Forum Missbruk - Känsliga rummet
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Erfarenheter av att leva med en missbrukare

    Lör 19 sep 11:39 Läst 0 gånger Totalt 3 svar
    Anonym (TS)
    Visa endast
    Lör 19 sep 11:39

    Hej,

    Jag skapade en mer praktisk tråd om min situation där jag efterfrågade mer juridisk hjälp men känner ett behov av att komma i kontakt med andra människor i min situation för att utbyta erfarenheter. Jag känner ingen annan som lever med det jag gör.

    Min historia:

    Gift med en man sedan 8 år, par i över 12 år, och vi har två barn i förskoleåldern tillsammans. Min man kämpar mot ett spelberoende (betting) sedan ca 4 år tillbaka.

    Resan har varit lång, vi har separerat under två kortare perioder, men när han nådde absoluta botten för ett år sedan såg jag en förändring i honom. Han tog ansvar för sina handlingar, han erkände hur fruktansvärt dåligt han mår, han visade att han var villig att göra vad som helst för att bli frisk och han gav mig tillgång till alla bankkonton/krediter samt tillåtelse till full insyn och kontroll över hans finanser.

    Vid det tillfället hade han nästan en halv miljon i spelskulder. Han sökte hjälp på riktigt, innan hade han gått hos privata psykologer, denna gång fick han en remiss till en beroendeenhet som började med att göra en utredning för adhd och bipoläritet- han har inget av dem. Efter det har han fått gå i kbt anpassat för spelberoende, gått i gruppterapi samt blivit erbjuden (och testat en gång men ogillade) nalpraxen som tydligen används vid tunga beroenden. Han har fortfarande sporadisk kontakt med både sin läkare och psykolog. I terapin har han satt ihop stopp-planer som han ska använda sig av när han blir triggad. Den underliggande orsaken till spelandet är att dämpa ångest och ångesten han har är högts alldagliga saker som stress på jobb/i familjen och andra mindre motgångar. Han har inget mörkt obearbetat barndomstrauma. Han har dock beroendegenen i släkten.

    Rent praktiskt satte jag spärrar på hans personnummer på alla kreditupplysningsföretag som erbjuder den tjänsten. Jag får ett sms om han försöker ta lån. Jag har även spärrat honom manuellt hos ett 50-60 tal kreditgivare. Jag har fri tillgång till hans bankkonto och han har inga kreditkort utöver det som är kopplat till vårt gemensamma konto.

    Trots detta fick jag igår reda på att han trillat dit igen, sedan två månader tillbaka efter 7 månader clean. Inga stora pengar denna gång och i princip inga ekonomiska konsekvenser tack vare mina spärrar men väldigt tungt ändå förstås. Inte nog med att han inte berättade själv, han ljög när jag konfronterade honom och erkände bara när det inte fanns nån återvändo. Tid bokad på måndag hos hans psykiatriker. Jag har krävt att vi skriver ett äktenskapsförord.

    Vi kan sammarbeta bra med våra barn. Vi delar upp oss den här helgen och vi håller masken framför dem. Men jag känner mig så enormt sviken trots att jag visste att han nog skulle falla dit en gång till. Jag känner mig grundlurad. Trodde vi var lyckliga familjen men det var bara en lögn. Ju mer jag får reda på desto mer förstår jag andra saker som inte hängt ihop. Lögner om högre räkningar än vanligt, att han lånat ut pengar till familjemedlemmar, köpt saker. Han blir smartare och listigare för varje gång.

    Någon därute i samma sits? Kan en människa bli fri från ett missbruk eller är han dömd att vara fast i den här sitsen för resten av livet?

  • Anonym (Anna)
    Visa endast
    Lör 19 sep 11:55 #1

    Jag vet faktiskt inte, man kan säkert bli bra men det krävs nog jäkligt mkt.

    Min sambo har oxå beroende genen och med sitt ex spelade han säkert bort 3 miljoner.

    Idag spelar han inte, vad jag vet iaf men blir istället beroende av andra saker. Som att träna, då tränar han så mkt han bara kan! Eller jobb, då jobbar han extremt mkt... han byter ut beroendet mot något annat.

    Hans barn har ärvt genen och äter istället och har matberoende samt ett spelberoende på padda/dator och kan sitta i 12 timmar i sträck och blir galen när man ber honom sluta, han är 10 år.

    Snart ska vi ha ett gemensamt barn och är livrädd att den ska ärva samma gen. Hans andra släktingar med genen har dött som alkolister.

    Han är dock brutalt ärlig om allt han gör och är väldigt självmedveten så han kan själv bryta sitt beroende om man påpekar att det börjar gå över styr.

  • Anonym (TS) Trådstartaren
    Visa endast
    Lör 19 sep 12:09 #2
    Anonym (Anna) skrev 2020-09-19 11:55:04 följande:

    Jag vet faktiskt inte, man kan säkert bli bra men det krävs nog jäkligt mkt.

    Min sambo har oxå beroende genen och med sitt ex spelade han säkert bort 3 miljoner.

    Idag spelar han inte, vad jag vet iaf men blir istället beroende av andra saker. Som att träna, då tränar han så mkt han bara kan! Eller jobb, då jobbar han extremt mkt... han byter ut beroendet mot något annat.

    Hans barn har ärvt genen och äter istället och har matberoende samt ett spelberoende på padda/dator och kan sitta i 12 timmar i sträck och blir galen när man ber honom sluta, han är 10 år.

    Snart ska vi ha ett gemensamt barn och är livrädd att den ska ärva samma gen. Hans andra släktingar med genen har dött som alkolister.

    Han är dock brutalt ärlig om allt han gör och är väldigt självmedveten så han kan själv bryta sitt beroende om man påpekar att det börjar gå över styr.


    Tufft. Hur hanterar du allt detta?

    Så hemskt att vissa människor är dömda redan från födseln. Det tror jag min man är också - känner igen det du beskriver i att när han inte spelar så blir han beroende av att träna, spela tv spel, jobba etc.
  • Anonym (Anna)
    Visa endast
    Lör 19 sep 17:24 #3
    Anonym (TS) skrev 2020-09-19 12:09:36 följande:

    Tufft. Hur hanterar du allt detta?

    Så hemskt att vissa människor är dömda redan från födseln. Det tror jag min man är också - känner igen det du beskriver i att när han inte spelar så blir han beroende av att träna, spela tv spel, jobba etc.


    Tjaa... visste inte detta innan vi träffades så jag antar att det bara är att acceptera att det är sån han är. Gällande jobbet så blir han extremt driven och har fått många toppjobb tack vare just det ?beroendet? har dock sagt att han alltid ska vara ärlig mot mig men det är klart att magkänslan inte känns så bra alla ggr men vad ska man göra. Än sålänge har det gått bra, 4 år.
Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll