När mådde ni hyfsat bra psykiskt igen? Började känna er som er själva?
Min kille slutade för lite mer än två veckor sen och pendlar mellan att vara superdeprimerad och superirriterad. Han mår verkligen skitdåligt. Det gör ont att se honom lida så. Och det tär också på mig och vårt förhållande. Saknar honom.... riktiga honom.
Det tog ungefär tre veckor innan jag började bli "normal" igen.
Bestående är att jag är mer lättretlig och mer lättstressad än jag någonsin varit.
Hade då först rökt och snusat samtidigt i ca 15år, slutade röka men fortsatte snusa i 8år till.
Det var ett rent helvete i början (inte rökningen, där kompenserade jag med mer snus), men snuset... Fungerade inte som människa under den första veckan, andra veckan var jag allt annat än trevlig, tredje veckan började allt gå tillbaks hyfsat..
Det tog ungefär tre veckor innan jag började bli "normal" igen.
Bestående är att jag är mer lättretlig och mer lättstressad än jag någonsin varit.
Hade då först rökt och snusat samtidigt i ca 15år, slutade röka men fortsatte snusa i 8år till.
Det var ett rent helvete i början (inte rökningen, där kompenserade jag med mer snus), men snuset... Fungerade inte som människa under den första veckan, andra veckan var jag allt annat än trevlig, tredje veckan började allt gå tillbaks hyfsat..
Två år ungefär... Tror egentligen att jag gått tillbaks till mitt "riktiga" jag, utan påverkan av nikotin.
Efter 23år då jag konstant tillfört något som är avslappnande kommer jag inte ihåg hur jag var innan (då jag var liten). Som jag är nu kan mycket väl vara den jag faktiskt är, utan nikotin vill säga.
Det är alltså inte så att jag är superlättstressad eller jättelättretlig, bara att det för mig är en ganska stor skillnad mot när jag använde nikotin. Kanske inte ens märks utåt?
Att sluta snusa är inget svårt. Abstinensbesvär för nikotin är typ ingenting. Och efter 3-4 dagar har kroppens behov av nikotin avtagit och de besvär som är kvar är enbart vana eller förväntningar om abstinens.
Det finns en del bra litteratur att läsa t.ex. the easy way to stop smoking eller snusfri av Anders Åkerman.
Jag är medvetens om att mina påståenden kan vara provocerande men allt sitter i huvudet! Tror man att det ska bli jobbigt så blir det så!
Din kille går just nu och plågar sig. Han borde rimligtvis vara fri från det värsta obehaget nu men han kanske inte lade av tvärt? Tar han en då och då så föder han beroendet och det kommer bara vara en pina allting.
Jag försökte sluta många ggr i vånda innan jag förstod hur lätt det var.
Två år ungefär... Tror egentligen att jag gått tillbaks till mitt "riktiga" jag, utan påverkan av nikotin.
Efter 23år då jag konstant tillfört något som är avslappnande kommer jag inte ihåg hur jag var innan (då jag var liten). Som jag är nu kan mycket väl vara den jag faktiskt är, utan nikotin vill säga.
Det är alltså inte så att jag är superlättstressad eller jättelättretlig, bara att det för mig är en ganska stor skillnad mot när jag använde nikotin. Kanske inte ens märks utåt?
3-4 dagar sedan är nikotinet ute ur kroppen. Sen får man ju ta tag i sig själv också och tuffa tills sig lite och inte känna efter så mycket.
Två år ungefär... Tror egentligen att jag gått tillbaks till mitt "riktiga" jag, utan påverkan av nikotin.
Efter 23år då jag konstant tillfört något som är avslappnande kommer jag inte ihåg hur jag var innan (då jag var liten). Som jag är nu kan mycket väl vara den jag faktiskt är, utan nikotin vill säga.
Det är alltså inte så att jag är superlättstressad eller jättelättretlig, bara att det för mig är en ganska stor skillnad mot när jag använde nikotin. Kanske inte ens märks utåt?
Okej vad märkligt. Jag hoppas verkligen inte min kille blir personlighetsförändringad utan återgår till sitt lugna och vänliga jag.... tack för att du delade med dig!
Tack för övriga svar också. Han var en riktig storsnusare, hade konstant en prilla inne, oftast dubbla. Han slutade helt tvärt.
Efter vad jag har läst på nätet så tar det några veckor/månader innan kemin i hjärnan balanseras någorlunda.
Han var dock deprimerad när han började snusa, så han (och jag till viss del) är väll lite rädda att det fungerar som självmedicinering. Jag har lite svårt att tro det men det återstår väll att se helt enkelt.
Ska försöka få honom att äta bättre samt ev träna. Sista han vill just nu troligen men det mesta av seratoninet skapas ju i tarmen så kan ju vara hjälpsamt.
De två första veckorna gick jag från att vara väldigt lycklig (innan jag slutade) till att fundera över om det ens finns någon mening med livet. Sedan blev det successivt bättre, men jag kan nog inte säga att jag är helt återställd än. Om min lyckonivå var 9/10 innan så är den kanske 7,5/10 nu. Jag har hållit upp ett år.
Det spelar ingen roll om han var storsnusare. Jag var själv sådan. Snusade dygnet runt. När jag sov och t.o.m när jag åt ibland. Lössnus. Fler st i timmen.
Abstinensbesvär för nikotin är extremt milda. Skulle påstå att det är värre att sluta med kaffe eller choklad. Men förväntar man sig ett helvete så blir det så. Är man bestämd över att man vill sluta och nästan hatar snus så är det gjort i en handvändning.
Jag är medvetens om att mina påståenden kan vara provocerande
De två första veckorna gick jag från att vara väldigt lycklig (innan jag slutade) till att fundera över om det ens finns någon mening med livet. Sedan blev det successivt bättre, men jag kan nog inte säga att jag är helt återställd än. Om min lyckonivå var 9/10 innan så är den kanske 7,5/10 nu. Jag har hållit upp ett år.
Jag tror inte jag hade blivit ett dugg provocerad av dina påstående om de varit sanna. Eftersom det är välbelagt och allmänt känt att graden av nikotinberoende varierar extremt från individ till individ och att det i vissa fall är jämförbart med ett heroinmissbruk, så blir det däremot provocerande. Inte så mycket för att du har fel, utan för att du använder dina påhittade påståenden för att ge dig själv en klapp på axeln samtidigt som du antyder att TS man får skylla sig själv. Okunnig får man gärna vara för min del, men självgodhet och elakhet är provocerande.