Hur slippa tjata vid frukosten?
Nån annan här inne med 5-6-åring som taaar tiiid på sig att äta frukost?
Vi har en 5,5-åring som är ett "lätt" barn, men frukostarna alltså... Andra måltider spelar inte så stor roll eftersom det inte är så bråttom, men under vardagsfrukostarna brukar jag alltid känna stress. Sen vet jag att vi ibland kommer upp sent (en timme innan vi ska iväg till förskolan) men det spelar nästan ingen roll. Sonen skulle kunna sitta och äta i en timme om han fick. Han tar en tugga, tittar ut genom fönstret medan han tuggar långsamt och förlorar sig i nån uppdiktad historia... Jag säger "ät nu" och han kanske tar en tugga till, börjar sjunga på nåt och förlorar sig i det... Jag tittar på honom, viskar "ät!" och han tar en tugga, tar upp ett papper han skrivit på och förlorar sig i det eller börjar ställa en massa ovidkommande frågor... Detta ovannämnda kan ta fem minuter och då har han bara fått i sig tre tuggor.
Han är matglad och vill gärna få i sig en skål fil med bär, en macka och ett ägg med kaviar innan han är klar. Men säger man inte till skulle han som sagt kunna sitta med det i en timme.
Senast nu i morse tappade jag tålamodet helt, så jag åt klart och gick iväg medan min man fick se till att sonen åt klart och fick iväg honom till förskolan. Det blev extra jobbigt med alla moment eftersom sonen var lite ledsen och inte ville att vi skulle bli arga (min man höll också på att tappa tålamodet i hallen). Vi förklarade att vi tappar tålamodet när frukosten tar så lång tid och vi måste påminna så otroligt många gånger. (Jag blev väl extra ledsen idag eftersom vi haft en fantastisk helg i stuga med kompisar, med långa frukostar ute i solen, stressfritt, och nu i morse slog stresskänslan till direkt.)
Är det nån annans barn som är så här vid måltider? Har ni hittat nån lösning så att barnet får i sig frukosten inom en hyfsad tidsrymd och ni själva inte blir tokiga?