Förstår otrogna hur mycket de sårar sin partner?

Troligen inte.

Alla reagerar ju olika. Nu blev ju din reaktion väldigt extrem, och alla varianter mellan att inte bry sig särskilt, till att bli skadad för livet finns ju. Det är ju därför svårt att säga hur mycket skada det kan göra. 

Har själv inte varit otrogen, men vet att de som är det är väl medvetna om vad deras otrohet kan innebära för deras partner. Men de väljer att vara otrogna i alla fall. Otrohet är alltid ett val och det är inget som "bara händer". De som är otrogna är oftast omogna egoister utan empati för andra, och frågar du de är det aldrig deras fel att de är otrogna, de ljuger och skyller på allt och alla men vägrar ta sitt ansvar.

Jag vill inte döma eller tycka saker om de som är otrogna....jag är bara nyfiken på hur de tänker....

Ja, och jag har precis beskrivit hur jag tror att de tänker och varför de tänker som de gör. De förstår vad de gör men saknar empati eftersom de är oftast omogna egoister som alltid tänker bara på sina egna behov, oavsett hur mycket smärta det kan innebära för deras partner. Och det är lätt eftersom de inte tar ansvar, utan skyller på sin partner. Det gör att de inte känner någon skuld heller när de är otrogna.

Inte helt sant. Min man var otrogen. Började med messengerprat med en kvinna, först med helt annat oskyldigt innehåll men det utvecklades till att han gav henne stöd och förståelse genom en svår period och så utvecklades det till mer än vänskaplig omtanke och till sist sexprat. (Har själv gått i samma fälla med en man som jag öppnat upp mig lite väl mycket för tills jag insåg att nu är det på väg att gå över gränsen och satte P. ) Orsaken till att det gled över på sex finns att hämta hos fler än min man så att säga. Hon var behövande, han var frustrerad i ett för tillfället sexlöst förhållande fullt av vardagsstress och jag såg inte vad som var på gång och vips hade han gått över gränsen. Det kunde ha stoppat där, med liite för grovt sexprat på messenger, men det gjorde inte det och han träffade henne även på riktigt. Han gick över gränsen och han tar på sig det fulla ansvaret för att han gjorde fel. Finns inga ursäkter. Men han skäms och ångrar sig och förstår att han sårade mig och gjorde mig besviken. Han trodde inte själv att han förtjänade att bli förlåten. MEN nu råkar jag vara den typen som inte ser så jätteallvarligt på ett sådant snedsteg och jag bad honom att komma tillbaka till mig, vilket han gjorde. Men han har problem med att han inte vet hur han ska förtjäna tillit igen. Och jag låter honom våndas lite, men egentligen har jag inget problem med det. 

Det finns väldigt många olika nyanser och svårighetsgrader när det gäller otrohet. Men, när man under en lägre tid (flera månader/år) lever ett dubbelt liv och har ett parallellt förhållande, då har man tagit väldigt många beslut att lura sin partner. Att vara otrogen är alltid ett val. Man väljer medvetet att lura sin partner. Vi är många fler som väljer att vara ärliga och jobba för ett respektfullt förhållande. Det är extremt svårt att förstå de som är otrogna om man är tex gift och har barn. Det kan resultera i mycket svår trauma, inte bara för den bedragna partner utan för deras barn också.

Du kanske inte har så svår för det för att du  rättfärdigat det men att du inte kunde/ville ge honom det han behövde.

En del andra kanske inte har så svårt för det för att de känner mer vänskap än kärlek till sin partner och lever tillsammans av ren bekvämlighet "eller pga barn". Alternativt avskyr att ha sex men vill behålla förhållandet för att slippa vara ensamma. Ja, många alternativ finns.

Jag tror dock att man har svårare att förlåta ju mer känslor och tid man har investerat i sitt förhållande. Om man står varandra väldigt nära både som kärlekspar och sexuellt. Utöver det så självfallet hur man ser på monogami, om man är polyamorös eller swinger är det så klart enklare.

edit: Du kanske inte har så SVÅRT för det för att du har rättfärdigat det MED att du inte kunde/ville ge honom det han behövde?

Jag tycker inte alls otrohet är något allvarligt i en sexlös relation utan snarare naturligt. Förstår faktiskt inte hur man kan bli sårad när den man inte vill ha sex med har sex med någon annan.

Naturligtvis svårt att dra alla över en kam men den "genomsnittliga" personen som är otrogen är oerhört självisk på alla plan. Vill bara ha "sitt" till varje pris. Visst så förstår dem att det kommer ta hus i helsike om dem blir påkomna men dem är otrogna ändå dem tänker inte så mycket på nuvarande partnern utan den är mer som någon dem måste överlista just nu. Dem lever och verkar såsom i ett rus och känner sig oövervinnliga, det ända som betyder något är att smussla till sig ett nytt tillfälle att vara otrogen på.