Vad tycker ni om en pappa och en vuxen dotter som skriver mess fulla av hjärtan och "älskling, älskade, jag älskar dig, jag saknar dig" och så vidare på var och varannan rad? Är det gulligt eller bara konstigt? Jag är mamman, och till och med jag börjar tycka det känns konstigt.
Hur gammal är dottern? Jag reagerar själv på sånt beteende. Mannen jag träffar har en dotter i övre tonåren som jag upplever flirtar med sin pappa. Inte bara när jag är där, då hade jag tänkt att hon testar mig eller nåt men hon delar med sig av saker kring sin sexualitet, kropp osv som man bara borde dela med sin pojkvän eller kanske mamma om man behöver råd från någon äldre.
Enligt mig är sådant beteende ytterst tveksamt. Jag kan dock inte förklara det, men någonstans måste det ju vara lite skevt i den relationen.
Är ni skilda?
Mini wife syndromet ?
Min pappa gjorde sådant vilket jag tyckte var skitobehagligt. Lite som att han inte fattade vart gränsen gick. Vare sig fysiskt och verbalt. Så i min värld är det där gränsöverskridande. I min värld.
Hon är 25. Pappan och jag är inte skilda.
Jag och vår dotter har en fin relation, fast vi överöser inte varandra med hjärtan och pussar och kärleksord i varje meddelande.
Självklart är det bra att han har en nära relation med sina barn (har en något yngre son också). Men ibland känns det som att detta påverkar mina attraktions-känslor för min man på ett dåligt vis. Det är något olustigt över situationen.
Vad tycker ni om en pappa och en vuxen dotter som skriver mess fulla av hjärtan och "älskling, älskade, jag älskar dig, jag saknar dig" och så vidare på var och varannan rad? Är det gulligt eller bara konstigt? Jag är mamman, och till och med jag börjar tycka det känns konstigt.
Jag är mamma och skriver så till mina barn och mina barn gör det tillbaka till mig. De är idag vuxna och mer därtill (20-30 år)
Min filosofi har under hela deras uppväxt varit att visa att de är älskade. Helt enkelt därför att människor generellt sätt är otroligt bra på att tala om för andra om deras fel och brister och generellt sett är vi människor otroligt dåliga på att ge beröm och tala om att vi tycker om någon.
Därför är messen idag bara en förlängning av deras uppväxt.
Tycker att det verkar som att TS måste bearbeta sin antipati mot kärlek och kärleksyttringar.
Har själv en dotter som är 20+ och visst skriver man till och från att man älskar/saknar henne och lägger till nån hjärta här och där när man känner att hon kommer må bra av det, men tycker inte att man ska gula med henne för mycket.
Så att "sakna", "älska" och "hjärta" min dotter flera ggr om dagen i "varannan rad" känns inte som något jag skulle göra.
Alla är vi olika dock, men frågan är om han är bara lite så där sissy mot/med eran dotter eller är det något annat.
Jag tycker i alla fall att det är bra att du är alert, förhoppningsvis för ingenting, men tycker att du ska fortsätta vara observant.
Helt sjukt att man ska misstänka varandra för incestuöst förhållande för att man messar med hjärtan.
Jag hoppas egentligen att det är en trolltråd men någonstans inser jag att det verkligen inte är det.
Det allvarliga är svartsjukan TS känner gentemot sitt eget barn. Det är inte sunt någonstans. Tycker att du TS bör försöka få hjälp någonstans för att bearbeta dina känslor.
Jag är mamma och skriver så till mina barn och mina barn gör det tillbaka till mig. De är idag vuxna och mer därtill (20-30 år)
Min filosofi har under hela deras uppväxt varit att visa att de är älskade. Helt enkelt därför att människor generellt sätt är otroligt bra på att tala om för andra om deras fel och brister och generellt sett är vi människor otroligt dåliga på att ge beröm och tala om att vi tycker om någon.
Därför är messen idag bara en förlängning av deras uppväxt.
Tycker att det verkar som att TS måste bearbeta sin antipati mot kärlek och kärleksyttringar.
