Hade ni velat ha min man..?
Hej,
Jag skriver detta för att få perspektiv. Jag försöker bena ut mina känslor i min relation.
Jag är sambo sedan 7 år. Ett barn. Bor i hus. Är 31 år. Sambon 45.
Vi träffades några månader efter att han blev lämnad. Jag hade också precis kommit ur en jobbig relation. Vi klickade och trivdes ihop men det var aldrig nån direkt passion och hejdundrande kärlek.. Utan mer trevligt bekvämt och lugnt. Han var väldigt långsam med allt och det tog ca 7 mån innan han titulerade oss som par. Han var sårad forfarande efter tjejen innan och behövde tid. Kände mig aldrig som den rätta med stort R.
Min sambo är väldigt sansad, snäll, lojal, trogen, hederlig och social. Han har principer. Hjälper till i hemmet och tar stort ansvar för vårt barn. Jobbar hårt. Ingen som spelar tv-spel på kvällarna direkt. Han ser bra ut och tränar. Dricker sällan. Han är trygg och stabil och säger ofta att jag är så vacker och hur mycket han älskar mig.
Det jag saknar är ett djup i relationen. Han vill inte gärna diskutera saker förutom sitt eget jobb. Han har aldrig varit intresserad av mitt tidigare liv och mina åsikter. Han tycker romantik är larvigt. Skulle aldrig någonsin tex vilja gifta sig. Han vill göra det han tycker är roligt, och har flera gånger rest utomlands med kompisar på resor HAN vill göra. Tex åkte han iväg 2 veckor till Hawaii när vårt barn var några månader gammalt. Vi var kvar hemma.
Till och från känner jag som sagt att vi egentligen inte känner varann, att relationen flyter på utan utan djup och den där hejdlösa kärleken. Eller är det mig felet ligger hos som inte känner det där djupet?
Är detta små brister i jämförelse med vad ni upplevt? Hur hade ni resonerat kring det här?
