Hur känns en gravidmage?

Tungt, otympligt, ont när barnet sparkar, jag hade ont i hela "höljet" runt magen, tålde knappt att b.m petade på magen. Kände buffar v.17 med första, v.13+6 med andra. Avskydde att vara gravid för jag mådde så dåligt. Kunde knappt gå. Stor som ett hus. Tarmarna ligger intryckta i ryggen känns det som.

Jag tycker inte man känner sig proppmätt och svullen, när man börjar känna bebis sparka känns det bara mysigt, IMO. Jag blev däremot inte särskilt stor i någon av mina graviditet, är liten och underviktig normalt och gick bara upp till normalvikt i bägge graviditer så jag var fortfarande smal men med en liten söt mage.

Jag hade dock fruktansvärt ont i ryggen mot slutet i bägge graviditeterna, men så har jag inte heller världens bästa rygg till att börja med.

Jag har inte känt att själva magen har varit tung eller varit i vägen under mina två graviditeter. Kroppen har känts tung, förmodligen mest på grund av det extra blodet vilket leder till en känsla av dålig kondis. Har inte ens under sista graviditetsveckan haft den där känslan som vissa får att organen känns undanskuffade och att det är ?fullt? i magen. Kanske beror på att jag är lång (179 cm)? Haft stora magar men lätta graviditeter. Störande att behöva kissa 5 ggr varje natt dock!

Magen har för mig bara varit en mjuk bra sak, det är bara jag och barnet där inne som har en förbindelse. Bara vi som har en relation till varandra (än så länge). Har heller aldrig störts av buffande och stökande på nätterna utan det har bara känts tryggt.

Heidi: jag är 163 och hade magomfång ca 110 med båda så det var oerhört trångt. Kunde knappt äta med tvåan. Din längd gjorde garanterat att du upplevde det annorlunda. Tvåan sparkade så hårt att jag skrek rakt ut ibland. Kändes som njuren blev mos typ. Eller kissblåsan beroende på hur han låg.

158 här och slutade mäta 1,5 månader innan bf, då var omfånget 117 cm. Min bm klappade alltid på mig och sa att det är jobbigare för jag är kort med kort överkropp. 2:an var också jobbig för mig med matbiten. Orka knappt äta och konstant halsbränna.

Magen stasade med båda och jag ville inte nudda den. Men jag hade mycket fostervatten och större moderkaks vilket gör det värre.

Tja, klockan är nu 05:55 och jag ligger här klarvaken. Vaknade av buff i magen. Är sjukskriven 50% pga sömnproblem. Vaknar hela tiden. Har varit så med båda barnen. Är i v24 nu och har rejält svårt att ta på strumpor, byxor och skor pga mage och ont i bäckenet. Men så har jag nog lite mer ont i bäckenet än vad som är normalt. Jag är 160 och tycker magens storlek än så länge går bra, men vet det blir värre. Känslan av otymplighet har infunnit sig.

Men samtidigt ska det sägas att jag uppskattar buffarna i magen. Det är en så kort del av livet jag får känna dem och jag älskar den lilla bebisen därinne. Jag kan alltid sova sen.

Jag är 168 cm lång men har lång överkropp. Enda gången det är bra är vid graviditet. Fanns hur mycket plats som helst, men var lite obekvämt när mellanbarnet bestämde sig för att ligga på tvären i en vecka i v.37

Jag har aldrig haft spänd mage, har för mycket fluff att börja med, och inte upplevt något större tryck på innre organ. Sov gärna på mage i mitten av graviditeten

Min fru beskrev det som att ha svalt en hel grillkyckling. Hon har mig veterligen aldrig svalt en hel grillkyckling men hon var gravid och lättirriterad så jag vågade inte ifrågasätta det. "Tänk dig själv att ha svalt en hel grillkyckling!"

Olika beroende på när i graviditeten, och mina graviditeter kändes olika.