Detta yttrar sig mest i skrift men även i verkligheten. Hon vill kramas mycket och ?gosa?. Och göra saker på tu man hand. Med pappa. Inte med mig. ;)
Jag har ingen misstanke att det förekommer något incestuöst. Det är inte det som gör mig obekväm. Kanske är det svartsjuka, men det känns inte som det heller. Fast visst, lite exkluderad känner jag mig. I en familj kan många känslor uppstå även om alla älskar varandra. Eller kanske just därför.
Detta yttrar sig mest i skrift men även i verkligheten. Hon vill kramas mycket och gosa. Och göra saker på tu man hand. Med pappa. Inte med mig. ;)
Jag har ingen misstanke att det förekommer något incestuöst. Det är inte det som gör mig obekväm. Kanske är det svartsjuka, men det känns inte som det heller. Fast visst, lite exkluderad känner jag mig. I en familj kan många känslor uppstå även om alla älskar varandra. Eller kanske just därför.
Jag är mamma och skriver så till mina barn och mina barn gör det tillbaka till mig. De är idag vuxna och mer därtill (20-30 år)
Min filosofi har under hela deras uppväxt varit att visa att de är älskade. Helt enkelt därför att människor generellt sätt är otroligt bra på att tala om för andra om deras fel och brister och generellt sett är vi människor otroligt dåliga på att ge beröm och tala om att vi tycker om någon.
Därför är messen idag bara en förlängning av deras uppväxt.
Tycker att det verkar som att TS måste bearbeta sin antipati mot kärlek och kärleksyttringar.
Detta yttrar sig mest i skrift men även i verkligheten. Hon vill kramas mycket och ?gosa?. Och göra saker på tu man hand. Med pappa. Inte med mig. ;)
Jag har ingen misstanke att det förekommer något incestuöst. Det är inte det som gör mig obekväm. Kanske är det svartsjuka, men det känns inte som det heller. Fast visst, lite exkluderad känner jag mig. I en familj kan många känslor uppstå även om alla älskar varandra. Eller kanske just därför.
Vad tycker ni om en pappa och en vuxen dotter som skriver mess fulla av hjärtan och "älskling, älskade, jag älskar dig, jag saknar dig" och så vidare på var och varannan rad? Är det gulligt eller bara konstigt? Jag är mamman, och till och med jag börjar tycka det känns konstigt.
Min dotter är 19 och vi eller mest hon har från 14-15 pratat öppet och ställt frågor om sex, relationer, leksaker mm. Även nu när hon har kille.Det kan hon inte göra med sin mamma när hon är där, säger hon iaf.Men jag vet att det skulle inte vara något problem, det är nog bara en känsla hon har. Men flörtar , älskar och massa hjärtan hit och dit i mess är det inte, inte heller fysiskt hänga,klänga. Men vi kan prata om allt och jag sagt sedan hon va liten , att det är bara dina egna begränsningar och skämmighet som sätter stopp.Skulle inte säga att hon är en pappas flicka direkt, lite kanske, men vi är väldigt lika till sättet och personlighet. Kanske därför vi har ett starkt band och kan prata om precis allt. Jag var även den som lärde, visade och förklarade , när hon fick sin första menstruation vi 11 år. Hon väntade till hon va hos mig och smög med papper i två dagar. Men hennes mamma hade gjort det lika bra.
Nu nämner TS bara konversationen som du själv säger och därför saknas i princip all information som gör att man skulle kunna ställa den diagnosen på relationen som du gör.
Jag instämmer i det du skriver! Att det är psykologiska mekanismer, inte sexuellt. Det har pågått i många år, men eskalerat sista året. Som jag noterat är det mer vår dotter som initerar det hela, och min man svarar tillbaka på samma sätt. Alla dessa kärleksuttryck och hjärtan är inte riktigt hans normala sätt även om han är en varm och sympatisk person mot andra. Och givetvis bekymrar det mig, eftersom jag ser det som ett uttryck för något som inte är helt bra med vår dotter.