Är elevassistent i skolan verkligen en sån dålig idé??

En elevassistent är en jättedålig idé pga dom anledningar som du redan har fått.

Det är nuvarande skola som ska hjälpa honom med det han behöver.

De har rätt till viss del, elevassistenter är väldigt ofta unga och oerfarna men det finns också fantastiskt duktiga assistenter som verkligen gör stor skillnad. 

Personligen tycker jag att det är viktigare att måendet är bra än att skolresultat finns, jag hade nog flyttat tillbaka sonen till gamla skolan och har bokat in regelbundna möten (en gång i veckan i början) med skolan och på så sätt ha koll på att din son får en bra skolgång.

Om ni får en ung assistent kan ni ju bjuda hem assistenten, få en relation med denne och berätta om sonens behov. Ni kan själva påverka ganska mycket hur assistenten borde jobba med sonens behov.

Hej ts!

Kan inte råda riktigt i ert fall, men ville bara berätta om mina egna erfarenheter av skolgång med elevassistent.

Jag hade själv en personlig assistent som följde mig mellan åk 1 till om med åk 6. Min assistent var inte med i själva klassrummet utan endast på raster och i korridoren och skolmatsalen. (detta eftersom det främst var kroppsliga funktionshinder jag hade).

I mitt fall var en elevassistent absolut nödvändigt (för jag hade inte överlevt skolgången annars bokstavligt talat), men den stora nackdelen var det som din pojke ts just nu upplever som sitt stora problem: känslan av att vara annorlunda, utanförskap, svårt att få kompisar.
Detta eftersom att gå runt med en assistent skapar oundvikligen ett stort avstånd mellan eleven och de andra jämnåriga. Denne vuxne person blir liksom ett hinder märkte jag tydligt, tom så att de andra barnen ibland gick iväg när jag och assistenten kom. Det går inte att snacka "hemlisar" när det står en vuxen i närheten. I klassrummet var det inga problem eftersom där var jag ju "en i mängden", men på rasten med elevassistenten, så blev jag och assistenten till en "inkräktare" från vuxenvärlden.

Så mitt råd är att försöka hitta någon annan ide i första hand, eftersom en assistent som följer eleven kan få helt motsatt effekt när det gäller att få vänner och känna sig som en i gruppen.

Hade inte en enda riktigt kompis i skolan under de åren. Jag var alltid "reservkompis" i klassen (även om jag hade jämnåriga vänner utanför skolan), när assistenten försvann fick jag vänner i klassen rätt snabbt faktiskt. Assistenten försvårade kraftigt mina möjligheter att skaffa vänner.

Jag skulle hellre se att din son gick i en vanlig skola, med eller utan assistent. Har han tråkigt på lektionerna så kanske han behöver mer utmanande material? Nu har det förstås gått två år så det kan vara svårt att säga men huvudsaken är att ett barn utan diagnos inte ska tvingas gå i en npf-skola. Hur fick de ens igenom det? Det är skolans skyldighet att tillgodose elevers behov, med eller utan diagnos. Klarar de inte det borde en anmälan till SI vara på sin plats.

Jag har förstått att det finns nackdelar med en elevassistent men det jag oroar mig för är att min son kommer må allt sämre om hans behov av vänner och gemenskap inte tillgodoses. Skolan som han går i är inte en del av en annan skola så han träffar endast barn med diverse svårigheter som gör att de inte vill umgås på det sättet som min son behöver och önskar. Vi har haft en dialog med skolan kring detta men nu har det gått ett år sedan vi tog upp detta och inget har blivit bättre. De hoppas nu på att han ska hitta vänner då han gick upp till mellanstadiet och där ska det finnas fler barn, fast med samma problematik.

Jag vet inte om jag vill flytta tillbaka sonen till ursprungsskolan dels pga de konflikter som vi föräldrar hade med skolan och det som sonen fick stå ut med. Ska väl tilläggas att jag inte tror att han är så välkommen dit heller. Däremot kan jag tänka mig en annan skola där han får en nystart men jag vet att han måste ha stöd främst under lektionstid och det var därför en elevassistent behövs tänkte jag. Nu står jag lite handfallen för hur jag ska gå vidare för precis som du skriver så anser även jag att hans välmående är viktigare än skolresultaten.

Jag förstår hur du menar och tråkigt att det som var ett stöd också blev ett problem för dig. Min tanke har varit att han endast skulle ha hjälp under lektionstid men rasterna skulle han klara av att hantera utan stöd från elevassistent. Tyvärr har vi inte fått gehör för detta och den nya skolan anser att det är bättre att han stannar kvar där han är trots att sonen har i över ett års tid känt sig utanför och saknat vänner. 

Det ville vi också men skolan ville inte ha honom kvar då de ansåg att de saknade kunskap och kompetens.  De hade redan bestämt sig för att flytta honom och tvingade således igenom detta. Vi överklagade och vann men då hade de redan tvingat igenom en flytt och han hade gått några veckor på nya skolan och då kände vi inte att vi kunde flytta honom igen. Vi hade gjort anmälningar och överklagade överallt men man kommer rätt långt med lögner, tyvärr. De vill inte ha honom tillbaka och gör allt för att han ska vara kvar på denna nya skola. Nu när vår son har börjat må dåligt pga att han inte har vänner och inte känner att han passar in eller har nåt gemensamt med barn som går i nya skolan så har vi börjat rota i allt detta och börjat leta efter lösningar men det verkar inte finnas någon lösning samtidigt som jag känner att vi inte kan bara låta honom fortsätta må så här.

Hur hjälper en assistent praktiskt med saker som "svårt för att ta tag i sånt som inte intresserar honom, omotiverad, rastlös och att han kan välja att gå ut ur klassrummet när han får nog"? Låter ju som motivationen borde hojas på andra sätt.