Anonym (Mamma) skrev 2020-10-25 09:15:06 följande:
Det är väldigt vanligt att folk i allmänhet gör som de blev lärda i uppväxten. Det med att kommentera växelvalet i rondellen kan vara en sak som slinker ur av slentrian. Jag menar inte att det är så men kan vara så. Arbetar din man som körskollärare kan det vara en arbetsskada? Min man kommenterade gärna förr i tiden att jag brukar blinkers så som man enligt lagen ska och håller hastighetsbegränsningen. Jag försökte instinktivt trycka på bromspedalen på passagerarsidan när han körde. Vi kom fram till att så länge de inte är någon fara så slutar vi kommentera varandras bilkörning.
Innan vi fick barn ville min man bli hemmaman för han trodde det var enkelt och att han kunde ägna sig åt sina intressen och småpyssla hemma. Så kom barnen och han insåg att det var jobbigt. Jag fick ta det mesta och även ta kommandot. Min man förstod verkligen inte att barnen var hungriga. Nu när stora själv säger till när hen är hungrig så hinner han glömma bort eller förvirra sig in på något annat spår innan han lyckas fixa mat. Minsta förstår han inte alls när hen är hungrig utan jag måste hinta om att det kanske är hunger. Spelar ingen roll hur ofta jag informerar om ungefärliga mattider. När han fick ansvar fick han färdigt maten till kl. 20 för äldsta som har läggtid kl. 19... Han sätter också gärna barnen framför paddan för att han själv ska få lugn och ro och slippa det han tycker är jobbigt. Min man har varit väldigt självständig ganska tidigt, han är inte van att någon är beroende av honom. Endel är ren lättja också. Det är till tider jobbigt för jag måste be och diskutera och förklara varför han borde laga mat, skjutsa till förskolan, hämta, natta barnen och får alltid ett grinigt svar i stil med Meeeen det är ju såååå jobbigt. Utan den griniga attityden hade det varit enklare. Jag lägger fram artiklar om varför det inte är bra med för mycket skärmtid, artiklar och forskning på hur man bäst kommunicerar med barn etc etc. Samt att jag har informerat om och om igen att eftersom jag tar ett större lass så får han anpassa sig till mina sov-mat-tider för barnen för att slippa kaos som jag måste ta hand om med trötta och arga barn som varit uppe för sent kvällen innan. Din man kanske har svårt att förstå barnens signaler och behov? Jag trodde det var en självklarhet att alla förstod det men inte för min man (och egentligen inte för mig heller innan jag lärde känna barnen när jag tänker efter).
Jag tror att en öppen dialog och diskussion om varför din partner agerar på olika vis är bra. Det funkar för oss. Men jag måste svälja att min man kan svara sjukt irriterat eller grinigt till en börjat för han är sån (försvarsmekanism, egentligen gillar inte de flesta att bli ifrågasatta). Han pekar också saker han tycker jag gör fel eller som är konstiga.
Om du berättar att du tycker exemplens ovan är jobbiga för dig och din man fortsätter att vara grinig eller kräva orimligheter efter att på påtalat dem då är det kanske något annat som ligger bakom (personlighetsstörning eller kontrollbehov, det kan inte jag veta utifrån informationen). Det kan faktiskt vara så att han bara inte tänker över sitt beteende (det gjorde inte min man).
Var detta hjälpsamt eller bara dravel?
Tilläggskommentar:
Jag växte upp i en familj där två av familjemedlemmarna styrde mig och övriga medlemmar. Alla manipulera och styr andra i mer eller mindre grad.
Som exempel så tjatade familjemedlemmar om vad jag skulle säga på en arbetsintervju jag var på och utstyr mig efteråt av något som jag föreställer mig vara likt ett polisförhör för att veta om jag sagt det personen önskade. Skulle jag inte ha gjort det så skulle jag blivit kallad dum i huvudet och annat. De styrde min tankeverksamhet även när de inte var närvarande.
Det min man kan tycka jag ska göra något på hans vis men om jag inte gör det eller argumenterar emot är han villig att accepter det och diskutera. När jag sa emot mina familjemedlemmar önskningar om vad jag skulle göra började de skrika, kalla mig för helt dum i huvudet, helt jävla värdelös och annat tills jag gav upp och gjorde som jag blev tillagd.
Det är en stor skillnad på om det är normalt beteende, något han inte tänkt över att han gör, något han gör för att han lärt sig det i barndomen eller av en annan partner, eller utav frustration för att han inte mår bra i relationen eller trivs med livet eller onormalt beteende där han försöker få dig att göra det han själv önskar och bruka dig som ett verktyg eller nöje.
Det beror mycket på hur han reagerar när du försöker prata med honom.
Om du tror hon gör det av ondo gå så fort som möjligt! Det fick jag göra med familjen.
