Hur vågar man vara med på dejtappar och liknande?

Du har bild och ålder i profilen, inga andra uppgifter (så inte bamn). Och ja, din oro är överdriven. Du kn lika gärna få en galning efter dig på stan eller ICA.

Men man har ju inte sitt riktiga namn i profilen?! Eller det kanske det finns sidor där man måste ha det vad vet jag. Man hittar på på ett nick bara. Men absolut aldrig sitt telnr o sånt på profilsidan. Sen behöver man väl inte ha tydliga ansiktsbilder, räcker väl med kroppen.

Alltid träffas på stan först där man är bland massa folk, säkrast så.

Ok. hade fått för mig att i alla fall efternamn brukar vara med. Har en tendens att oroa mig för mycket och tro illa om främmande. Har faktiskt hänt i verkligheten att jag träffat på personer som det är lite stalkervarning på, som att de fått för sig något bara genom att se mig liksom. Känner mig nästan lite övervakad i mitt närområde. Då känns det ju sådär om någon sådan skulle dyka upp som matchning t ex. Det kan i för sig ha varit helt normala trevliga killar, men hur ska jag kunna veta det.

Du kan använda vilket fake-namn som helst - uppge inte rätt ålder, justera ett år och lämna inte ut för många ledtrådar var du bor. Det kommer att gå bra 

Jag är med på Tinder och Happy Pancake, och heter mitt eget förnamn, har min rätta ålder(48) och självklart tydliga ansiktsbilder. Min presentation är ganska lång och seriös, och jag ser väl ganska normal ut, och har inga lättklädda bilder, anspelningar på sex, el dyl.
Jag har ett yrke där många känner mig och jag måste ge ett vettigt intryck, och jag är medveten om att det går att googla fram mig med hjälp av min profil. Det är liksom ingen hemlighet att jag är singel, och jag skäms inte över att vara på dejtingappar, det är nog alla singlar jag känner...
Jag tycker att det ger ett seriöst och bra intryck att göra som jag gör, och uppskattar det hos killarna också. Jag googlar dem alltid, och får lite kalla fötter om de ljuger eller är för hemliga. Har råkat på alltför många som visat sig vara gifta... 
Jag har aldrig råkat ut för något obehagligt. Jag tror att det är väldigt mycket säkrare att "ragga" på Tinder än på krogen. På Tinder är ju personen registrerad där med riktiga uppgifter, även om du inte ser dem. Man skriver ju ett tag också, och får en känsla för hur personen verkar, kan ställa frågor, osv. Sedan träffas man på allmän plats. 
Våga testa, men förvänta dig inte att träffa drömprinsen imorgon! Däremot är det rätt trevligt att prata med folk, promenera, fika, osv.

Som man som träffar kvinnor har man nog gärna en slags falsk trygghet i att träffar man en dåre, så vad skall hon göra? Jag är ju mycket starkare än 95% av alla kvinnor. Men då glömmer man att det finns fler sätt att jäklas med någon än att utmana den andre på knytnävsslagsmål och att vara fysiskt starkare hjälper inte ett dugg mot hysteriska arga sms-tirader med självmordshot mitt i natten.

Men kanske inte skall bli avskräckt efter en enda dålig erfarenhet även om den var riktigt dålig.

Lämpligtvis kommunicerar man via appens meddelandefunktion tills man har träffats och det känns bra. Då kan man bara plocka bort matchen/konversationen eller blocka personen om det inte känns ok.