• Kvarna

    Skryttråden

    Oftast kan man vara hård mot sig själv eller ha svårt för att vara stolt över sig själv. Så vilket/vilken gärning/scenario är du mest stolt över?

    I slutet av 2015 var jag totalt pank, arbetslös och deprimerad. Såg inte mig själv på en arbetsmarknad, bodde i en hyresrätt jag avskydde, hade en bil jag knappt hade råd att köra. Hyfsat mycket skulder(sett till inkomst) som jag visserligen kunde betala och det var inte lyxfällan-nivå. Klarade av att gå runt men hade inte råd att köpa ett par jeans utan att spräcka budgeten.

    2020 har jag mitt drömhem, med väldigt dyr(kvalitet) inredning, ny bil(betald) bara 1/3 del kvar av bostadslånet, en kvarts miljon sparat och jobb.

    Resan har varit hård, har jobbat extremt mycket d.v.s. tagit extrapass, i perioder haft dubbla jobb och har inte tagit några krediter/lån. Har hela tiden sparat och betalat av så snabbt jag kunnat på dom lån jag haft. Jag har inte direkt snålat utan åkt på utlandssemestrar, ätit mycket ute.

    För detta är jag stolt över mig själv men även lättad. Det har varit mycket obekväm arbetstid, värkande muskler och stundtals mentalt jobbigt.

  • Svar på tråden Skryttråden
  • Bergskristall

    Men hur gjorde du?? Hur vände du depression till denna livskraft? Åt du antidepp? Jag behöver också vända mitt liv. Jag vill vara där du är om fem år. Vad jobbar du med? Är också pank och sjuk och kan inte se mig själv på arbetsmarknaden.

    Jag kan tänka mig att jobba så musklerna värker osv men inte så som kroppen känns nu. Är så svag att jag ibland inte kan stå upprätt, men det börjar bli lite bättre.

  • Kvarna
    Bergskristall skrev 2020-10-10 01:55:49 följande:

    Men hur gjorde du?? Hur vände du depression till denna livskraft? Åt du antidepp? Jag behöver också vända mitt liv. Jag vill vara där du är om fem år. Vad jobbar du med? Är också pank och sjuk och kan inte se mig själv på arbetsmarknaden.

    Jag kan tänka mig att jobba så musklerna värker osv men inte så som kroppen känns nu. Är så svag att jag ibland inte kan stå upprätt, men det börjar bli lite bättre.


    Har väl ingen universallösning men det funkade för mig.

    Jag slutade tycka synd om mig själv, började föreställa mig hur jag skulle kunna ha det och till sist bestämde mig.

    Sen går det inte komma ifrån att jag haft en del tur på vägen. Först och främst halkade jag in på ett kommunjobb då ett antal HVB-hem skulle öppna. Där var jag i ganska exakt 2 år innan dessa lades ner men jag hade skaffat mig tillräckligt med erfarenhet för att fortsätta så började på ett privat företag fast med ett annat klientel. Dock så jobbade jag bara på timmar men det var inga problem att nå 40 h/vecka men trivdes inte med att inte ha struktur och att bli inringd var och varannan dag så gick på en lokal jobbmässa där jag lämnade CV och pratade med folk. 

    2 mån senare ringde det och jag blev erbjuden ett 2-skift inom industrin som jag hoppade på. Jag tog fortfarande extrapass på HVB-hemmet, varje pass där var 12 h och totalt sett så jobbade jag 28-29 dagar av 30-31 dagar. Inget att rekommenderbara men gjorde så i 4 mån.

    Villkoren på industrijobbet var mycket bättre och började ta helgpass där istället.

    Lönemässigt låg jag på 22 000-23 000 kr netto/mån 2016/2017 och 26 000-31 000 netto/mån 2018/2019 

    Gällande bostad så hade jag tur att en nyetablerad byggherre skulle slå sig in och lockade med lägre priser då jag köpte nybyggnation och byggherren sen skulle ha dessa bostäder att visa upp. 

    Ytterligare en sak var att jag ringde runt/kollade upp på nätet var jag fick den bästa räntan, billigaste elen, billigast fiber, billigast hemförsäkring, billigast mobilabonnemang o.s.v. och såg till att ha koll löpande och ändrade när det behövdes. Här har jag sparat många tusenlappar. Gällande lån så betalade jag av det dyraste först(billån) sedan "topplån" på bostaden och till sist studielånet.

