Problem i relationen.. vill ha synpunkter
Hej!
De här problemen har funnits så länge jag minns men känns som det blir bara värre delvis pga vi nu har 2 barn. Vi är gifta och har 2 barn ihop, 5 år och 7 månader gamla. Min man (ca 38 år gammal) har det såpass bra ekonomiskt att han aldrig behövt arbeta särskilt mycket. Gör lite projekt inom sitt yrke nu och då om han har lust. Det är väldigt sällan, för han saknar motivation. Han anser att livet inte handlar om att arbeta. För det mesta är han hemma, ligger på soffan med sin dator, eller så träffar han någon kompis, går på öl eller åker och fiskar typ. Han drömmer bara om att åka och resa och hänga på någon strand men det går inte nu under koronatider.
Han får annars vanligtvis åka iväg på egna surfresor med kompisar varje vår och höst 2 veckor per gång och under sommaren åker han ofta ca 1 vecka med kompisar på resor medan jag blir hemma med barnen.Ändå hjälper han inte till extra mycket efter dessa resor utan då måste han vila upp sig flera dagar för han är trött efter all surf etc. han uppskattar inte mig och sitt liv även on han har ett drömliv egentligen?!
Han har nu även fått för sig att han vill att vi i framtiden ska köpa en segelbåt och åka på långseglats med barnen. Visst, härligt men jag kan inte segla och jag är mitt uppe i studier och trivs med mitt liv som jag har det. Resor och sådant gjorde vi båda innan vi fick barn och nu är jag nöjd med att åka på kortare resor vid semester men vill inte vara borta månader i sträck! Dessutom skulle han inte betala för min del utan jag ska isåfall ta det från egna besparingar och det vill jag inte.
Jag vet inte ens vart jag vill komma med den här texten. Men han verkar inte tåla vanligt familjeliv även om barnen är viktiga för honom, men han tycker vardagen är tris och meningslös. Han lever i en drömvärld samtidigt som han inte har någon motivation att göra något vettigt med sitt liv. Han hjälper inte till här hemma men klagar på att jag inte städar tillräckligt bra och inte kan laga mat. Om han städar gör han det verkligen bra men det sker kanske en gång på 4 månader medan jag städar varje dag. Han är också bra på att laga mat men gör det sporadiskt. Jag har koll på hela familjen och att vi har mat hemma, för ut soporna, dammsuger, byter lakan, tvättar kläder, sköter nätterna med bebisen och tar hand om honom 100%, bebis sover väldigt dåligt fortfarande dessutom.. Ska min man hjälpa till med något måste jag be honom, absolut ingenting kommer självmant.. Ändå är han hemma och arbetar inte (jag studerar ändå fulltid men gör ändå typ allt här hemma även om han klagar och inte tycker jag gör det tillräckligt bra enligt hans standard, ändå lämnar han alltid sina kläder på golvet och saker överallt som jag måste plocka upp om jag inte orkar se på det). Han vägrar stiga upp på morgonen och hjälpa för han behöver sova (även om det är jag som alltid vakar på natten med bebis). Han vägrar erkänna att han inte hjälper till tillräckligt, utan lever i förnekelse och kan inte se sina egna fel och brister.
Han tycker att jag är tråkig som inte vill drömma med honom om seglatser runt jorden etc medan jag tycker det för tillfället är orealistiskt och oaktuellt! Jag sa att vi kan diskutera det om något år ifall det då känns som en möjlighet. Därför tycker han att vi inte har något att diskutera tillsammans om för att jag inte är en drömmare, jag har mer fötterna på jorden och njuter av vardagen, även om hans dåliga humör drar ner det för mig också..
Han tycker att vårt förhållande är uselt men vill ändå inte skilja sig för att vi då skulle måsta flytta till mindre lägenheter och det skulle bli jobbigt med barnen. ändå verkar han lida av att leva tillsammans med mig. Vad skall jag göra.. Inget hjälper och vårt förhållande är i en dead end pga det här.. Han verkar inte kunna ändra sig heller men vill inte skiljas. Hur ska vi leva ihop och ärligt, vad tycker ni om det jag berättat????
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2020-10-05 12:45
Kan tillägga att han är väldigt dominerande. Blir arg om jag köper hem fel sorts rengöringsmedel (om det bara är 98% ekologiskt, han vill ha 100%), fel sorts mat.. om jag städar i fel ordning enligt honom, om jag lämnar en skåpdörr öppen i misstag eller lägger gardinen på fel sida av väggen enligt honom.. om jag någon enstaka gång köper leksaker till barnen eftersom han anser det är onödigt.. massa saker som jag inte får göra för att han ska vara nöjd. Allt handlar om honom och hans behov, han ska kunna komma och gå som han vill och träffa vänner hela tiden, ha sovmorgon alltid etc.. han är aldrig intresserad att ge mig något som skulle få mig att må bra.
