• Ellie Something

    Vågar inte gå ut med hunden

    Hej!


    Har två små hundar, en lite äldre och en yngre. För ett tag sedan fick jag en stalker, en riktig galning, och efter det har jag blivit rädd för att gå ut. Innan dess brukade vi gå i timmar varje dag ute i naturen och ofta åka till vackra områden där hundarna kunde gå lösa osv. Nu är stalkern borta men varje gång jag ska ut i naturen ensam så får jag extrem ångest. Det har gjort att hundarna får nöja sig med promenader i bostadsområdet, som visserligen är jättefint, och enstaka skogspromenader när jag lyckas övervinna ångesten. Hundarna är lyckliga och glada ändå, men jag förstår ju att det inte är bra för dem och är jätteledsen över det liv som de gått miste om. Aktiverar dem mycket och har en stor trädgård men det och koppelpromenader i området ersätter ju inte de timlånga promenaderna i skogen. I området där vi bor är rundorna man kan ta ca 40 min långa. 


    Har funderat på att omplacera hundarna pga detta, men hoppas kunna övervinna ångesten och bli som förut igen. Vill verkligen inte omplacera dem om det inte är ett absolut måste för deras bästa. Är det någon som har några tips eller tankar om vad man kan göra för att hundarna ska få ett så bra liv som möjligt? 

  • Svar på tråden Vågar inte gå ut med hunden
  • Anonym (ace)

    Vad gör du/har du gjort för att förändra ditt mående och din ångest? Eftersom problemet ligger i din rädsla så känns det som det är där du ska börja.
    Utöver det så kanske du kan hitta promenads-partners så ni kan gå ut på långa rundor ihop. Ev kan du hyra in någon som kan ta långpromenad en eller ett par ggr/v.

    Så länge hundarna får fysisk och mental stimulans så kommer de inte fara illa av att inte få gå 5 timmar i skogen varje dag. Börja träna något med dem, nosework t. ex. är mycket roligt och stimulerande, och kräver inte speciellt mycket av dig i form av utrustning, lokaler mm. 10-20min om dagen sedan är min kille utslagen.

  • Anonym (RunAngel)

    Jag har ett RunAngel-armband när jag är ute med min hund på kvällarna (bor i ett ganska otryggt område och är en ung tjej). Det är ett armband med både högt larm och en funktion som skickar ett sms om att man är i fara till valda nummer. Kanske något att testa för att börja ta sig förbi ångesten? Kanske behöver du någon form av samtalsstöd också?

  • Anonym (styrkekram)

    Uff, vilken tuff tid ocg förstår verkligen din ångest.
    Att jobba sig igenom sin ångest tar tid och det är inget som magiskt går över av sig själv- tyvärr., men något som kommer hjjälpa dig igenom denne tiden och som kommer stärka dig är dina hundar som du verkligen älskar och som är beroende av dig. Jag kan verkligen inte sätta mig inn i hur du haft det men har själv gått igenom en kraftig depression med social ångest och hade jag inte haft min hund som tvingat mig ur sängen, hade jag nog inte gått ut på många dagar åt gången.

    Med det sagt, min hund blev precis opererad i ryggen efter ett diskbråck som gjorde henne helt lam i bakbenen. Vi fick en 50% chans att hon kunde klara sig med operation men att chansen alltid finns att de aldrig blir helt bra efter en sån operation. Vi var i valet och kvalet då rädslan för att vår hund inte skulle kunna få ett fullvärdigt liv var så stor. . Vi fick prata med flera veterinärer som sa det samma att " så länge hunden får vara med sin flock där dom känner sig älskade, får gå ut och läsa tidningen :) och blir mentalt stimulerade så mår dom bra.

    Vi valde att operera och idag är hon frisk och glad och det samma gäller för mig!  - vi klarade det tillsammans:)

    Med tid och hjälp kommer du dig igenom detta tillsammans med dina hundar.
    Kanske en turkamrat eller en hundgård/rastgård med andra hundar kunde hjälpt lite?

    Lycka till 

  • Dexter dot com
    Ellie Something skrev 2020-09-23 11:18:16 följande:

    Hej!