    Drog inte på mig några krediter alls, inga avbetalningar mer än mobilabonnemanget men det blev billigast så då det var på kampanj efter dom önskemål jag hade.

    Inväntade kampanjer, hade ingen brådska att köpa en viss sak vid en viss tidpunkt. Så säng/soffa/TV/köksbord e.t.c. köptes efterhand då det dök upp bra rabatter. 

    Sist men inte minst investerade jag en stor del av mina pengar på börsen varav jag gick in tungt i år under april månad och drog in drygt 200 000 kr som jag använde till att betala av mina skulder.

    Så drivkraften från början var att ta mig ur dåvarande tillstånd, få mig att inse att det finns ett alternativ. Motivationen att ta extrapass var att jag målade upp vad pengarna skulle gå till och inse att dom redan var förbrukade och aldrig skulle äga dom men att det i längden skulle gynna mig. Att se att lånen sjönk då jag fick mer i plånboken och att jag då och då unnade mig saker som jag faktiskt behövde. Hade och har inte målet att bli rik utan vill slippa den ekonomiska oron och räkna på varje vara i affären utan på det stora hela känna en större frihet och att jag inte sitter i skiten så fort något oväntat dyker upp.

    Lyxen nu består i att jag jobbar mer normalt d.v.s. heltid och då och då tar extrapass och att jag köper det jag vill ha även om dom gamla takterna sitter i d.v.s. när det är bra erbjudanden.

    Sponsrar syrran eller rättare sagt hennes 2 barn när det behövs vilket kan vara att dom får 4 000 kr st när hon ska till Ge-kås eller om hon ska till Ikea  Är även mindre belopp om det är mer alldagliga saker.

    Så slutligen så förstår jag att det är svårt att föreställa sig, hade någon målat upp det scenariot för mig 2015 så hade jag slagit bort det som trams. Men jag har jobbat hårt för det.
  • Bergskristall

    Intressant och imponerande! Men jag undrar ändå hur du lyckades vända depressionen så enkelt som du beskriver. Hade du djup depression eller lindrig? Och åt alltså inte medicin för det?

    Jag känner väldigt fysiska symtom som är svåra samt omöjliga att gå emot. Som att jag är svag och blir andfådd av att ta ett glas ur köksskåpet eller hälla upp yoghurt i en skål. Skulle aldrig kunna vända detta genom att ?bara sluta tycka synd om mig?. Jag har dock fått neurologisk diagnos på mina symtom men jag vet inte om den stämmer då det är så likt depression.

    Tycker ändå detta var inspirerande läsning. En gång sa en vän att Steve Jobs mådde skit men han lyckades, och jag tyckte det var allt annat än inspirerande men din story tilltalade mig.

    Är du man eller kvinna? Ålder?

  • Tow2Mater

    Imponerande!, men det låter inte som dina siffror riktigt går ihop. Utgifterna ser bra mycket större ut än dina inkomster under senaste 5 åren. (Har du inte glömt berätta om nån stor inkomst?)

  • Kvarna
    Bergskristall skrev 2020-10-10 14:21:41 följande:

    Intressant och imponerande! Men jag undrar ändå hur du lyckades vända depressionen så enkelt som du beskriver. Hade du djup depression eller lindrig? Och åt alltså inte medicin för det?

    Jag känner väldigt fysiska symtom som är svåra samt omöjliga att gå emot. Som att jag är svag och blir andfådd av att ta ett glas ur köksskåpet eller hälla upp yoghurt i en skål. Skulle aldrig kunna vända detta genom att ?bara sluta tycka synd om mig?. Jag har dock fått neurologisk diagnos på mina symtom men jag vet inte om den stämmer då det är så likt depression.

    Tycker ändå detta var inspirerande läsning. En gång sa en vän att Steve Jobs mådde skit men han lyckades, och jag tyckte det var allt annat än inspirerande men din story tilltalade mig.

    Är du man eller kvinna? Ålder?


    Enkelt vet jag inte om det var men jag nådde den punkten att jag satte mig i en båt där enda alternativet var att ro.

    Vet inte hur jag ska definiera min depression, det var som att jag upplevde att allt var skit och kunde inte se några trovärdiga alternativ till ändring. Dagarna flöt på utan att jag mäktade med att göra någonting. Att gå ut med soporna var jobbigt, vaknade vare morgon utan att ha saker att se fram emot, att klara ekonomin oroade mig ständigt.

