• Anonym (Mia)

    Han pratar illa om mig i affekt inför sina barn

    Är bonusförälder varannan helg. Vi har ett gemensamt barn. Har det bråkigt, går i familjerådgivning.

    När vi bråkar och barnen är här, tar han ofta till slut till samma återkommande dräpande slutreplik: "Du vill inte att mina barn ska vara här" eller "Du motarbetar mitt och barnens umgäng" osv. Vrålar det så de hör. Där avstannar liksom allt rim och reson. Det är ju en ren lögn. Det finns liksom ingenstans jag kan ta vägen när han gör så. Varje gång undergräver det barnens känslor för mig och för att vara här. Jag är så ledsen och sårad.

    Bråken kan handla om småsaker från början. Det kan vara vem som ska ta disken eller, senaste exemplet, att jag föreslår att vi ska göra en utflykt alla tillsammans och blir ledsen när han säger nej, och till slut kommer den där frasen.

    Han har flera gånger när vi pratat om detta lovat att inte göra så, men han tappar väl kontrollen...

    Vet egentligen inte vad jag vill få ut av det här inlägget, har ingen fråga. Är väl mest ledsen, desperat och skulle uppskatta lite stöd.

    Inga omogna "dumpa honom"-råd tack. Vi går i familjerådgivning och vi har ett gemensamt barn. Vi har bestämt att enda vägen är framåt tillsammans.

    Jag behöver höra lite snälla, stöttande saker. Hur kan jag tänka för att stå ut när det känns outhärdligt? Det gör så ont att tänka att barnen får den bilden av mig, och det är bprtom min egen kontroll. Hur kan jag hantera det när han vänder dem emot mig?

  • Svar på tråden Han pratar illa om mig i affekt inför sina barn
  • MammaTillDansband
    Anonym (Mia) skrev 2020-09-13 11:18:51 följande:

    Är bonusförälder varannan helg. Vi har ett gemensamt barn. Har det bråkigt, går i familjerådgivning.

    När vi bråkar och barnen är här, tar han ofta till slut till samma återkommande dräpande slutreplik: "Du vill inte att mina barn ska vara här" eller "Du motarbetar mitt och barnens umgäng" osv. Vrålar det så de hör. Där avstannar liksom allt rim och reson. Det är ju en ren lögn. Det finns liksom ingenstans jag kan ta vägen när han gör så. Varje gång undergräver det barnens känslor för mig och för att vara här. Jag är så ledsen och sårad.

    Bråken kan handla om småsaker från början. Det kan vara vem som ska ta disken eller, senaste exemplet, att jag föreslår att vi ska göra en utflykt alla tillsammans och blir ledsen när han säger nej, och till slut kommer den där frasen.

    Han har flera gånger när vi pratat om detta lovat att inte göra så, men han tappar väl kontrollen...

    Vet egentligen inte vad jag vill få ut av det här inlägget, har ingen fråga. Är väl mest ledsen, desperat och skulle uppskatta lite stöd.

    Inga omogna "dumpa honom"-råd tack. Vi går i familjerådgivning och vi har ett gemensamt barn. Vi har bestämt att enda vägen är framåt tillsammans.

    Jag behöver höra lite snälla, stöttande saker. Hur kan jag tänka för att stå ut när det känns outhärdligt? Det gör så ont att tänka att barnen får den bilden av mig, och det är bprtom min egen kontroll. Hur kan jag hantera det när han vänder dem emot mig?


    Du vill inte ha omogna "dumpa honom"-råd, men det får du ändå, fast inte ur omogen synvinkel, utan från en som närmar sig 40 och lärt sig ett och annat om relationer.
    Det känns outhärdligt för att det är outhärdligt. Han behandlar både dig och sina barn illa, han gör det upprepade gånger trots att det sårar både dig och barnen. Han har lovat att inte göra så, men gör det ändå nästa gång han blir arg.
    Den enda vägen är att gå därifrån. Det där är inte en kärleksfull relation, och det är inte det du vill lära hans och ert barn om kärleksrelationer.
    Det är inte ett misslyckande att lämna en partner som gör en illa, och fortsätter att göra det om och om igen!
  • Drottningen1970

    Varför skulle det vara omoget att säga att relationen bör avslutas?

    Visst att ni tar hjälp och försöker ta er igenom detta, det är ju bra. Samtidigt är det konstigt att redan på förhand ha bestämt sig för att enda vägen är tillsammans. Det kan ju inte vara så att oavsett hur jäkligt det blir så gör man inte slut för att man bestämt det?

  • Pope Joan II

    Ja, det är ju fruktansvärt illa gjort av honom, främst mot barnen. Verkligen sadistiskt. 

    Men hur kommer det sig att ni inte kan undvika bråk om småsaker ens varannan helg? Det bådar verkligen inte gott för ert gemensamma barns framtid.

  • Anonym (CE)

    Fast det han gör är ju oacceptabelt! Så det blir helt orimligt att be någon stötta så att du klarar av att fortsätta så här. Alla i familjen tar stryk och om du lär dig uthärda det så leder det ju bara till att barnen fortsätter skadas. Så hur tänker du med din fråga?

    Ni får antingen se till att lösa det a.s.a.p. via rådgivningen eller ge upp förhållandet. För alla barnens skull.

  • Ess

    Titta lugnt på honom och fråga vad han får ut av att säga så inför barnen. Gör det inför barnen, för om du inte känner så så ska de heller inte bli matade med det skräpet helt oemotsagt.

    Sen bör ni nog söka hjälp att hantera era konflikter så att de inte dras till sin spets varje gång. Han bör höra från en professionell person vad det är han utsätter sina barn för när han säger så. Funkar inte det så tycker jag du ska lämna.

  • Anonym (Linn)

    Så ful han är mot sina barn! Han kör ju mind games med dom och intalar dom att de inte är omtyckta. Vilken pappa gör så?

    Att ni verkar bråka ofta är inte bra det heller.

    Jag är snart 40 och med den livserfarenhet jag samlat på mig så säger jag: Lös detta denna vecka eller lämna.

    Era barn far illa. Du far illa. Man ska inte behöva ha det såhär. Att separera är många gånger en vinst och inte en förlust.

  • Anonym (Linn)

    Håller helt med Ess om att barnen måste få höra att detta inte stämmer.

    Nästa gång de kommer så sätter du dig och säger till dom att det deras pappa säger stämmer inte. Att du inte vet varför han säger så men att det är menat att såra dig och inte dom.

    Nästa gång han vrålar detta så går du direkt till barnen och säger att detta stämmer inte. Säg även inför barnen att detta är sista gången du säger såhär.

    Fy fan!!

  • Anonym (Tess)

    Om han själv är medveten om att det är fel av honom att göra så, gör en överenskommelse att nästa gång han säger den frasen så har han förlorat grälet och han måste göra som du vill.

    Det låter ju som att han har svårt att kontrollera sig, alltså behövs något drastiskt för att han ska klara att bryta mönstret.

    Kanske du gör något som är dåligt när ni grälar och då kan ni ha en överenskommelse kring det också.

    Och jag förstår att du vill kämpa för att slippa splittra familjen men det är faktiskt inte snällt mot barn att hålla ihop ett destruktivt förhållande hur länge som helst.

Svar på tråden Han pratar illa om mig i affekt inför sina barn