Det är väl det som föräldraskap innebär. Men jag tar till mig allas åsikter och tänker kanske lite annorlunda kring det hela. Ska uppmuntra honom till att se detta som en möjlighet att skaffa ännu fler kompisar, vilket ju inte är helt fel. Och inte fastna i orättvisan i det hela utan gå vidare. Samtidigt om det inte känns bättre när tid har gått, ta en ny diskussion med skolan.