Lita på magkänsla....
.....eller sitter det bara i mitt huvud?
Är kvinna 50+ som dejtar en jämnårig man sedan 8 månader tillbaka. Jag har nära till mina känslor, inte han. Vi har svårt att kommunicera på en djupare nivå. Jag håller allt inom mig. Han säger fina saker men handlar inte därefter. Han distansierar sig när vi är ute offentligt. Sover alltid med ryggen emot mig och visar inte mkt ömhet. Han pratar framtid med aldrig VÅR framtid, bara om hans planer. Han har alltid stenkoll på mobilen. Han har varit beroende av spel och porr men hävdar att det inte förekommer längre. Han är kinky i sängen och vill rätt 'avancerade' saker. Han tar aldrig initiativ till att träffas men vill träffas om jag föreslår det. Tar nästan aldrig initiativ till sms men svarar alltid dock endast med emoijs. För en tid sedan sa han att han älskade mig men kände sig osäker. Jag bröt men efter en vecka ville han försöka igen. Han är generellt ointresserad av mitt liv och kall i bemötande mot min dotter 10 år. Min magkänsla skapar krig inom mig och nu när jag skriver ser jag att den öndå har rätt. Detta är inte kärlek eller hur?