Ett bra fosterhem!

Hej. Sedan förra året arbetar vi som familjehem och har just nu en sexåring hos oss. Både min man och jag hade det tufft i barndommen och ungdomen och har mycket att tacka från min bästa väns föräldrar, som också arbetar som familjehem. Idag har vi verkligen gjort revansch, och lever ett mycket gott liv. Det glädjer oss att se att våra biologiska barn får växa upp i en trygg och stabil familj, och vi är tacksamma att de också får uppleva likt oss att man kan få fler medlemmar i sin familj även om man inte är blodsband.

Jag har också vsrit placerad i familjhem. Ett bra hem. Ett helt vanligt hem. Visst jag tyckte föräldrarna sög när dom inte lät mig gå hem själv genom en mörk park kl 01 på natten som 15 årig tjej. ???????

Självklart fick dom betalt för mig. Men jag fick också allt jag behövde och uteslöts inte utan fick åka med på alla semestrar mm.

Vår familj har själv varit familjhem till en tonåring. Hon var en självklar del av vår familj. Hon var med på utlandsresor och semestrar. Fick surfplatta och mobiler likvärdiga våra biologiska fick.

Sticker inte under stol med att de extra pengarna var ett välkommet tillskott. Men dom lades på hela familjen. Alla fick en del av kakan.

Precis som med invandrare, företagare, tonåringar mm är de allra flesta familjhem bra familjer som bara vill göra skillnad för någon annan. Men det är bara de dåliga man läser om.

Hur skulle ni säga att en bra familj är?

Vi har länge funderat på att öppna vårt hem för någon som behöver men frågorna är många.

Det viktigaste är som sagt: Hur är en bra familj?

Hur tycker ni i efterhand att gränsdragning har funkat?

Det är inte så svårt. Man ska bara vara en vanlig familj. Behöver inte vara något extra.

Men man behöver ha ett stort hjärta, mycket tålamod och förmågan att sätta sig in i andras känslor och ha förståelse för dessa.

Kan ibland bli en tuff balansgång. Tex behandla placerat barn lika som dina biobarn samtidigt som du inte trampar bioföräldrar på råna.

Biologiska familjen har inte alltid förmågan att se någon annan sida en sin egen. Finns ju en anledning till att barnet är placerat.

Det råder stor brist på familjehem. Så har du möjlighet så tveka inte.

Det är inte så svårt. Man ska bara vara en vanlig familj. Behöver inte vara något extra.

Men man behöver ha ett stort hjärta, mycket tålamod och förmågan att sätta sig in i andras känslor och ha förståelse för dessa.

Kan ibland bli en tuff balansgång. Tex behandla placerat barn lika som dina biobarn samtidigt som du inte trampar bioföräldrar på råna.

Biologiska familjen har inte alltid förmågan att se någon annan sida en sin egen. Finns ju en anledning till att barnet är placerat.

Det råder stor brist på familjehem. Så har du möjlighet så tveka inte.