    Sen så skrev jag att mitt recept inte var någon universallösning. Jag kan inte tala för andra men för mig personligen nådde jag den punkten att jag slutade se mig som ett offer.

    Jag är en man på 36 år. 
  • Kvarna
    Tow2Mater skrev 2020-10-10 14:59:03 följande:

    Imponerande!, men det låter inte som dina siffror riktigt går ihop. Utgifterna ser bra mycket större ut än dina inkomster under senaste 5 åren. (Har du inte glömt berätta om nån stor inkomst?)


    Nej det stämmer, brutto har jag tjänat ganska så exakt 2.5 miljoner på 5 år. Vilket ger ett netto på drygt 1.5 miljoner.

    Rörelsekostnad för att dra runt allt och mig själv var kanske 15 000 kr/månX12X5=900 000. 

    Så 600 000 har jag sparat+ drog jag in drygt 200 000 på 6 mån på börsen. Siffran är egentligen ganska mycket högre då en del av summan av att dra runt allt var amorteringar på bil, studielån och bostad.

    Dessa 800 000+ har betalat för lån och allt jag äger samt att jag har runt 250 000 sparat.

    Gjorde en lyxfällan-tavla(digitalt) om än lite mer detaljerad som jag för övrigt fortfarande har kvar och använder. Har ytterligare ett dokument med kortsiktiga mål. Det kan vara att spara ihop 12 000 till en resa, 15 000 för en ny soffa. Längre tillbaka så var exempelvis billånet nummer 1 på listan.

    Jag har stenkoll på fasta utgifter, en pott som är till för att leva och resten åker in på sparkontona. Har 2 st sparkonton ett långsiktigt och ett kortsiktigt.På det kortsiktiga har jag bara 20 000 kr och eventuellt det som är på min kortsiktiga mål-lista. "Råkar" det bli 35 000 kr på det kontot så för jag över 15 000 kr till det långsiktiga.

    Men det är svårt att precisera för att jag har haft olika perioder där det gått att spara mer än andra perioder. 
  • Bergskristall
    Kvarna skrev 2020-10-10 20:57:17 följande:

    Enkelt vet jag inte om det var men jag nådde den punkten att jag satte mig i en båt där enda alternativet var att ro.

    Vet inte hur jag ska definiera min depression, det var som att jag upplevde att allt var skit och kunde inte se några trovärdiga alternativ till ändring. Dagarna flöt på utan att jag mäktade med att göra någonting. Att gå ut med soporna var jobbigt, vaknade vare morgon utan att ha saker att se fram emot, att klara ekonomin oroade mig ständigt.

    Sen så skrev jag att mitt recept inte var någon universallösning. Jag kan inte tala för andra men för mig personligen nådde jag den punkten att jag slutade se mig som ett offer.

    Jag är en man på 36 år. 


    Nej säkert ingen universallösning men ändå intressant att höra. Jag är kvinna 33 år och behöver vända mitt liv och hade gärna gjort din resa så jag också kan skriva ett sånt här inlägg om fem år men tror mitt tillstånd är lite svårare. Att gå ut med soporna är inte bara jobbigt, jag kollapsar i princip. Dock har jag fått neurologisk diagnos på detta men det känns precis som en svår depression och jag vill inte ge up drömmen om att bli mitt gamla driftiga jag igen. Tycker det var värdefullt att läsa hur du vänt livet till rätsidan. Ska tänka på din resa framöver när jag behöver lite inspiration.
  • me33

    Klart bra jobbat. 

    Är det här en skryttråd bara för dig själv eller andra?

    Jag är glad för mig själv att jag kommit ut(inte ur garderob) från arbetslivet och jag är i din ålder. 

    Efter att jag slutade med anständigt ekonomijobb för 6 år sedan så arbetade jag vidare här o där på arbetsplatser inom transport-yrket. Det var oftast inga trevliga arbetsplatser eller arbetskamrater. 

    Idag är jag helt fri och håller på med odling och annat. Det är något som jag rekommenderar för andra med. 
    Troligen är jag set for life men jag fortsätter att förvalta kapital ändå och grönsaker. 

    Men säg inte upp er på en gång folk och börja investera i värdepapper för det är en minerad väg som man tvingas vandra på och som smällt av under fötterna mera än en gång. 

    Men lycka till.

Svar på tråden Skryttråden