bortglömd på födelsedagen

Hej!

Jag kan verkligen förstå dina känslor kring situationen. Man förväntar sig inte så mycket men när uppvaktningen uteblir helt så blir man besviken. Jag fyller 25 på lördag och har haft det skit de tio senaste födelsedagarna av olika anledningar. Så detta året bestämde jag mig för att göra något speciellt av det och inte förlita mig på att min omgivning ska göra det åt mig. Min sambo valde att vara bortrest under den dagen. Jag blev besviken på honom till en början men det har gått över nu. Jag har köpt en ny klänning och bokat bord på en restaurang och tänker ha en fantastisk kväll med några tjejkompisar. Jag förstår att det kanske inte är så lätt med tanke på att du har ett barn att ta hand om men det jag ville säga mer var att du själv nog behöver ta tag i det till nästa gång för att slippa bli besviken.

Kram!

Lider med dig, jag är i en liknande situation, fast ändå inte. Får man fråga vad anledningen är till varför du inte har någon kontakt med dina föräldrar?
Vad bra att du kan skriva av dig här. Jag startade mitt konto idag då jag också känner att jag inte har någon att prata med.

Min mamma vänder allt jag säger och tycker till att det är mig det egentligen är fel på och mina syskon vill jag inte lägga mina bördor på. 

Grattis i efterskott!

Jag förstår att du är ledsen. Klart man vill bli ihågkommen! Men ju äldre man blir desto mindre fokus läggs på födelsedagar. Många blir grattade av sin familj, men eftersom din familj består av ditt barn och du så blir det ju inte så.

Nästa gång kanske du kan planera ett firande med ditt barn? Äta lite glass. Be barnet rita något till dig i present. Bjud på kaka på jobbet. Bjud hem dina vänner på tårta.

Min erfarenhet är att som vuxen är det generellt så, att man ordnar sitt födelsedagsfirande själv. Vill man ha en fest så bjuder man in till en.

Kom att tänka på Tove Janssons Vem ska trösta Knyttet?.

Vem ska trösta Knyttet och säga som det är - gå in och säg God afton!, så dom ser att du är här.

Grattis i efterskott! 

Det är absolut inte, på något son helst sätt, "patetiskt" att köpa blommor till sig själv! Inte ens när man fyller år! 

Sen blir jag ledsen över hur dina vänner beter sig. Vänner som lovar att komma och sen ställer in för att "äta med pojkvännen" (vilket jag gissar sker oftare än en gång per år), får andra planer eller för att "de andra ställde in". 

Nästa gång ni ses så tycker jag faktiskt att du ska berätta att du kände dig sårad och bortglömd/bortprioriterad av dem. Även om det är jobbigt så måste du få berätta hur du känner gällande detta. 

Åter igen! GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN i efterskott! 

Grattis i efterskott! Vad jobbigt att det blev såhär på din dag.

Det är orättvist men sant att folk är olika med det här, vissa fixar alltid inför andras födelsedagar men får inte samma sak tillbaks. Då får man fixa inför sin egen med.

Som flera skriver, ta tag i det själv nästa år, skicka mess minst en vecka innan och skriv att du fyller år och de är inbjudna på fika den och den tiden. Gör allt det du skulle gjort för någon annan. Då får man uppvaktning och en fin dag och slipper de jobbiga känslorna som kommer med att vara ensam vid högtider.

Det blir också lite såhär med åren, särskilt om man inte har närmsta familj i närheten. Folk glömmer eller tar för givet att man blir firad av nån som är närmre. Ingen tänker sig att man sitter ensam, då hade de gjort om alla planer och kommit! Var inte ledsen, tänk på att det är ett slags missförstånd, det händer för många.

Ta initiativet själv nästa gång. Skicka ut en inbjudan innan, skriv att du fyller år och bjud på fika eller så.

Vad gäller din nye manlige vän, om du säger att ni inte behöver fira dig så kan det faktiskt bli exakt så. Det finns folk som inte vill bli firade och han är väl ingen tankeläsare? Du säger en sak men blir besviken om han gör just så.

Hej igen,

Tack hörni. Ni är så gulliga. Nånstans ville jag nog inte riktigt bli firad, känner sån press över min födelsedag.

Självklart får jag skylla mig själv som inte anordnade något själv, men kombinationen av att jobba, ha barn och hund, och plugga heltid + att födelsedag ger mig ångest så kändes det inte kul att ta initiativ. I allt vad ansvar och tid innebär så kommer jag sist på prioriteringslistan. Samt att jag onekligen sa till min pojkvän att han inte behövde fira mig. Självklart är han ingen tankeläsare, men han visste hur sårad jag blev av mina vänner och förflutet med familj, firande och ex, och hur enormt ångestladdat det var för mig. Han ville inte heller bli firad, men jag försökte ändå göra hans dag lite speciell. Fick sån ångest över tanken att han kanske kände som jag över sin födelsedag. Men givetvis kan jag inte ha förväntningar på att han ska göra motsatsen till vad jag föreslår och sen bli besviken.

Jag tror jag helt enkelt överdriver och är för dramatisk. Men det gjorde dumt nog ändå ont att ingen annan prioriterade det lite. Jag känner mig dum som la press på andra och lät mig själv bli besviken. Det blev en kombination av saker helt enkelt som verkligen bara tröck ner mig. Tack för att ni tog er tiden, det värmde mycket.

Jag tycker inte att du överdriver eller är dramatisk. Blir man ledsen så blir man. Däremot så tycker jag inte att folk runt omkring dig gjorde fel som inte firade dig. Men man kan ju bli ledsen över situationen, även om ingen sårat en med flit. Och nu vet du kanske hur du vill göra nästa år. Hoppas att du blir fint firad då!