Tiden efter studenten/20-års åldern tuff?!

Ja det är vanligt.

Men vad menar du med "fått bättre förberedelse"? Vem skulle gjort det och vad är det du skulle velat få? Man får liksom driva sitt eget liv framåt. Det kan vara tufft men det är så det är.

Kära TS! 

Du är absolut inte ensam! Jag upplever EXAKT samma sak! Jag har haft en extremt jobbig tid efter gymnasiet. Flera självmordsförsök, där polisen var involverad i, tvångsförflyttning till en gruppbostad mot min vilja, personal på gruppbostaden som kallar mig för öknamn, arbetslöshet, studier som jag har hoppat av, eftersom jag inte får någon ro i kroppen, då jag tänker ''det har gått så lång tid mellan gymnasiet och högre utbildning, det är försent'', när jag bodde hemma tvingade mina föräldrar att jag skulle vara på en daglig verksamhet+plus mycket mer!

Skickar dig en internetkram! 

Skönt att höra.

Jo jag vet, det är väll just det jag tycker känns lite läskigt och tungt, men också såklart roligt och spännande! Jag menar att jag önskar att man kanske tex i skolan eller att mina föräldrar förberett mig mer. Att jobba och livet efter gymnasiet är väldigt svårt att greppa när man fortfarande går i skolan. Det blir väldigt abstrakt. Skolan är ju det enda man vet! Tycker ni i efterhand att man nästan blir lite institutionaliserad. Dessutom är man van med att få tydliga instruktioner kring exakt vad och hur man ska göra.

Alla frågar ju vad man vill jobba med när man var mindre, men man tar ju inte det på allvar. Jag önskar någon hade sagt åt mig att på riktigt fundera på vad jag vill jobba med- redan i början av högstadiet! Dessutom lite allmän info om arbetslivet. Typ att det är vettigt att vara med i a-kassa. Något jag inte fattade och nu förväntas jag som arbetslös att klara mig på strax under 3000 kr tack vare det.

Jag fattar ju att allt ligger hos mig, och att jag får styra min båt själv nu. Men jag kan tycka att man kunde fått lite mer förberedelse istället för att kastas ut.

Skönt att höra att man inte är ensam! Kram! Och du- det är aldrig försent för att börja plugga!

Det är nog mer ovanligt att inte ha ångest och må dåligt över framtid och karriärval i din ålder. Det är på sätt och vis bra för det betyder att du tar livet och framtiden på allvar.

Jag tyckte den tiden i livet nästan var jobbigast. Fram till studenten är livet i princip helt utstakat. Man vet i 19 år vad man ska göra och vad som kommer ske. Sen står man där dagen efter studenten och själv ska finna just sin väg.

Med nästintill oändligt antal möjligheter. När jag var i din ålder var jag 2/3 genom en högskoleutbildning men tyckte det var svårt och tvivlade på om jag skulle klara av den och om det ens var någon idé att fortsätta. Jag hade lite pauser med resande och jobb och tog mig i kragen och slutförde sen utbildningen. Och då igen står man där med en utbildning och inte riktigt vet vad man ska satsa på men söker tillslut alla möjliga jobb och får förhoppningvis ett jobb, kanske i en annan stad eller annat land. Så står man där i den nya staden eller landet med ett jobb och ska försöka hitta sin plats igen. Sen får man barn och lämnar BB och undrar varför man inte fick en bruksanvisning med barnet utan måste lära sig allt på egen hand. Det kommer i vågor. Det är livet. Men jag förstår vad du menar med förberedelser som saknas. Man känner sig nog aldrig tillräckligt förberedd på någonting egentligen.

Du ska nog inte lägga så mycket energi på fasaden dina vänner och bekanta lägger ut på sociala medier. Det är en fasad och inte hela bilden.

Är det på grund av Corona som dina planer ändrades och du inte fick rest som du planlagt och läser kurser istället? Har du en idé om vad du önskar studera så sök den utbildningen! Och håll tummarna för att arbetsmarknaden ser bättre ut när du är färdig.

Nu kanske detta låter lite hårt men det är något dina föräldrar brustit i. Mina tog inte heller upp den typen av ting. Eller att det är smart att ha hemförsäkring!

Mina barn ska jag komma med råd till. Men det är kanske inte det lättaste att få en tonåring att lyssna till råd vidrörande räntor, försäkringar, a-kassa, jobbansökningar...? Kan hända jag fick informationen men inte tog till mig den. ;)

Uppar denna viktiga tråd. 

Nja. Jag var likadan. Upplevde tiden efter gymnasiet som jobbig. När jag ser tillbaka, är 45 år idag, så kan jag skratta åt mig själv. Jag hade ju bara mig själv att oroa mig för. När man blir äldre måste man oroa sig för barnen, där kan man snacka ångest, att föräldrarna åldras, huslån plus sina egna problem förstås. Vill absolut inte förringa din ångest, men önskade att jag själv hade njutit lite mer av att vara ung. Inte oroat mig så mycket.

Tyvärr när du blir äldre och ja jag är fult medveten om att jag är både tråkig och låter extremt gammal just nu men när du blir äldre så går livet ut på att jobba jobba jobba och betala dina räkningar i tid och köp inte för mer pengar än vad du får in. Onödiga lån vill du inte ha, vilket gör att du får betala massa i ränta och betalar du inte det så får du betalningsanmärkningar vilket kan göra att du får svårt att få lägenhet. Ta bara lån på måste grejor. Låter det trist, välkommen till vuxen livet. Det är så ditt liv ser ut. Det är kanske inte jätte roligt men spara pengar så du kan resa i någon vecka eller köpa det du vill ha. Det gäller att njuta av de stunder du kan efter den ekonomiska förutsättning du har.

När det gäller utbildning och så förstår jag. Jag gick barn och fritid och jag har aldrig sen jag slutade skolan arbetat eller funderat på att utbilda mig vidare inom det och nu är jag 37 och blir 38. Det ända rådet jag kan ge vilket inte är så mycket är att testa dig fram. Får du inte fast tjänst testa många olika timanställningar. På så sätt får du erfarenhet och får jobba inom många olika områden. Du är bara 23, ingen panik än. Jag har jobbat inom många olika branscher och nu vet jag vad jag vill

Jag tror att du behöver ta lite kontroll över ditt liv. Allt behöver inte vara perfekt när man flyttar hemifrån, man lär sig efterhand, och eftersom du har möjlighet att bo kvar hos dina föräldrar nu kan du säkert flytta hem igen om det blir stora svårigheter.

Du har kanske inte fått tillräckliga förberedelser av dina föräldrar och det försvårar visserligen. Men du är vuxen nu och det är nu ditt ansvar att förbereda dig. Fundera på om det finns någon i din omgivning som du kan ha som bollplank om det inte fungerar med dina föräldrar. Finns även böcker och massa info på nätet om att bli vuxen.

Lycka till