Hur mycket dåligt beteende ska man klara av?

Jag och min flickvän är båda intensiva personer. Vårt förhållande har varit som en berg och dalbana sedan start med höga toppar och djupa dalar. Hon har dessutom levt i ett fruktansvärt förhållande innan under lång tid där hon blev hårt nertryckt psykiskt och kontrollerad. När hon tillslut lyckades ta sej ur de så har hon slagit åt andra hållet och är oerhört självcentrerad. Hon har 2 barn sedan tidigare och jag 0. Jag har länge längtat efter barn och när vi varit tillsammans ca 1 år blev hon gravid. Hon har varnat för att hon är hemsk när hon är gravid och hennes vänner har intygat. Nu efter 17 veckor av graviditeten börjar ja må så dåligt och börjar tappa orken att försöka. Jag har haft dåliga beteenden innan som varit problematiska men lyckats på senare tid ändra mönster och slutat med dom. Har ett sexmissbruk vilket inte var så påtagligt innan men sen hon blev gravid har hon tappat lusten men jag har lyckats ta de bra som tur är. Men märker hon minsta lilla att jag inombords är besviken när de inte blir nått ligga blir hon vansinnig, har jag en åsikt som går emot henne om vad som helst så tappar hon de och blir väldigt arg. Sista tiden har de spårat ur helt och trots att jag till skillnad från förr alltid oavsett vad lägger skulden på mej i bråken och förklarar de var dumt av mej och ber om ursäkt så släpper hon inte ilskan utan oftare och oftare driver vidare bråken och släpper de inte på flera dagar. Hon har även börjat förklara att hon tryckt känslorna åt sidan och förklarar hon kommer lämna mej om jag inte ändrar på beteenden men när jag då lyckats ändra på de saker hon krävt kommer alltid nya ultimatum. Det har gått så långt så jag kommit till en punkt där jag inte kan göra mer utan att lobotomerade. När jag nu fick nog och kräver hon endra accepterar att jag inte kan bli felfri men gör så gott jag kan och kommer kämpa vidare

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2020-09-23 04:33
Och kan hon inte acceptera det så måste hon lämna mej då jag börjar gå sönder av att hur jag än gör alltid få höra hur otroligt värdelös jag är och trots jag ändrar på det mesta med mitt beteende säger hon alltid såfort hon blir arg att ja inte ändrat mej. hon säger ju själv hon inte mår bra av det. Hur som helst så menar hon då att min inställning är åt helvete och att hon då måste lämna mej. Har försökt påpeka att hon alltid sagt hon är bedrövlig när hon är gravid och att en hel del ligger på att henne själv men hon vägrar tycka hon är minsta delaktig till problemen utan lägger allt på mej.
Så mitt stora dilemma är ju hur jag ska göra. Älskar henne otroligt mkt egentligen och vill inget annat än att va med henne och vårt barn som komma skall. Men klarar inte hoten och bråken som nu blivit fler dagar än de utan bråk.. finns de någon som har erfarenhet av iaf något liknande? Kommer hon nånsin kunna bli bättre lr kommer hennes dåliga självinsikt bli bestående även efter graviditeten?