• Wed 7 Oct 2020 19:44
    459 visningar
    7 svar
    7
    459

    Barn med depression/ångest

    Någon som har erfarenhet av barn med depression/ångest? Har en 12-årig tjej som i och för sig inte fått den diagnosen men som nu i stort sett dygnet runt i flera veckor bara legat i sin säng och gråtit.. Har inte varit i skolan på flera veckor och klarar knappt av vardagen hemma längre. Självklart har vi sökt hjälp via sjukvård och saker är på gång men det tar tid så min fråga är vad har ni för erfarenheter? Hur lång tid brukar det ta innan det går över? Hur fick ni det att gå över, via samtal och i så fall vilken typ av samtal eller på ngt annat sätt?

  • Svar på tråden Barn med depression/ångest
  • Anonym (Anony­m)
    Wed 7 Oct 2020 20:01
    #1

    Har du frågat varför hon är ledsen? Det är omöjligt att säga hur lång tid det tar, det kan vara flera år.

  • Wed 7 Oct 2020 20:25
    #2

    Det kan komma att ta tid, tyvärr. Låt oss hoppas att ni får god hjälp av BUP och var inte rädda för farmakologisk hjälp om det behövs.

  • Anonym (S)
    Wed 7 Oct 2020 20:31
    #3

    Åh va tråkigt att höra! Jag tror dock det är viktigt att få henne på lite andra tankar. Gå ut på promenader, baka, försök att göra något varje dag iaf. Kanske planera i förväg att varje dag vid 16.00 ska vi gå ut och gå i 45min. Hoppas allt blir bra!

  • Anonym (Depri­merad)
    Wed 7 Oct 2020 22:56
    #4

    Jag hade perioder som liten då jag var låg och hade väldigt mycket ångest. Jag fick min första kliniska depression först när jag var 20+ men låg nog på gränsen flera gånger innan dess. Nu är det ju inte riktigt samma sak i och med att det inte handlar om mitt barn, men samtalsterapi har hjälpt mig väldigt mycket. Jag har gått i både psykodynamisk terapi och kognitiv beteendeterapi (KBT). I psykodynamisk terapi får man prata om sitt liv, vad som händer och hur man känner. Älta allt jobbigt. I KBT fokuserar man mer på att hitta lösningar på hur man kan ändra situationen. Vissa terapeuter kombinerar båda tekniker och det kanske är det bästa, tror jag personligen.

    Ofta har man ju ett stort behov av att prata om varför man mår som man mår, samtidigt som man behöver verktyg för att lära hjärnan att inte må så dåligt.

    Som någon skrev här ovanför så är det oftast mest effektivt att äta medicin samtidigt som man går i samtalsterapi. Om man är för deprimerad kan det vara svårt att gå i terapi för man orkar inte mentalt, men medicinen kan hjälpa en upp ur det värsta, så att man blir mer redo för terapin, och sen hjälper terapin till att se till att man inte hamnar i en depression igen.

    När jag mådde som sämst låg jag i sängen och grät i flera veckor. Jag fick social fobi, kunde inte duscha, äta eller fungera som vanligt. Det var hemskt. Något som min terapeut sa var att det är okej att må dåligt, att man inte behöver vara rädd för de mörka känslorna, och att det är bra att försöka möta dem istället för att försöka få dem att försvinna. Det kan vara bra att prata om varför man mår som man gör, om ångesten har något specifikt fokus, och vad man isåfall känner är det värsta som kan hända. Det kan vara bra att möta fasorna, även om det låter märkligt. När man pratar om det så blir det inte lika tungt att bära ensam.

    Jag lider så med dig som måste se ditt barn må på det viset. Det är hemskt. Men det finns bra hjälp att få! Kan ni ta kontakt med en privat psykoterapeut eller psykolog under tiden ni väntar på hjälp från bup? Andra saker man kan testa är motion. Fysisk rörelse och att få upp pulsen är extremt antidepressivt (jag vet inte om du lyssnade på Anders Hansens sommarprat om just det förra året?) och att vara ute i naturen har hjälpt mig mycket när det har varit som värst. Solsken och dagsljus är också viktigt när man är deprimerad och hjälper kroppen och själen att läka. Du kanske kan testa att ge din dotter massage om det känns ok för henne? Massage ökar utsöndringen av oxytocin i kroppen, ett hormon som ökar känslan av lugn, ro och trygghet och dämpar smärta. Jag har inte testat det själv men ljusterapi funkar för vissa människor.

    Något som jag tyckte hjälpte mig bra i de värsta stunderna var att öva på avslappning. Det finns avslappningsövningar på svenska på Spotify exempelvis. Man kan testa att göra helkroppsavslappning exempelvis, där man spänner en kroppsdel i taget och sen slappnar av i den. Ofta är man väldigt spänd när man är deprimerad, och kroppen glömmer hur den är när den är avslappnad.

    Hoppas att din dotter mår bättre snart, och att ni får hjälp snabbt!

Svar på tråden Barn med depression/ångest