• Sun 25 Oct 2020 11:35
    2138 visningar
    13 svar
    13
    2138

    Symptom i v.4+2 men inte i v.5+6. Kan det komma tillbaka??

    Hej!

    Jag är gravid för andra gången, fick missfall i somras. Den gången misstänkte jag att något var fel då jag ej kände symptom. Den här gången kände jag mig lite illamående redan bim-3 och sedan kom det mer illamående med molvärk och vattniga flytningar v.4+2 ungefär. Men nu har jag inte känt något på tre fyra dagar. Går in i vecka 5 imorgon. Jag vet att det fortfarande är tidigt och att symptomen kan komma senare, men eftersom jag kände inte symptom i början av veckan som nu försvunnit blir jag lite fundersam. Nu känner jag ytterst lite molvärk långt ner i "fiffi". 

    Finns det någon som har upplevt samma? Att ha känt symptom tidigt som sedan försvunnit lite men kommit tillbaka igen? Hoppas! Behöver få upp hoppet lite då jag oroar mig för missfall igen.

  • Svar på tråden Symptom i v.4+2 men inte i v.5+6. Kan det komma tillbaka??
  • Sun 25 Oct 2020 12:38
    #1

    Mina tidiga symptom kom och gick ända till v.7. Så det är nog inget ovanligt alls. Sen bara smällde det till för min del med alla krämpor som tänkas kan.

  • Anonym (super­nova)
    Sun 25 Oct 2020 21:01
    #2

    Hej! Jaaa, jag har!! 

    Jag har tom startat en tråd här redan om samma ämne! Just det där att först känna symptom, som sen försvinner, är så skrämmande. 

    Jag hade också missfall, MA, i somras. Det satte spår! Där hade jag en del starka symptom innan och runt plusset, som sen sakta försvann. Jag minns att jag kände ett lätt illamående, som aldrig blev nåt mer och sen försvann helt. Där kände jag tidigt att nåt var fel, jag hade också lätta blödningar, väldigt få dock och mest bara bruna flytningar. 

    Den här gången började likadant, starka symptom, som försvann, samtidigt som ett svagt illamående också försvann. Det enda jag hade kvar var molvärken. Men bara några dagar senare så kom det svaga illamåendet tillbaka, och brösten började ömma igen. Jag är nu i v. 6 (5+0) och hoppas varje dag att symptomen ska vara kvar och helst bli starkare. Jag vill kräkas!! Jag vet att många här skriver att man ska vara glad om man slipper symptom, och att dom inte önskar sin värsta fiende sitt illamående, men nej, har man gått flera veckor med sitt döda foster så är det svårt att uppskatta svaga symptom, SÄRSKILT när dom varit där men försvunnit. 

    Men, det jag vill säga till dig, ge inte upp, dom kan komma tillbaka! Och, om du inte redan gjort det, boka in ett privat UL. Vi har ett i v.7+5. Jag skulle aldrig klara av att gå till rutinultraljudet och riskera att jag gått med ett till MA i onödan. Nu vet jag ju förstås inte hur det ser ut i min mage, men jag tänker hålla hoppet uppe så länge jag inte börjar blöda eller känner att det känns fel. Jag har en mycket bättre känsla den här gången än förra. Stort lycka till till dig! 

  • Anonym (123)
    Sun 25 Oct 2020 21:06
    #3

    Ja jag men tyvärr nog inye det svar du vill ha. Fick ma I somras ocj plussade sedan igen 2/10 hade då ömmande bröst och molande värk i magen. Symtomen försvann någon dag innan missfall nr 2 var ett faktum den 9/10. Men det behöver ju inte vara så är ju som du säger tidigt ännu så symtomen kan nog komma pch gå lite

  • Mon 26 Oct 2020 09:17
    #4
    Anonym (supernova) skrev 2020-10-25 21:01:56 följande:

    Hej! Jaaa, jag har!! 

    Jag har tom startat en tråd här redan om samma ämne! Just det där att först känna symptom, som sen försvinner, är så skrämmande. 

