Det har nu gått några dagar sedan jag skrev sist. Jag är nu så gott som helt bra! Känner fortfarande lite, lite när jag ammar, men det är nog nästan bara för att jag känner efter. Även knölarna i börsten har försvunnit. Biverkningar har jag inte haft några alls. Beträffande adalatens lämplighet när man ammar kan jag bara berätta hur det har resonerats fram i mitt fall. Sköterskan på amningsmottagningen har diskuterat detta med två överläkare på barnkliniken och båda ansåg det vara helt ok. I norska FASS står det dessutom att adalat är helt ok. att ta när man ammar. Då jag själv inte besitter några medecinska kunskaper valde jag att förlita mig på läkarnas utlåtanden. Självklart måste man dock tänka igenom beslutet och själv känna att man är bekväm i det. Jag gjordet detta val men jag har även full förståelse för om man väljer annorlunda. För min del har detta dock varit räddningen för min amning. Även jag har provat tepåsar, värme etc. tidigare utan nämnvärd framgång. Smärtan uppfattade jag nästan jobbigare än förlossningen (fast jag tyckte inte att förlossningen gjorde så särskilt ont...) och kan således tänka mig att man kan ha olika "grader" av kärlkramp. På en lättare variant kanske det hjälper med huskurerna, men det gjorde det inte för mig, och då kämpade jag på i dryga tre månader... Självklart ska man prova huskurerna först, men hjälper inte de så kan jag varmt rekommendera adalat!