Olyckligt kär i min egna kille

Var samma här... tyvärr gick det så långt så att det åt upp mig och gjorde mig osäker på om han ens ville ha mig. Fick svårt att lita på honom och nu har han gjort slut för att han inte vet vad han ska göra för att jag ska må bättre :( 

Jag tror att det är rätt vanligt att den ena älskar mer än den andra , men att det skiftar mellan båda parterna. Har varit i ett 25 årigt förhållande då vi i stort sett turats om att vara mest kär i den andre, tills den dagen ingen av oss var kär i den andre. Tror inte att det är något att noja över om inte den andre är helt avståndstagande en längre period.

Har du pratat med honom om hur du känner?

Ja, men han har svårt att förstå hur jag menar och säger att han är jättekär i mig. Slutar alltid med att han känner sig otillräcklig och jag får dåligt samvete och får trösta honom.

Tack för era svar. Har lite panik, vill ju inget annat än att leva med honom, men vet inte om jag fixar att leva såhär. Gör så sjukt ont...

Funderar ibland på om det är något fel på mig för att jag känner så himla mycket och så himla starkt.

Vi har alla våra olika sätt att ge kärlek och visa uppskattning på. Det kan mycket väl vara så att han är minst lika kär i dig, men att din uppfattning är någon annan eftersom du önskar bekräftelse på ett annat sätt.

Fundera på hur du vill gå vidare. Han kan du uppenbarligen inte ändra på (och ska inte göra det heller). Behöver du terapi för att jobba med dina känslor och tankar? Är relationen hälsosam för dig att stanna i?

Ååå detta känner jag igen till 1000 % och det äter upp mig. Jag vet inte om jag orkar mer. Jag tror inte att jag kommer klara att leva såhär.

Hade kunnat vara jag som skrev ditt inlägg och det kom så passande nu. Har grubblat fram och tillbaka och försökt säga hur jag känner det men jag tycker inte det förändrar nåt.

Just eftersom jag känner att det är en sån obalans så blir det som att jag blir som besatt. Tänker på det här hela tiden och känner ännu starkare att jag vill va honom nära och blir hela tiden besviken och förväntar mig saker.

Precis som du skriver gör det så j*kla ont! Allt jag vill är att få nån bekräftelse av honom men får ingenting.

För att jag ska orka känner jag nästan att jag måste distansera mig och inte närma mig honom alls. Tänka bort honom. Inte förvänta mig nåt. Men det är ju inte hållbart i längden. :(

Jag funderar även på hur i h*lvete man lämnar någon som man älskar så?

Idag tex hade jag sett fram emot en mysig kväll ihop, där man gosar osv. Istället somnar han tidigt i soffan och sover hela kvällen. Han vill hellre sova än att spendera kvällen med mig :(

Kan tillägga att jag inte har känt såhär i tidigare relationer. Har inte haft sånna känslor alls utan då var det balans och jag tvekade inte på den andres känslor.

Det är inte så att ni egentligen är i behov av bekräftelse snarare än något annat? När det är en sån obalans att en söker konstant bekräftelse så avtar tyvärr oftast attraktionen en del för den andre. Jag har haft flera kompisar som varit just så, de hade velat äta upp sin kille om de kunde. Det kan dessvärre vara kvävande och det inser man när man själv befinner sig på den andra sidan. 

Balansen i kärlek är svår. Det innebär inte bara att man ska ändra den som inte är lika uppenbar med sina känslor, utan den som älskar för mycket behöver också tagga ner något.

Du lever med en egoist.

Kan sätta alla mina pengar på att du fixar och donar för att han ska må bra. Du försöker möta alla hans behov. När du handlar så köper du alltid sådant du vet han vill ha. Och han gör inte samma? 

Ett enkelt svar- han är ego. Han vet vad du känner men ändå gör han inte något för att bemöta dina behov. Han har det ju redan så bra.

Jag hade det så med min man. Jag tog mitt pick och pack och drog. 
Hade försökt prata om det mycket och han sade att han inte KAN ge mig bekräftelse, för han är inte sån.

Ja, han insåg iaf att om kvinnan han älskar mest på jorden vill ha bekräftelse, så är han en idiot som inte ger henne det. Han totalförändrades och är idag så kärleksfull. Kan knappt komma ihåg hur dåligt jag mådde tidigare....