Små barns boende och umgänge

Om han inte har inkomst får han ingen skuld hos FK under förutsättning att han informerat dom

Om att han inte har inkomst. Kunskap om det kanske skulle göra honom mindre arg.

De räknar på inkomsten (för två år sedan) och gör en beräkning på vad man ska betala. Denna summa som de kommer fram till kan man inte komma undan - man kan få anstånd, dvs skjuta upp betalningen, men den samlas då på hög och blir snabbt en hög skuld.

Så han kan inte slippa betala tillbaka om det är den summan de räknar att han kan betala. De räknar om varje år.

Som jag sa. Om han anmält att han ej har inkomst så nollas han och behöver varken betala eller bli skyldig. Det handlar om nuläget inte två år tillbaks i tiden. Om han var betalningsskyldig för två år sedan och ej betalade ligger den skulden givetvis kvar.

Fast nej.. det stämmer inte.

Försäkringskassan räknar varje år ut vad man bör kunna betala. Denna uträkning baseras på inkomsten umgängesföräldern hade för två år sefan (taxerad inkomst). Så om man hade jobb året innan men är arbetslös nu bedöms man ändå kunna betala en högre summa. För att "nollas" (inte betala ngt alls pga ingen inkomst) behöver man alltså varit utan inkomst de senaste åren.

Om man blir utan inkomst NU, kan man ansöka om uppskov men KRAVET på vad som skall betalas in ligger kvar tills nästa beräkning, och man blir betalningsskyldig.

Fast det är ju bara om man inte anmält att man inte har inkomst. Om du berättar att du står helt utan inkomst gör de ju en ny beräkning.

Tack för era svar.Jag vet inte riktigt vad som gäller med försäkringskassan men det känns ju som att det är hans bit att klura ut och prata med dem om det. Han har haft viss inkomst under de senaste 2 åren, ett par jobb några få månader åt gången innan han slutat. Men jag har ingen aning om hur mycket han tjänat. Annars har han fått CSN men det är ju lån/bidrag. Eller fått pengar från sin familj.Jag tänkte att jag avvaktar med att söka hela barnbidraget ifall jag får ensam vårdnad om 3-åringen också, och söker då istället. Jag har intalat mig att det borde bli enklare? Eller är det dumt?Jag har sparat alla konversationer och min jurist rådde mig att spela in varje gång han kom för umgänge med bebisen ifall han säger fula saker om mig inför barnen igen. Men det är ju inte ofta han kommit och jag har inte kommit ihåg inspelning varje gång heller. Jag frågade min jurist om man verkligen fick spela in utan att den andra vet och fick svaret att så länge en av oss vet är det okej. Antar att det har lite med att göra att det är i mitt hem också men jag vet inte. Har tyvärr inte fångat något av avgörande betydelse, tror jag. Ska lyssna igenom igen.Det här växelvisa boendet vi kom fram till, det var inte 50-50, känns som jag borde klargöra det. Snarare ca 60-40. (Den första överenskommelsen var 50-50 men när det inte funkade och han blev arg för att jag sökt underhållsstöd gjorde vi en ny som var 60-40.)Det han ville var att ha 3-åringen just exakt minimigränsen för vad försäkringskassan räknar som växelvis boende, så han skulle slippa betala underhåll men samtidigt behöva ta hand om sitt barn så lite som möjligt... Den sista biten har han inte sagt rätt ut men han har sagt att han vill ha 3-åringen just exakt minimiantalet nätter/månad (för de räknar ju nätter, inte dagar) så han inte behöver betala underhåll. Det har jag skriftligt! Men inte ens det har han ju kunnat leva upp till med sitt genomsnitt på 8 nätter/månad och FK säger att 3-åringen räknas som hemmavarande. Det sa de senast idag när de hade gått igenom min nya ansökan om bostadsbidrag och undrade varför jag fyllt i att 3-åringen bor "delvis" hos mig och skrivit 22 på antalet dagar. (Eftersom det blir mitt genomsnitt på en 30 dagars-månad.) Har man tråkigt och räknar varenda natt sedan vi flyttade isär har 3-åringen varit hos mig 72,83% av dem så närmare 3/4 av tiden.Fortsätter man ha tråkigt och har allt dokumenterat kan man också räkna ut att han spenderat totalt 12 timmar och 10 minuter med bebisen, men det är generöst räknat, avrundat uppåt varenda tillfälle.Men det är ju fortfarande ett stort steg att gå till tingsrätten och det känns ändock lite läskigt och nervöst. Det var ju han som skickade stämningsansökan, så då måste han ju tro att han kan få igenom det han vill? Vet han något som jag inte vet, som får siffrorna och hans undanflykter för att korta ner/slippa umgängena med 3-åringen att inte spela någon roll?Jag fick veta från mitt ombud att hans ombud har slutat så han har ett nytt. Detta var efter stämningsansökan så hans nya ombud ska alltså sätta sig in i situationen nu när vi ska till tingsrätten. Det känns ju som att jag har starka argument för min sak och att det inte kan gynna honom att behöva byta ombud sådär heller. Men jag kan inte riktigt släppa att han gjorde stämningsansökan och det hade han väll inte gjort om han själv trott att han kommer förlora? Som bevisning åberopas "Muntlig bevisning; fritt partsförhör med xxxx" (pappans namn) men det är allt. Och en liten rad om att de förbehåller sig rätten att komma med ytterligare bevisning. Så det får det ju att kännas som att han kommer stå där och säga att jag inte låtit honom ha 3-åringen mer, och inte låtit honom träffa bebisen oftare? Och det är ju liksom bara att öppna upp vår SMS-historik för att motbevisa?Försöker hålla mig borta från att läsa nyhetsartiklar om vårdnadstvister för de skriver ju bara om speciella fall där det gått helt galet... Men jag blir ju rädd att tingsrätten ska besluta att han får barnen bara för att inte falla in i normen liksom, det är ju vanligare att mammor får ha barnen än pappor. Men våra kön spelar ju ingen roll för det här, det är ju inte för att jag är kvinna som jag vill ha barnen hos mig, det är för att jag älskar dem mer än allt annat. Och det är ju inte för att han är man som han kortar ner/struntar i umgänge, det är ju för att ??????? Ja vad vet jag egentligen, jag får ju bara hans ursäkter om att vilja spendera tid med vänner eller utöva intressen eller sjukdom etc. (Jag har ju barnen hos mig även om jag eller de är sjuka såklart, jag anser ju att jag är lika mycket mamma då så den ursäkten tycker jag nog nästan är värst.)Men jag kanske inte ska säga att biologin inte spelar någon roll alls heller. Jag ammar ju bebisen, det skulle jag inte kunna göra om jag inte burit honom i (nästan) 9 månader och hade rätt delar för det. Så för bebisen kanske det spelar roll att jag är mamma då... Men vad gäller 3-åringen kan vi ju teoretiskt sett ta hand om honom lika bra oavsett.