Förutom att sälja av allt man äger tillsammans finns det lite enklare vägar att gå som kan funka idag om man känner att man behöver komma ifrån varandra utan klippa helt direkt.
Typ skaffa övernattnings lägenhet för en period (idagens läge görbart rent ekonomiskt) att bo växelvis i under en tid. Eller är upplägget ej hållbart.
Med tanke på gemensamma barn känns det rätt.
Vad har ni för erfarenheter?
Jag har inte erfarenhet av detta men jag reagerade på ordet ?övernattningslägenhet?. Är tanken att ni växelvis ska bo där varannan vecka? Isåfall är det ett andra hem ni skaffar där båda två ska känna sig okej att bo i växelvis.
Ja det är tanken. Är det inte att rekommendera? Därav frågan.
Bor man centralt i storstad slår det så hårt hur man gör. Och hur det löses bäst
När denna metod används vid separationer brukar det blir problemet då de vuxna aldrig riktigt känner sig hemma, som om de inte har rötter någonstans. Om man har olika syn på städning kan det också vara problematisk.
Största frågan är hur era tankar och diskussioner kring det gått kring det? Har ni pratat om det som ett alternativ och vad säger din fru? ( jag säger fru eftersom jag utgår ifrån att du är man med tanke på ditt nickname, och att det är ett heteroäktenskap då majoriteten är det... tar jag fel får du rätta mig. Känns som man måste förtydliga sånt nuförtiden)
Det handlar mer om nåt som är genomförbart rent verkligt utan att behöva flytta 1 mil från barnens rötter om man ska ha råd med bostad idag utan att amortera 10 000 kr
Är inte gift.
Jag hade aldrig pallat det! Skulle inte vilja ha mitt ex bland mina saker... Men ändå så gillar jag tanken på att barnen får bo på samma ställe och slippa flytta runt!
En mil är väl inga problem, cykelavstånd!
Fattar ! Men vad gör man annars.
1 mil är 50 min extra varje morgon i resa till arbete. Jobbar i byggbranschen. Vet inte vart i stan man hamnar då vill vill man lämna barn nära hemma.
Tror det är svårt att få det till och fungera över lång tid med delad övernattningslägenhet då man då inte bor in sig utan mer känns som inneboende, men kanske det kan fungera en månad eller två.
Nästan bättre att fortsätta bo ihop tills man hittar en lösning eller att den ena flyttar ut tillfälligt o tar barnen lite sporadiskt i början, som på helger och några timmar efter skolan medans båda letar nya boenden.
Går det inte att få boende nära skola mm så kanske det kan vara värt och tänka bra förbindelser med buss/tåg så barnen själva kan ta sig fram och tillbaka när dom blir tillräckligt gamla.
Jag undrar varför ni inte vill ?klippa? ekonomiskt omedelbart? Att ena köper ut den andra så att en av er kan köpa ett nytt boende som ligger i närheten. Är det just för att barnen ska slippa bo varannan vecka? Jag förstår isåfall tanken och den är fin, men den är inte realistisk. Hur gammal är dom?