    Jag hade också missfall, MA, i somras. Det satte spår! Där hade jag en del starka symptom innan och runt plusset, som sen sakta försvann. Jag minns att jag kände ett lätt illamående, som aldrig blev nåt mer och sen försvann helt. Där kände jag tidigt att nåt var fel, jag hade också lätta blödningar, väldigt få dock och mest bara bruna flytningar. 

    Den här gången började likadant, starka symptom, som försvann, samtidigt som ett svagt illamående också försvann. Det enda jag hade kvar var molvärken. Men bara några dagar senare så kom det svaga illamåendet tillbaka, och brösten började ömma igen. Jag är nu i v. 6 (5+0) och hoppas varje dag att symptomen ska vara kvar och helst bli starkare. Jag vill kräkas!! Jag vet att många här skriver att man ska vara glad om man slipper symptom, och att dom inte önskar sin värsta fiende sitt illamående, men nej, har man gått flera veckor med sitt döda foster så är det svårt att uppskatta svaga symptom, SÄRSKILT när dom varit där men försvunnit. 

    Men, det jag vill säga till dig, ge inte upp, dom kan komma tillbaka! Och, om du inte redan gjort det, boka in ett privat UL. Vi har ett i v.7+5. Jag skulle aldrig klara av att gå till rutinultraljudet och riskera att jag gått med ett till MA i onödan. Nu vet jag ju förstås inte hur det ser ut i min mage, men jag tänker hålla hoppet uppe så länge jag inte börjar blöda eller känner att det känns fel. Jag har en mycket bättre känsla den här gången än förra. Stort lycka till till dig! 


    Heej! Vad skönt att höra, jag hoppas att mitt kommer tillbaka också! Det blev lite snurrigt med veckorna i förra inägget, så jag är i v.6+0 idag Jag fick en tid för VUL redan imorgon, så jag hoppas att man kan se ett tickande hjärta fast att det bara kommer vara v.6+1 då. De sa att det ska vara fullt möjligt. Hoppas hoppas. Skönt att också prata med en dem om varför jag inte har symptom. Tack för att du delade med dig! Hoppas allt ser bra ut på ditt VUL!
  • Mon 26 Oct 2020 09:21
    #5
    Anonym (123) skrev 2020-10-25 21:06:50 följande:

    Ja jag men tyvärr nog inye det svar du vill ha. Fick ma I somras ocj plussade sedan igen 2/10 hade då ömmande bröst och molande värk i magen. Symtomen försvann någon dag innan missfall nr 2 var ett faktum den 9/10. Men det behöver ju inte vara så är ju som du säger tidigt ännu så symtomen kan nog komma pch gå lite


    Hej! Det du beskriver har jag som sagt egen erfarenhet av. Jag bad specifikt om positiva upplevelser för att få upp hoppet lite, och om du nu tänkte att det inte var ett svar jag ville ha kanske du inte behövt dela med dig av just det. Det kan vara bra att tänka på att den man skriver till kan ha olika lätt att se förbi de där negativa upplevelserna. 
  • Anonym (super­nova)
    Mon 26 Oct 2020 09:30
    #6
    decemberapril skrev 2020-10-26 09:17:08 följande:
    Heej! Vad skönt att höra, jag hoppas att mitt kommer tillbaka också! Det blev lite snurrigt med veckorna i förra inägget, så jag är i v.6+0 idag Jag fick en tid för VUL redan imorgon, så jag hoppas att man kan se ett tickande hjärta fast att det bara kommer vara v.6+1 då. De sa att det ska vara fullt möjligt. Hoppas hoppas. Skönt att också prata med en dem om varför jag inte har symptom. Tack för att du delade med dig! Hoppas allt ser bra ut på ditt VUL!

    Det hoppas jag med! Idag tex, är mina bröst som vanliga. Så det verkar komma och gå. Jag tycker det är konstigt att det knappt går att hitta nåt om tidiga symptom som inte är konstanta. Så det är ju inte konstigt att man blir orolig! 


    Åh vad härligt att du fick tid så snabbt! Berätta gärna här sen hur det gick. :) Är det privat ul? 

