fjällräven lady skrev 2020-08-27 23:26:12 följande:
Hej, har inget bra svar på din fråga. Känner personligen, som arbetar som sjuksköterska, att det är väldigt tråkigt att du behöver känna så som du beskriver. Vi som arbetar inom vården vill självklart att de som vi möter skall känna sig välkomna, accepterade och verkligen inte behöva vara orolig och inte söka vård pga av känslor liknande det du beskriver. Vården är mer än bara död :) det äe förebyggande arbete, hjälp och stöd i situationer man inte själv kan lösa. Hela vården bygger också på patienternas autonomi, dvs ditt eget självbestämmande. Information skall du ha. Det har du rätt till att få, om personalen inte ger dig nog med information, kräv detta!
Dem du möter är också proffs på det dom gör, men vissa saker blir tyvärr vardag, kom därför ihåg att fråga, ifrågsätt och kräv ett svar DU förstår. Alla människor är inte alltid så lätta att läsa, därflr underlättar det om patienten själv berättar vad man känner. Berätta exakt hur just du känner för personalen. Ingen, varken personal eller patienter vinner på att patienten gör som denne tror äe förväntat av en o försöker vara en icke besvärlig patien. Vi har inga förväntningar på dig som patient, vi vill bara hjälpa dig att må bättre, visa dig vägen eller förlösa ditt barn på allra bästa sätt för alla inblandade osv.
Slår dessutom ett slag för förlossningsvården, det är ett positivt ställe att vara på, du ligger inte på en avdelning för vård i livets slut, utan helt tvärt om. Dom är underbara barnmorskor som inte gör annat om dagarna än att förlösa barn och hjälpa nyblivna mammor. Det är helt normalt att känna sig rädd inför en situation du aldrig upplevt innan. Men om du litar på personalen, ifrågasätter det du inte förstår, och tilllåter dig själv fullt ut vara dig själv i stunden kommer du få en bättre upplevelse.
Kanske skulle du ringa din förlossningsavdelning och be om att få hälsa på där ( eller ha ett telefonsamtal med barnmorska, i dessa corona-tider...) där du kan förklara dina känslor, rädslor osv och få svar som lugnar dig inför den stora dagen ?
Du skall få möta ditt barn, som du väntat på i snsrt 9 månader. En stund du kommer minnas för resten av ditt liv och som oavsett hur många gånger man gjort det, är en livsomvälvande upplevelse. Och jag tror absolut att du kan förändra din känsla till det bättre på en månad. Att du skriver här är en bra början :)
Tack för ditt fina svar! Det känns hoppfullt att du tror jag kan vända det..
Tyvärr har pandemin gjort att det varit svårt att få hjälp både över telefon och med möten. Hade en del jobbiga ultraljud i början också, pga kubtest-siffrorna, med en läkare som inte förstod mig och hela tiden skulle erbjuda abortmöjligheter, mycket oro späddes på i onödan, och när jag ringt och bett om hjälp pga det har det inte funnits möjlighet och sådär. (Tillslut var iaf provsvaren bra.)
Min barnmorskemottagning stängde helt utan besked när jag var i fjärde månaden. Nåt krångel gjorde att inga meddelanden gick ut till oss som var inskrivna, utan det fick man upptäcka själv när det var släckt och låst, och försöka ta reda på vilken stadsdel man skulle gå till istället och vilka som jobbar där. Har haft olika bm varje gång hittills. Men eftersom jag har så svårt att lita på någon alls spelar just det ingen större roll.
Jag tänker ofta på att de som jobbar med det här är underbetalda och underbemannade, att förlossningsvården går på knäna, som man läser i tidningen. Barnmorskor som larmar om att patientsäkerheten är hotad... Jag tänker att de är professionella och vill att det ska gå bra för mig också, men de kanske har fem födande samtidigt och inte hinner med. (Min egen erfarenhet är ju dock lika med noll, så egentligen borde jag ju kunna lita på vem som helst som varit med tidigare.)
Jag uttryckte en del av den här sjukhusoron för ena bm, och hon ville att jag skulle fokusera mer på möjligheterna. Så nu inleder jag mitt förlossningsbrev med det mest optimistiska jag kunde pressa fram: "Min målbild och stora förhoppning är att ingen dör, och att vi kan åka hem någorlunda friska." Det är ju iaf positivt?
