Livskris - har ingen livslust kvar..
Efter ytterligare en gråtattck i min ensamhet så vänder jag mig hit, kanske någon av er kan hjälpa mig.
Jag tror jag går igenom någon form av livskris. Jag är en väldigt känslig person med låg självkänsla sedan barnsben. Bryr mig mycket om vad andra tycker om mig och det har alltid varit ett problem.
Jag lever i en kärnfamilj med min kille och två mindre barn. Vi lever gott och ett vackert tryggt område. Jag och killen har varit ihop i snart 10 år och har en extremt trygg och lugn relation. Jag litar på honom till 110% och känner att han verkligen älskar mig och barnen mer än allt.
Jag är 31 år och känner till och från att mitt liv och ungdom är över. Jag känner mig gammal och tråkig. Jag sörjer at jag inte är fri på något sätt. Jag får ofta höra att jag ser ut att vara 22-23 år, och jag känner mig även ung, och tänker ofta på att jag skulle fortsätta vilja leva singelliv. Jag blir ledsen när jag tänker att jag inte kommer få bli kär igen. Jag har ledsnat på min kille och tycker att han är tråkig. Detta har gjort att jag till och från har blivit förälskar i andra män, som jag sedan blir olyckligt kär i, eftersom det inte kan bli något. Jag jämför alla män med min kille, och tycker andra är mycket snyggare. Men jag vet samtidigt att jag ju inte känner dessa män. Jag vet inte om de har alkoholproblem, potensproblem, luktar svett eller har en skev kvinnosyn. Men ändå tänker jag att jag vill lämna mitt liv och hem för att få "leva" igen.
Jag vet även att jag förmodligen har en naiv syn på livet och förhållanden. Men jag vet fan inte hur jag ska tänka och komma vidare och bli lycklig.