• kattis71

    Lita på magkänsla....

    .....eller sitter det bara i mitt huvud?

    Är kvinna 50+ som dejtar en jämnårig man sedan 8 månader tillbaka. Jag har nära till mina känslor, inte han. Vi har svårt att kommunicera på en djupare nivå. Jag håller allt inom mig. Han säger fina saker men handlar inte därefter. Han distansierar sig när vi är ute offentligt. Sover alltid med ryggen emot mig och visar inte mkt ömhet. Han pratar framtid med aldrig VÅR framtid, bara om hans planer. Han har alltid stenkoll på mobilen. Han har varit beroende av spel och porr men hävdar att det inte förekommer längre. Han är kinky i sängen och vill rätt 'avancerade' saker. Han tar aldrig initiativ till att träffas men vill träffas om jag föreslår det. Tar nästan aldrig initiativ till sms men svarar alltid dock endast med emoijs. För en tid sedan sa han att han älskade mig men kände sig osäker. Jag bröt men efter en vecka ville han försöka igen. Han är generellt ointresserad av mitt liv och kall i bemötande mot min dotter 10 år. Min magkänsla skapar krig inom mig och nu när jag skriver ser jag att den öndå har rätt. Detta är inte kärlek eller hur?

  • Svar på tråden Lita på magkänsla....
  • Anonym (Naughty40)

    Nej, det är inte kärlek. Lita på din magkänsla... du är en kvinna på 50+ och det är inte vad man behöver eller vill ha i din ålder. Leta vidare. There is plenty more fish in the sea.

  • Steven01

    Det låter som att han andra kvinor på gång samtidigt. Dumpa honom det finns många andra män som skulle uppskatta och behandla dig mycket bättre.

  • Anonym (ooo)

    Oj, jag är i din ålder och har dejtat en del och det ska jag säga, att det där hade jag aldrig stannat i! 

    Jag tror det är så att du inte mött någon där det faktiskt stämmer, och då blir du osäker på om denna man kanske ändå är rätt för dig (fast magkänslan säger ju annat) 

    Jag mötte min man som jag idag är gift med, via nätdejting Jag hade dejtat en del innan och lite som du beskriver (tror jag), försökte jag i nästan ett år med mannen innan, innan jag till slut fick inse att han vill ju faktiskt inte mer än att ses, ha lite sex, ha någon att hänga med. Att tänka längre än så var det ju bara jag som gjorde, även om han sagt att han ville mer (men som vi alla vet - talk is cheap)

    Så, det där tog slut. Jag mötte efter ett tag min man, vi sågs på en fika - allt var bara jättetrevligt men jag var lite tveksam efter den förra erfarenheten. Han bjöd sen hem mig på middag i hans hus, för han ville verkligen visa vem han var. Vi hade världens trevligaste kväll, pratade i 6 timmar, åt middag, sen åkte jag hem. Bjöd honom till mig veckan därpå, han sov över och sedan dess har vi varit ett par (ca 6 år sen nu). 
    Det var så självklart alltsammans! Det var sådan skillnad mot den förra relationen där jag fick liksom dra allt framåt. Här har vi båda dragit allt framåt, tillsammans (och det har varit bara en glädje). Det har aldrig varit någon tveksamhet mellan oss, båda har prioriterat att kunna vara tillsammans och vi visste båda att vi ville leva tillsammans (till slut, vi hade inte bråttom). Vi hade båda barn och vi planerade långsiktigt hur vi skulle göra kring det, boende osv. 

    När jag förstod det om vår relation, att den skulle hålla, kunde jag blicka tillbaka och se skillnaden på andra jag dejtat och försökt med, men där det inte kännas lika självklart. Det är så här det ska kännas! Det här självklara, samspelet mellan oss, att vi vill samma saker, att vi kan kommunicera, att vi vill somna omslingrade trots att vi nu bott ihop i 4 år osv. 

  • bananmilkshake

    Du känner rätt! Det finns ingen kärlek i den mannen. Bryt med honom och hitta en fin man som förtjänar dig. :) 

  • AnnaSthlm

    Det är ju ingen magkänsla utan fakta som du till och med redovisat för sakligt här.

    Läs om så inser du själv om du vill eller inte vill ha en relation som ser ut såhär.

  • Anonym (Mamma 42)

    Nej det låter inte som kärlek. Och du har ju både fakta och dina egna känslor som stödjer det, jag skulle brutit om jag var du.

Svar på tråden Lita på magkänsla....