Att leva med en dominant man

Hej!

Jag undrar om någon av er har någon erfarenhet av att vara tillsammans med och leva med en dominant man? Jag menar i detta fall en man som anser sig själv vara en "alfa"-hanne och gärna vill bestämma.

Jag har träffat en sådan man. Jag var och är fortfarande otroligt attraherad av honom. Han är stor, lång och snygg. Han vet hur man för sig och han vet hur man snackar. Han är en sån man som får en på fall på 2 sekunder. Han vet exakt vad han ska säga, hur man flirtar på rätt sätt, hur man ger komplimanger utan att vara sliskig. Han är smart och har bra självförtroende. Han är en man som leder och för. Han får en att känna sig bekväm och att han tar hand om en och fixar allt. Man känner sig trygg. Han lyssnar bra, bryr sig och är varm. Han vet vad han gör om man säger så och jag har tyckt att det varit såååååå sexigt och tilltalande.

Men. Nu har jag börjat tänka. Han vill gärna bestämma. Han vill göra saker på sitt sätt. Om han vill umgås med sina vänner tre kvällar i rad och jag skulle tycka något om det så blir han skitirriterad. Han har gjort tydligt att när man är med honom så ska man bara "veta" hur man ska bete sig. Man ska VETA vad man ska säga och inte. Om man säger saker på fel sätt så bränner han av en. Inte så att han blir arg men han visar tydligt att han inte gillar det. Det värsta han vet är när tjejer tjatar. när man blir "jobbig". En gång när vi diskuterade så sa jag något i stil med "men vafan , du är så jävla jobbig ibland". Han sa då att det värsta som finns är tjejer som svär. Och att jag borde FÖRSTÅ att jag inte ska svära, det är inte attraktivt.

Bortsett från detta är han extremt snäll, rolig och varm enligt det första stycket jag skrev. Så jag blir förvirrad. Är det här något jag bör väga in? Är det såhär en dominant man är? Eller är det jag som överdriver? Jag är ju så sanslöst attraherad av honom... men logiken säger att vissa drag är lite varningsflagg. Men vet inte om det bara är sånt "macho"-snack som växer bort med tiden..? Han är 32 år.

Anonym (Anon)

Wed 14 Oct 2020 13:32

#1

många vill ha dominanta män som tar dom hårt

Anonym (.)

Wed 14 Oct 2020 13:33

#2

Han är inte dominant, han är dUminant.

En dOminant person är som en bra chef, får andra att göra på ett visst sätt så att det gynnar företagets utveckling.
En dUminant person är som en urusel chef - gapar, gastar och bestämmer för bestämmandets egen skull, sätter sin rätt att bestämma framför kollektivets(arbetsplatsens) utveckling.

Grundbulten i Dominans/underkastelse är kommunikation. Det kan aldrig någonsin finnas utrymme för tvivel utan allt måste diskuteras in i minsta detalj så att den undergivne vet vad den dominanta vill och den dominanta måste veta in i minsta detalj vad den undergivne vill. Det måste vara så därför att annars kan inte den dominanta fatta beslut som gynnar dem bägge.

>Så av din beskrivning att döma så är han int5e dominant för 5 öre, han är duminant.

Anonym (tvillingmamma)

Wed 14 Oct 2020 16:01

#3

Tja, det går väl inte att få tigern utan ränderna, som man brukar säga. Du får välja. Han lär inte ändra sig. Är du så attraherad får du bestämma dig för vilket som är viktigast. Att stå ut med en man som vill bestämma allt, eller välja någon annan. Kan du inte attraheras av andra? Jag hade aldrig accepterat en man som betedde sig som din, men jag har heller aldrig fallit för dominanta män, inte på det sättet.

Anonym (sådär)

Wed 14 Oct 2020 17:06

#4

Det är väl den klassiska gåtan som ingen man någonsin kommer förstå och som ingen kvinna verkar kunna förklara heller.

Varför säger kvinnor alltid att de vill ha snälla och jämställda män när de sen alltid väljer dominanta alfahannar om de kan?

Och om man väljer en sån alfahanne varför sitter man sen och beklagar sig över vilka grisar män är som jämt ska bestämma man känner sig överkörd och kränkt när man själv medvetet valt just en sån man?

Är det biologi/instinkter som krockar med värderingar eller vad är det frågan om?

Jag har helt ärligt försökt få svar på den frågan av flera kvinnliga bekanta men ingen verkar kunna svara på den på ett rationellt sätt. Det enda jag fått höra är en massa känsloargument som att man blir kär och man styr inte över sina känslor, etc... men inget svar på varför man väljer just såna män trotts att man vet att de är dominanta.

Anonym (sådär)

Wed 14 Oct 2020 17:10

#5

Anonym (.) skrev 2020-10-14 13:33:35 följande:

Han är inte dominant, han är dUminant.

En dOminant person är som en bra chef, får andra att göra på ett visst sätt så att det gynnar företagets utveckling.
En dUminant person är som en urusel chef - gapar, gastar och bestämmer för bestämmandets egen skull, sätter sin rätt att bestämma framför kollektivets(arbetsplatsens) utveckling.

Grundbulten i Dominans/underkastelse är kommunikation. Det kan aldrig någonsin finnas utrymme för tvivel utan allt måste diskuteras in i minsta detalj så att den undergivne vet vad den dominanta vill och den dominanta måste veta in i minsta detalj vad den undergivne vill. Det måste vara så därför att annars kan inte den dominanta fatta beslut som gynnar dem bägge.