    Har två små hundar, en lite äldre och en yngre. För ett tag sedan fick jag en stalker, en riktig galning, och efter det har jag blivit rädd för att gå ut. Innan dess brukade vi gå i timmar varje dag ute i naturen och ofta åka till vackra områden där hundarna kunde gå lösa osv. Nu är stalkern borta men varje gång jag ska ut i naturen ensam så får jag extrem ångest. Det har gjort att hundarna får nöja sig med promenader i bostadsområdet, som visserligen är jättefint, och enstaka skogspromenader när jag lyckas övervinna ångesten. Hundarna är lyckliga och glada ändå, men jag förstår ju att det inte är bra för dem och är jätteledsen över det liv som de gått miste om. Aktiverar dem mycket och har en stor trädgård men det och koppelpromenader i området ersätter ju inte de timlånga promenaderna i skogen. I området där vi bor är rundorna man kan ta ca 40 min långa. 


    Har funderat på att omplacera hundarna pga detta, men hoppas kunna övervinna ångesten och bli som förut igen. Vill verkligen inte omplacera dem om det inte är ett absolut måste för deras bästa. Är det någon som har några tips eller tankar om vad man kan göra för att hundarna ska få ett så bra liv som möjligt? 


    Om hundarna får flera 40 minuterspromenader per dag och du aktiverar dom mentalt  tycker jag absolut inte du ska ha dåligt samvete och omplacera dom. Förhoppningsvis kommer du ju komma över din rädsla och kunna ta dina skogspromenader igen. Tills dess kan du ju höra dig för om nån kan ta med dina hundar på promenad i nya miljöer alt att du får sällskap i skogen.

    Jag har pepparspray i fickan när jag går själv...hjälper både mot folk och aggressiva lösa hundar.

    www.bodyguard.nu/sjalvforsvarsspray/bodyguard-knock-out-2
  • Ellie Something
    Anonym (Ace): Du har nog rätt. Skulle behöva ta tag i det hela, kanske gå i kbt, terapi eller något. Har mest väntat på att det ska gå över, men det har det inte gjort. Vill ju verkligen att allting ska bli som förut. 
    Bra idé, ska se om jag kan hitta andra i närheten att gå med. Det skulle ju delvis lösa problemet och vara roligt också. 
    Nosework låter intressant, det skulle de säkert gilla. Ska testa det. Tack för riktigt bra tips! Uppskattar det verkligen. 
  • Ellie Something
    Anonym (RunAngel): Ok, vad bra att ha, det låter ju smart och tryggt. Jättebra, skulle nog vara lättare att slappna av om man vet med sig att man har något slags skydd med sig. Tack för tipset. 
    Jo, har undvikit det men det är nog dags att inse att terapi behövs, eftersom ångesten inte har gått över. 
  • Ellie Something
    Anonym (styrkekram): Har börjat förstå det, att ångesten inte går över av sig självt, men det tog ett tag. Otroligt bra gjort av dig att jobba dig ur det. Kan känna igen mig i det, hade jag inte haft hundarna hade jag nog gömt mig inne många dagar. 
    Oj, vilken hemsk situation med diskbråck. Vad tufft. Verkligen skönt att det gick bra! Det var tröstande att höra, man vill ju att hundarna ska ha det bra. Vad fint att ni tog er igenom det svåra tillsammans och mår bra nu. Starkt gjort. 
    Tack för de uppmuntrande orden. Längtar efter att allt ska bli som förut. 
    Ja någon att gå med skulle vara värt mycket. Ska leta efter det. 
    Tack!
  • Ellie Something
    Dexter dot com:  Vad skönt att höra. Nu känns det lite bättre. :)
    Det vore jättebra med sällskap, ska försöka hitta andra som vill ut och gå. Ja hoppas verkligen att det ska bli bra igen. 
    Ok, men vad praktiskt. Ja det kan säkert ge en trygghetskänsla att kunna försvara sig. Tack för dina uppmuntrande ord, tips och för länken! 
Svar på tråden Vågar inte gå ut med hunden