Jag har alltid velat ha en dotter men aldrig känt en längtan efter en son. Jag noterar att det är många uttrycker att de just vill ha döttrar men stöter sällan på någon som uttrycker att de vill ha söner.
Är det finare att ha en dotter än att ha en son, speciellt när det gäller första barnet? Hur känner ni?
Helt klart.
Alla vet vad pojkar blir sen när de är vuxna.
Bara att läsa runt på forumet.
En del kvinnor verkar vilja ha flickor för att kunna klä dem i rosa bling och kunna relatera till sig själva. Har själv flera barn av båda könen och min åsikt är att pojkarna (om man uppfostrar dem väl) är betydligt lättsammare än flickorna. De har en massa åsikter, en oföränderlig vilja att ha allt på sitt vis och åtminstone mina flickor kräver oändligt mycket mer tålamod än pojkarna.
Allt ska bli till en diskussion och allt ska debatteras med tjejerna. De kan inte bestämma hur saker och ting ska vara, bara tvärt emot av princip. Pojkarna är nöjda och tillfreds med det mesta. De är lugna, omtänksamma och hjälpsamma. Har en fin humor och tycker om att få mig att skratta. Så, allt är relativt 
Jag älskar alla mina barn lika mycket men killarna är i regel betydligt mindre krävande än tjejerna. Med detta sagt har jag personligen ingen förståelse för de som blir ledsna över att få killar. De är underbara människor de med 
Finare? Varför då?
Allt kokar ned till barnets personlighet. Jag var sjövild som barn och jag är kvinna.
Min son är lugn och har aldrig varit intresserad av klassiskt pojkbeteende enligt normuppfattningen; brottas, skrika och bråka etc.
Självklart inte! Har hört talas om sinnessjuka mammor dock som blir helt förtvivlade om de får en pojke dock och önskar att dessa mammor aldrig skaffat barn.
Min fd sambos mamma som bara har två söner sa till mig när vi diskuterade barn att döttrar älskar man mycket mer. Helt rubbat!
Det är inte finare. Men har själv alltid önskat en dotter, vet inte varför riktigt. Nu har jag en dotter, men skulle bli lika glad om hon var min son. Kan inte svara på varför jag känt att min högsta önskan varit just en dotter, men kanske att man relaterar mer till ett gemensamt kön? Som någon sa här i tråden har jag hört att många önskar en dotter just för det här med att klä dem i gulliga kläder, rosa, fixa håret, Och allt det där.
Nej jag känner inte att det är finare med varken pojkar eller flickor. Dock är jag otroligt glad för att nr 3 blev en flicka eftersom de andra 2 är pojkar. Jag vet inte varför men jag ville så gärna ha minst en av varje sort.
Många är nog besvikna när de får en son eller en dotter.
De ville ju ha en hen.
Eh nej givetvis inte. Känner inte igen det där om att folk specifikt önskar sig bara döttrar. När någon uttryckt en önskan om kön på barnen har det nästan alltid varit att de vill ha av varje. Alltså både son/söner och dotter/döttrar. Och om de redan har en dotter har de uttryckt att de hoppas på pojk och tvärtom om de har en son att de hoppas på tös. Några få gånger har jag hört förstagångsföräldrar uttrycka önskan om visst kön men då har det nästan alltid varit skämtsamt och som en ?tävling? mellan blivande mamman och pappan. Att mamman ?hoppas?/tror på pojke/flicka och pappan ?hoppas?/tror på det motsatta.
Finare enligt vem/vad? Enligt mig: nej. Enligt patriarkatet: nej. Enligt vissa hysteriska mammor på Familjeliv: absolut.
Nu är det så att jag har en av varje, men har alltid velat ha söner Mitt första barn är en son och det är så jag ville ha det. Han är otroligt lik mig, har samma temperament och stöttar mig i allting.
Jag ville ha en pojke till bara för att min son är så underbar! Det blev en dotter och jag älskar henne lika mycket. Hon är lik sin far, men är snyggare och bättre än jag .-) Så jag är helt enkelt förtjust i mina barn oavsett deras kön.