Min man tar vårt barn i försvar
Vi är inte direkt sådana som skäller på vårt barn, utan vi brukar försöka resonera och förklara.
I övrigt har vi för olika filosofi kring barnuppfostran, min man och jag.
Som när hen gjort något dumt, t.ex.
Det är verkligen som att han LETAR efter skäl att ursäkta barnets beteende. Så fort någon förmildrande omständighet kommer upp, är han alltid där och slätar över. Det spelar ingen roll om vi bestämt tillsammans innan hur vi ska agera. Han hugger DIREKT efter dessa halmstrån, hur veka de än är.
Vår unge kan liksom aldrig göra något riktigt fel i hans ögon. I princip inte ljuga heller, trots att alla barn gör det.
Usch. Tänk på det innan ni skaffar barn: att ni är på samma planhalva. Det är ruskigt tärande när man inte är det.
