Sluta vara energitjuv
Jag tror att jag har kommit på varför ingen vill vara vän med mig. Jag är en energitjuv, en sån som man enligt alla råd ska hålla sig borta från. Och ja, det är ju så det är också. Jag har ett jobb med massor av kontakter och märker ibland att andra blir vänner privat. Men det har aldrig hänt mig.
När jag pluggade så blev jag vän med ett par st bara. Men tappade kontakten så fort studierna var över.
Har aldrig lyckats bli närmare bekant med någon annan mamma i föräldragrupp eller liknande.
Har däremot normala relationer med alla släktingar .
Varför är jag sånhär? Troligen för att jag var deprimerad hela tonåren och har en extremt låg självkänsla. Känner ständigt att jag är sämre än andra. 90% av mina tankar är supernegativa tankar om hur dålig jag är, att ingen tycker om mig osv.
Ok, jag är snart 50 år! Så jag har levt utan vänner och nedstämd väldigt länge (har dock man och barn, ett välfungerande äktenskap). Men kanske går det ändå att göra något åt situationen?
Någon som känner för att ge mig något råd?
Kan beskriva kort min position i gruppsamtal. Jag brukar försöka hålla en låg profil, men är intresserad av det mesta och ställer gärna följdfrågor om någon berättar nåt. Det är ALDRIG någon som frågar mig nåt, så ibland bryter jag mig liksom in och berättar om någon egen erfarenhet, t ex resa till samma plats eller så. Om jag tycker jag har nåt att tillföra. Ingen ställer någon följdfråga. Jag startar gärna samtalsämnen som ibland resulterar i att andra börjar prata mycket (och då blir situationen som ovan sen). Ibland är ingen intresserad av att ta upp tråden.
Går i terapi hos en duktig psykoterapeut och hon förstår inte varför inte andra skulle vilja ha mig som vän. Har ännu inte lyft tanken om att vara energitjuv med henne. Men tar gärna emot tankar från alla er okända på nätet :)