  • Wed 28 Oct 2020 14:11
    #7
    Anonym (supernova) skrev 2020-10-26 09:30:16 följande:

    Det hoppas jag med! Idag tex, är mina bröst som vanliga. Så det verkar komma och gå. Jag tycker det är konstigt att det knappt går att hitta nåt om tidiga symptom som inte är konstanta. Så det är ju inte konstigt att man blir orolig! 


    Åh vad härligt att du fick tid så snabbt! Berätta gärna här sen hur det gick. :) Är det privat ul? 


    Hej! Nu har jag gjort VUL och det gick bra! Hjärtat slog och pricken verkade vara i rätt storlek i förhållande till vecka. Men eftersom det är så tidigt ännu ska jag sit igen om två veckor och kolla igen. Det här är ju inga garantier för att det går bra hela vägen men det känns bra att se att det funkar där inne trots att jag knappt har symptom. Det var privat ul, det kändes värt det :) Hoppas ditt går bra!
  • Anonym (super­nova)
    Wed 28 Oct 2020 14:50
    #8
    decemberapril skrev 2020-10-28 14:11:02 följande:

    Hej! Nu har jag gjort VUL och det gick bra! Hjärtat slog och pricken verkade vara i rätt storlek i förhållande till vecka. Men eftersom det är så tidigt ännu ska jag sit igen om två veckor och kolla igen. Det här är ju inga garantier för att det går bra hela vägen men det känns bra att se att det funkar där inne trots att jag knappt har symptom. Det var privat ul, det kändes värt det :) Hoppas ditt går bra!


    Vad härligt att höra!! Grattis :)

    Vårt är också privat, lite dyrt men man är ju beredd att betala en hel del i det här läget. Tack!
  • Anonym (undra­r)
    Wed 25 Nov 2020 13:54
    #9

    Hur har det gått för er båda? :)

  • Anonym (super­nova)
    Wed 25 Nov 2020 14:35
    #10
    Anonym (undrar) skrev 2020-11-25 13:54:30 följande:

    Hur har det gått för er båda? :)


    Hej! För mig blev det ett till MA. Vad fint av dig att fråga! Jag hoppas TS är supergravid. :) 
  • Tue 1 Dec 2020 16:12
    #11
    Anonym (undrar) skrev 2020-11-25 13:54:30 följande:

    Hur har det gått för er båda? :)


    Hej! Verkligen fint att du frågar! Jag har helt glömt uppdatera. Än så länge går det bra för mig, jag är nu i v.11. Jag tror det måste varit någon vecka eller två efter jag startade tråden som jag fick symptom. Jag har fortfarande svårt med aptiten och spyr ibland. Snart ska jag få en tid för KUB, det blir spännande! Jag hoppas verkligen att allt står rätt till och att jag får tillbaka aptiten snart haha.
  • Tue 1 Dec 2020 16:17
    #12
    Anonym (supernova) skrev 2020-11-25 14:35:25 följande:
    Hej! För mig blev det ett till MA. Vad fint av dig att fråga! Jag hoppas TS är supergravid. :) 
    Åh nej vad tråkigt att höra, hur mår du nu? Livet alltså, man vet aldrig vad man ska få vara med om. Jag vill också säga tack till dig, ditt svar i början på tråden gjorde verkligen att jag vågade hoppas lite mer den här gången! Jag håller alla mina tummar för dig framöver!
  • Anonym (super­nova)
    Tue 1 Dec 2020 17:20
    #13
    decemberapril skrev 2020-12-01 16:17:30 följande:

    Åh nej vad tråkigt att höra, hur mår du nu? Livet alltså, man vet aldrig vad man ska få vara med om. Jag vill också säga tack till dig, ditt svar i början på tråden gjorde verkligen att jag vågade hoppas lite mer den här gången! Jag håller alla mina tummar för dig framöver!


    Tack! Det går upp och ner. Dom senaste dagarna har varit tuffa men jag vet ju att det vänder så småningom. Åh, vad fint att höra att det hjälpte. Och vad glad jag blir att det gått bra för dig. <3
Svar på tråden Symptom i v.4+2 men inte i v.5+6. Kan det komma tillbaka??