Forum Änglabarn - änglarum
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Förlorat min dotter

    Mån 19 okt 23:08 Läst 0 gånger Totalt 10 svar
    Mån 19 okt 23:08

    Vet inte vart jag ska ta vägen, intevem jag ska vända mig till.. Alla känslor och tankar äter upp mig inifrån. Har såklart blivit erbjuden samtal med kuratorer men vad hjälper det??

    Igår morse vaknade jag upp bredvid min dotter och fann henne livlös. Idag har jag tagit farväl av henne en sista gång innan hon ska obduceras ???? Vi fattar ingenting.. Hon blev inte ens 6 månader gammal..

    Jag känner en inre panik. Jag ser min döda dotter framför mig hela tiden

    Allt hon inte får uppleva, allt jag inte får uppleva tillsammans med henne. Det gör så ont så ont

    Finns det någon här som varit med om liknande som man kan få prata med? ????

  • Anonym (kra)
    Visa endast
    Mån 19 okt 23:18 #1

    Hej, jag har inte varit med om om samma.
    Men jag vill ändå skriva att jag känner med dig.
    Kväll och natt brukar finnas jourhavande kurator / präst på 112. 
    Har du någon hos dig i natt?

  • Tis 20 okt 00:04 #2
    Anonym (kra) skrev 2020-10-19 23:18:20 följande:

    Hej, jag har inte varit med om om samma.

    Men jag vill ändå skriva att jag känner med dig.

    Kväll och natt brukar finnas jourhavande kurator / präst på 112. 

    Har du någon hos dig i natt?


    Tack så mycket,

    Min sambo är med mig men han sover men vill inte väcka honom.. önskar jag själv kunde sova så man fick släppa tankarna för en liten stund..

    Har ringt och pratat med jourhavande präst och fått lätta på hjärtat. Tack för tipset <3
  • Anonym (kra)
    Visa endast
    Tis 20 okt 12:43 #3

    Fint att du kom fram och kunde prata med någon.
    Det brukar finnas stödgrupper för föräldrar som förlorat ett barn i plötslig spädbarnsdöd, sjukhus brukar dela ut broschyr och det finns även info på nätet.
    Kunde du sova något i natt?
    Tänker på dig.

  • Anonym (K)
    Visa endast
    Ons 21 okt 09:31 #4

    Är så otroligt ledsen för er skull. Livet är så orättvist.

  • Ons 21 okt 11:43 #5

    Hej

    Beklagar sorgen.

    Förlorade vår son 2019 då han var nästan 6 månader. Vaknade på natten och då andades han inte. Att prata hjälpte mig mycket. Pratade i och för sig aldrig med en kurator men pratade med familj och vänner. Tycker det kändes skönt att kunna bolla tankar med någon.

  • Anonym (Mamma till 5)
    Visa endast
    Ons 21 okt 12:13 #6

    Har inte varit med om samma men ville beklaga det som hänt er <3 jag hoppas du lyckades sova en liten stund i natt

Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll