Ofta sjuk innan mens

Jag med! Jag blir fysiskt sjuk i samband med mens, några dagar innan och under mensen! Får huvudvärk flera dagar i sträck, extremt trött, feberkänningar, värk överallt, förkylning mm. Vet inte vad man ska göra. Det påverkar verkligen mitt liv att bli fysiskt sjuk en gång i månaden.

Det jag gör är att göra enbart det jag måste, t ex gå till jobbet. Sedan ligger jag i sängen och sover den övriga tiden som en sjuk tyvärr. Kan sova hur mycket som helst under mensen och är galet trött ändå. Jag kallar det menssjuk. Konstigt att kroppen blir fysiskt sjuk av att ha mens för oss. Jag vet att det beror på hormonerna men eftersom jag inte har blivit gravid och fått barn än vill jag inte äta hormoner än.

Någon som har tips?

Har samma elände, händer inte vid varje mens men varannan ca. Har precis haft min mens och tre dagar innan vaknade jag med lite halsont och sjukdomskänsla i kroppen, sen blir jag frisk på 3 dagar. Skitjobbigt. Har inget direkt tips, äter järntabletter och c vitamin nu, får se om det har nån effekt. Har haft dåligt järnvärde från o till och det kan säkert påverka. 

Ja, det stämmer, blir ofta så för mig med.

Man får försöka äta bra, stärka upp med vitaminer så att kroppen kanske klarar att knäcka det där taskiga viruset utan att man blir sjuk.

Skönt att höra att det inte bara är jag i alla fall. Även om det är tråkigt att ni också är drabbade. Jag skulle kanske kolla järnvärdet. Det har legat bra i början av varje graviditet, så jag har tänkt att det borde vara lugnt. Men kanske inte då.

Någon som provat de klassiska naturläkemedlen?

Har du provat Pyridoxin mot din pms? Visserligen hade jag ganska lindrig pms, men pillren hjälpte faktiskt.

Nej, det hade jag inte hört talas om. Hittade en artikel om att det kan hjälpa mot nedstämdheten. Vet du hur det är med de fysiska pms-symtomen (svullenhet, förstoppning, ont i bröst mm)?

Nu har min pms blivit mycket bättre (efter två barn och närmar mig klimakteriet) så jag lider inte nämnvärt av det längre. Det tog tyvärr lång tid innan jag fattade att det var pms som fick mig att må så himla dåligt ibland, och sen tog det ytterligare tid innan jag insåg att det jag upplevde inte räknas som normalt utan att jag skulle kunna söka hjälp. Det klassiska med andra ord.

Nu snöar jag in på ett sidospår här, men allt man fick lära sig i skolan var ju att man ska gå en promenad om man fick lite ont och att en del kan bli lite lättirriterade. Jotacktjena. Fin omskrivning av smärta-som-man-svimmar av (inte jag tack och lov!) och ångest.

Jag tror att om jag fått veta tidigt att man kan må så dåligt av pms så hade jag snabbare insett vad det handlade om. Minns tillfällen som ung när jag totalt bröt ihop utan att alls förstå varför. Men det inser jag ju nu.

Det var faktiskt mot de fysiska symptomen vid pms jag åt det så det funkar det mot.
Det är mycket man fått lära sig som sen inte stämmer vad gäller kvinnokroppen. Jag gick med extrem mensvärk i många år innan jag fick diagnosen endo.- och därmed hjälp. Att 10% av alla är infertila och behöver få hjälp att få barn är en annan.