• Andand

    Bonusbarn

    Hej jag vill ha tips/råd hur jag ska hantera detta och vad jag som vuxen ska göra?

    Ska försöka ta detta så kort som möjligt, är utmattad, sömnproblem, ptsd i bagaget pga våldsam relation tidigare i mitt liv.

    Nu till allt..

    Jag har flyttat ihop med min sambo och hans 7 åriga son i hus, samt min biologiska dotter på 7 år.

    Vi inledde en relation rätt snabbt och redan efter 6 månader flyttade vi in i hus..

    Till en början tyckte jag om mitt bonusbarn, men känner mer och mer irritation över för mig konstiga beteenden? Beteenden jag aldrig sett från barn.

    Han håller på att utredas för adhd då skolan tagit upp detta med pappan, jag sa det långt innan skolan men han nekade hela tiden att hans pojk skulle haft det.

    Jag försöker prata lugnt med honom när han har utbrott men ingenting hjälper, han slåss och bråkar ofta med min dotter och mig och pappan, han är otroligt dum i orden och kallar mig och fröknar på skolan fet, horor, sjukhuvuden, fitta med mera. Spelar död på golven och grinar tillgjort som en bebis, enormt rastlös och orolig i kroppen och har en enorm besatthet av nycklar verkar det som, samt lås och elektroni. Han verkar dock smart med såna prylar av intressen.

    Det är svårt att komma honom nära när det liksom blir sånt tjafs och man blir kallad hemska ord, och det slåss och han inte ens har respekt i skolan, lärarna verkar tycka att han är ett jätteproblem till och med.

    Jag känner att detta tär på familjen och min sambo blundar för många av hans beteende (skyddar honom) och bara tycker synd om honom. (Hans mamma är knappt med i bilden) alkoholist.

    Känns även som min sambo försöker hitta fel på min dotter pga hur hans barn beter sig för att det inte ska verka som någon skillnad på dom!?

    Till min sambo, så har jag problem där med samarbete, förståelse, sen är han svartsjuk av sig och kommenterar mina kläder, ger mig dåligt samvete om jag ska planera saker utan honom, han är ofta nerstämd och negativ men när han väl är på bra humör är han BRA.

    Hur hanterar jag allt detta? Är det bäst att lämna?? Och ge upp eller tror någon att det finns möjlighet att detta ska bli bra? Ger upp snart, har problem med mig själv så vet inte om jag klarar allt detta kaos också..

  • Svar på tråden Bonusbarn
  • Persikaplommon

    Tror inte någonting blir bättre om din kille inte vill samarbeta och han inte ser sin sons problem.

    Synd om pojken också som inte får den hjälp och stöd han tydligen behöver.

  • Andand

    Ja samtidigt som jag känner denna irritation så tycker jag synd om honom, undrar om det kan vara fler diagnoser.

    Inget samarbete från pappan alls, han tror fortfarande inte att det är något fel på dessa beteenden, han tror det kan ha att göra med att han blivit övergiven av mamman. Men dessa märkvärdiga beteenden känns ju inte riktigt som "bara" det. Låsas svimma på golv (kanske av uppmärksamhet) och pratar om att skära halsen av dom han blir förbannad på.. Vet inte om han vet innebörden dock.

  • TrolletsMor

    Jag håller faktiskt med Persikaplommon, situationen lär ju inte förändras så länge pappan inte vill se problemet och accepterar beteendet. Synd om pojken när pappan inte klarar av att se problemet

  • Mortiscia80

    Ni skulle så klart inte ha flyttat ihop så snabbt, inte ens om ni inte hade haft barn. Det enda rätta nu är att backa och flytta isär. Lär känna varandra lite mer och få ordning på vissa saker innan ni försöker igen.

  • Andand

    Tack för svar. Flytta särbo känns som det enda rätta.

  • Ekolan

    I ditt läge (om känslorna ändå finns där och om ni båda vill att det ska fungera) ta en rejäl funderare på om det verkligen är läge att bo ihop då du upplever situationen som ohållbar i nuläget. Men framförallt, ta inte det beslutet själv, utan diskutera med din sambo, lyssna på hur han tänker kring det hela. Var tydlig med att om du faktiskt vill kunna bo ihop framöver så ska detta bara vara en tillfällig lösning på något år eller så. Bryt för guds skull inte kontakten och säg att du behöver tid för dig själv och din dotter osv utan umgås precis som vanligt, gärna flera gånger i veckan, och gör särbo situationen till ER grej som familj. Tar du avstånd/paus/flyttar till eget, utan att ni båda är med på det, är det bara att kyssa relationen adjö. Är målet att du bara måste därifrån och om ni inte kan komma överens, så är det bättre att bryta relationen helt. Även om det finns lite känslor mellan er vuxna så ska man aldrig tolerera att bli behandlad hur som helst.

    Det kan vara så att nuvarande situationen tär på pappan också, och att det är därför hans dåliga sida kommer fram. Döm inte, värdera er relation om det bara är en fas eller om det alltid ska vara såhär.

  • Friger

    Ja, din plikt i detta läge är att skydda din dotter.

    Den typen av ungar behöver en handlingskraftig och tålmodig man som kan sätta ner foten ordentligt utan att bli arg. Jag har en metod som fungerar rätt bra. Ju yngre, desto bättre och enklare. Rättar dom snart in sig i ledet.

Svar på tråden Bonusbarn