>Så av din beskrivning att döma så är han int5e dominant för 5 öre, han är duminant.

Blandar du inte ihop sexuella avarter med verklighet?

Vilka grundbultar som gäller vid sexuella fetischer och rollspel har ju inget med verkligheten att göra. Det är fantasier och behov man lever ut i simulerade lekar.

Anonym (tvillingmamma)

Wed 14 Oct 2020 17:16

#6

Anonym (sådär) skrev 2020-10-14 17:06:29 följande:

Det är väl den klassiska gåtan som ingen man någonsin kommer förstå och som ingen kvinna verkar kunna förklara heller. Varför säger kvinnor alltid att de vill ha snälla och jämställda män när de sen alltid väljer dominanta alfahannar om de kan? Och om man väljer en sån alfahanne varför sitter man sen och beklagar sig över vilka grisar män är som jämt ska bestämma man känner sig överkörd och kränkt när man själv medvetet valt just en sån man? Är det biologi/instinkter som krockar med värderingar eller vad är det frågan om? Jag har helt ärligt försökt få svar på den frågan av flera kvinnliga bekanta men ingen verkar kunna svara på den på ett rationellt sätt. Det enda jag fått höra är en massa känsloargument som att man blir kär och man styr inte över sina känslor, etc... men inget svar på varför man väljer just såna män trotts att man vet att de är dominanta.

Fast de som väljer dominanta män som vill bestämma, vill väl inte ha jämställda män? I så fall ljuger de, eller vet inte vad de vill. Eller så är det så enkelt att biologin säger en sak, förnuftet en annan. Själv tycker jag att killar som beter sig som ts kille är avtändande, men jag ska villigt erkänna att jag gillar självständiga män med lite ?go? i. Blyga och tillbakadragna typer har aldrig varit min grej. Min man vet var skåpet ska stå, men skulle aldrig bete sig som ts kille. Snäll och jämställd kan man vara ändå. Därtill är jag lite dominant själv. Ts man verkar vilja ha en följsam kvinna som lyder och ser upp till honom, ts verkar vilja ha en stor och stark man som tar hand om henne. Samtidigt har hon sina tvivel, men som sagt, hon får välja.

Anonym (Katt)

Wed 14 Oct 2020 17:25

#7

Det kommer inte att försvinna. Han är inte jämställd och dina regler är annorlunda än de som gäller för honom. Dina känslor och behov är inte lika viktiga som hans, som du märker. Du kan leva med honom på de villkoren om det är din preferens och om du gillar det. Hela ert förhållande kommer vara så. När han blir gammal blir han värre. Som du märker är det han som dikterar villkoren. Han kommer inte ändra personlighet. Du behöver bestämma dig för om du gillar detta och om det fungerar för dig.

Anonym (sådär)

Wed 14 Oct 2020 17:25

#8

Anonym (tvillingmamma) skrev 2020-10-14 17:16:39 följande:

Fast de som väljer dominanta män som vill bestämma, vill väl inte ha jämställda män? I så fall ljuger de, eller vet inte vad de vill. Eller så är det så enkelt att biologin säger en sak, förnuftet en annan. Själv tycker jag att killar som beter sig som ts kille är avtändande, men jag ska villigt erkänna att jag gillar självständiga män med lite ?go? i. Blyga och tillbakadragna typer har aldrig varit min grej. Min man vet var skåpet ska stå, men skulle aldrig bete sig som ts kille. Snäll och jämställd kan man vara ändå. Därtill är jag lite dominant själv. Ts man verkar vilja ha en följsam kvinna som lyder och ser upp till honom, ts verkar vilja ha en stor och stark man som tar hand om henne. Samtidigt har hon sina tvivel, men som sagt, hon får välja.

Nja, skillnaden ligger väl snarare i vad man säger sig vilja ha och vad man sen i praktiken väljer. Det blir lite märkligt när man säger att man vill ha en snäll och jämställd man men väljer en dominant alfahanne, tycker du inte?

Helt ok att gilla dominanta alfahannar. Smaken är som baken. Det jag undrar över är som sagt skillnaden över vad man säger och vad man in praktiken väljer och varför så många sen beklagar sig över något de själva valt.

Anonym (Alfa/Beta hanen)

Wed 14 Oct 2020 17:35

#9

Jaa,va säger man .. har aldrig sett mig som en s.k Alfahane och gör inte nu heller men .. kommer ihåg att min särbo noterade i början att:
- Du är så världsvan
Reagerade på det redan då men inte blivit riktigt klok på om det bara var "beundrande"?
Är väl betydligt mer "street-smart" än vad hon är MEN-
Lyssnar alltid på vad hon säger och tycker (hon är betydligt mer analytisk än vad jag är) så ... är jag en lyssnande Alfahane??

Anonym (Q)

Wed 14 Oct 2020 17:37

#10

Jag tror att en sådan man behöver en stark kvinna som han inte kan köra över. En som kan få honom att förstå riktigt hur avtändande det är när han läxar upp sin partner och att disciplin innebär självdisciplin - inte att bossa runt andra. För mig får en person gärna vara hur alfa han eller hon vill, men brister de i respekt så kommer de i alla fall inte att använda mig som dörrmatta.

Att leva med en dominant man

INNEHÅLL