Vad göra???

Hej på er.

Jag och min fru har varit gifta i 17 år. Är nu 40 å frugan 38 år. Vi har två gemensamma biologiska barn och är familjehem åt en liten gosse på 3 år. Våra bio barn är 16 och 12 år.

Frugan har varit hemma tjänstledig med lilleman nu i 10 månader.

Vi har alltid hittat våra vägar och väldigt sällan bråkat om något på riktigt. Lite oense snackat om det å så har vi gått vidare.

Men nu är det kaos i vårt förhållande. Hon anklagar mig för allt oavsett vad. Har även vid ett par tillfällen vrålat rakt ut att hon hatar mig. Självklart förstår jag att det är tufft att gå hemma med lilleman och att det är en väldans omställning från hur vi hade det tidigare innan lilleman flyttade in.

Men detta totala avsky som jag får utstå är outhärdligt. Nu vill hon inte ens vara i samma rum som jag. Kommer jag in i rummet så går hon. Jag försöker ta lilleman så mycket som bara möjligt å försöker pyssla med allt som rör hemmet. Medan frugan mest "stänger in sig" spelar mobil spel osv. Kommer barnen så lyser hon upp precis som vanligt. När någon annan är i närheten så är hon nästan som vanligt mot mig. Men kan hon undvika att någon annan träffar oss båda så gör hon det.

Det enda utöver lillemans inflytt som hänt under det senaste året som jag kan komma att tänka på är att hon började plugga på distans för att läsa upp ett betyg som hon saknar från gymnasiet. Jag lovade att hjälpa henne med det och gjorde så med. Men mina pointers togs emot som käftsmällar istället för hjälp. Efter det eskalerade utfrysningen rejält.

Jag står nu och funderar på två saker. Är det som så att hennes känslor för mig kan ha försvunnit eller är det jag som blir "ventilen" för allt annat?

Vad tror ni?

Som sagt det enklaste hade varit att kunna prata med henne men när jag försöker med det så får jag svaret "håll käften å gå bara".

Mvh Vilsen