Som värst hade jag svårt att andas, fick inte blod upp till huvet som jag skulle för kroppspulsådern kom i kläm och var nästan ständigt yr, kunde inte äta annat än små portioner. Barnet sparkade på urinblåsa och revben så att det gjorde ont. Är 163 cm och har kort överkropp.

Vid andra graviditeten vidgade sig bröstkorgen rätt mycket (10 cm ökat omfång trots liten viktuppgång!) och det blev mer plats - ingen yrsel och kunde andas lättare. Men då fick jag andra problem istället. Hade så jävla ont. Men det är en annan historia!

Har du fått hjälp med någon medicin? Jag har haft sömnproblem hela livet och fick under första graviditeten lergigan utskrivet, funkar jättebra!

Förutom att det var skumt med en utstickande mage så minns jag inget relaterat till själva magen (kändes som en hård ballong under tunt skin) förutom på slutet när lungorna kändes lite ihoptryckta så att man behövde andas snabbare för att få motsvarande syre som tidigare. Störigt också när det kändes som att bebisen låg raklång upp mot revbenen och tryckte så att man inte kunde sitta normalt på slutet.

Jag har alltid trott att det jobbiga och tunga med att vara gravid skulle vara en stor, tung mage. Att det är den som är tung att bära runt på. Men nu när jag är det själv märker jag ju knappt av magen, känns inte alls tungt eller konstigt att den är där. Däremot blir jag allmänt trött fort sedan typ mitten av graviditeten, trött i korsryggen av att stå still en stund, för man har ju lite annan hållning, och andfådd lätt pga mer blod i kroppen och lite mindre plats för lungorna. Och lite ont i knäna eftersom jag är tyngre än vanligt, det blir ju belastande.

Det är helt enkelt mycket mindre fokus på magen än jag trodde. Har hela tiden kunnat äta mycket utan att känna mig proppmätt också. 
Sen känner man sig ju rätt klumpig sista biten; svårt att knyta skorna och klippa tånaglarna, det finns liksom inget sätt att nå ner till golvet, och så får man ofta sitta med benen brett isär så magen får plats då, det känns ju lite lustigt.

Jamen ungefär så. Jag nådde dessutom tånaglarna utan problem ända fram till förlossningen. Däremot hade jag väldigt ont och en kompis erkände att hon alltid trott att gravida som vaggar fram med små steg gjorde det för att de var svaga och tyckte att det var tungt. Men så är det ju inte. Det är för att vi (iaf jag) knappt kan röra oss pga smärta.

Tack för tipset, men jag stoppar ogärna i mig piller under graviditeten om det inte är absolut nödvändigt. Inte ens paracetamol. Jag har bara sömnproblem när jag är gravid.

Nu är jag 50% sjukskriven och det tycker jag fungerar. Sömnproblemen är nog en kombination av fosterrörelser och foglossning. Kan ändå inte jobba pga foglossningen.

Tungt.

Jag hade stora problem att klippa tånaglarna och bad maken om hjälp med målning. Bland det första jag gjorde dagen efter jag kommit hem från bb med andra barnet var att klippa de överlånga tånaglarna!   Vaggandet känns igen. Jag kunde knappt gå öht.

Man behöver verkligen hjälpsamma assistenter. Min man och mina jobbarkompisar var värda sin vikt i guld. <3

Läste en tjej här på FL som inte nådde att torka sig ordentligt efter toa. Fick duscha rent. Tur att man är höggravid rätt kort tid!

Det var bara de 2 sista veckorna som magen kändes jobbigt stor och jag var tvungen att hasa mig upp ur soffan och sånt. Däremot tyckte jag det var jätteobehagligt när barnet rörde på sig, medan det ännu hade plats att slå kullerbyttor. Det var som den där känslan man kan känna i magen precis innan man kräks. Hårda sparkar rakt neråt så det kändes som om en fot skulle komma ut var heller inte kul.

Den största delen av graviditeten är magen inte jättestor, utan det är andra saker som är jobbigare, som enorm trötthet, illamående, andfåddhet osv. Det är bara de sista 2-3 veckorna som magen är så stor att det blir riktigt jobbigt.