• Anonym (Trauma)

    Våldtagen av sambo för flera år sedan

    Jag behöver hjälp med att få rätsida på mina tankar.

    För ca 7 år sedan när jag och min sambo träffats sedan ett år tillbaka (ungefär) hade vi ett väldigt stormigt förhållande.

    Han var väldigt svartsjuk och ifrågasättande av mina tidigare relationer och singelliv.

    När det var som värst bråkade vi väldigt intensivt. Han var framför allt arg över att jag varit ?lösaktig? och en ?hora? eftersom jag smittat honom med en könssjukdom i början vilket enligt honom var höjden av förnedring. Jag stod på mig vilket gjorde honom ännu argare.

    Hur som helst. Vid två tillfällen våldtog han mig. Det råder inget tvivel om att det var precis så det var. Vi hade vid båda tillfällena bråkat rejält och vid både tillfällena hade jag gått och lagt mig först, varpå han kom in och helt enkelt ?gav sig på mig?. Jag sa nej, grät, skrek... kommer ihåg exakt varje detalj från detta. Vart vi var, vad han sa, vad han gjorde, känslan av rädsla, uppgivenhet och förödmjukelse. Jag trodde aldrig att JAG skulle hamna i en sådan situation.

    Vi gick i familjeterapi efter ett par år och pratade om våra problem men vi tog aldrig upp våldtäkterna. Total tabu.

    Idag har vi två små barn och lever ett lugnare liv. Dock upplever jag att detta ligger kvar som ett stort trauma över mig, det är något jag aldrig aldrig pratat med någon om och något jag aldrig fått upprättelse för.

    Sedan hösten 2017 med ?metoo? har jag stött och blött hur jag ska kunna ?lägga detta bakom mig?. Men jag vet inte om jag kan? Vi har ett bra liv idag, är jämställda, han är en fin och bra pappa... men jag känner att detta skaver i mig och det påverkar mitt humör mot honom och framför allt min sexlust. När jag tagit upp det med min sambo blir han antingen sur eller uppgiven. Han menar att ?vi kan inte älta det för alltid, det som är gjort är gjort?.

    Hur kan jag lära mig leva med detta? Hur kan vi bli bra ihop efter det som hänt?

    Och snälla, skriv inte bara ?dumpa honom?... utveckla gärna hur ni tänker om situationen.

  • Svar på tråden Våldtagen av sambo för flera år sedan
  • Anonym (Hmmm)

    Förstår dig,
    Inte så lätt att leva med dig heller, är ju ett trauma...
    Levde med en tjej som blev misshandlad till prematur och som naturligtvis inte ville ha barn med mig. Lever nu som särbo med kvinna om inte vill att jag närmar mig "bakdörren" alls! 
    Fan vad vad olika snubbar kan ställa till. 
    Älskade dem men de ville ju inte ta emot ... saknar också...

  • Anonym (Anna)

    detta är ett övergrepp som behöver bearbetas. Ett trauma av det här slaget (brått och skada begånget av någon man älskar) brukar man inte kunna lägga bakom sig lättvindigt. Du behöver gå i terapi för att bearbeta detta. Och han behöver förstå att detta tar tid att läka och han kommer behöva stötta dig i detta och finnas där för dig. Oavsett hur jobbigt han själv tycker det är så är det något han gjort mot dig och det är inget som kan sopas under mattan.

    Detta påverkar ju (såklart) hela er relation och om den någonsin ska bli bra så måste han förstår att det tar tid att läka mentalt från ett sådant svek. Att ett ranson äckel våldtäkt en, det är fruktansvärt, men när den man älskar gör detta mot en, då är det ett dubbelt svek.

    Börja med att söka hjälp för detta och vägra att skämmas. Det är inte ditt fel att det blivit så här!

  • Anonym (Trauma)
    Anonym (Anna) skrev 2020-10-27 23:22:18 följande:

    detta är ett övergrepp som behöver bearbetas. Ett trauma av det här slaget (brått och skada begånget av någon man älskar) brukar man inte kunna lägga bakom sig lättvindigt. Du behöver gå i terapi för att bearbeta detta. Och han behöver förstå att detta tar tid att läka och han kommer behöva stötta dig i detta och finnas där för dig. Oavsett hur jobbigt han själv tycker det är så är det något han gjort mot dig och det är inget som kan sopas under mattan.

    Detta påverkar ju (såklart) hela er relation och om den någonsin ska bli bra så måste han förstår att det tar tid att läka mentalt från ett sådant svek. Att ett ranson äckel våldtäkt en, det är fruktansvärt, men när den man älskar gör detta mot en, då är det ett dubbelt svek.

    Börja med att söka hjälp för detta och vägra att skämmas. Det är inte ditt fel att det blivit så här!


    Tack för ditt svar. Börjar nästan gråta över sista meningen...

    Jag skulle vilja gå i terapi. Men vi bor i en liten stad och min sambo vill verkligen inte att jag ska gå till någon här då tystnadsplikten inte riktigt verkar fungera (och såklart är min sambo verksam i ungefär samma bransch så han är givetvis rädd att det ska påverka honom... ja han tänker m.a.o på sig själv, bara jag skriver det låter det såklart skitdumt)

    Han vill att jag ska glömma allt. Men hur gör man det när jag kan spela upp allt i mitt huvud om och om igen.
  • Anonym (ppp)
    Anonym (Trauma) skrev 2020-10-27 23:31:10 följande:
    Tack för ditt svar. Börjar nästan gråta över sista meningen...

    Jag skulle vilja gå i terapi. Men vi bor i en liten stad och min sambo vill verkligen inte att jag ska gå till någon här då tystnadsplikten inte riktigt verkar fungera (och såklart är min sambo verksam i ungefär samma bransch så han är givetvis rädd att det ska påverka honom... ja han tänker m.a.o på sig själv, bara jag skriver det låter det såklart skitdumt)

    Han vill att jag ska glömma allt. Men hur gör man det när jag kan spela upp allt i mitt huvud om och om igen.
    Vet du vad. Jag skulle faktiskt överväga att bryta upp! Ja, det är flera år sen och ja det finns barn med i bilden, men vad f-n liksom. Det du skriver här att han mest är rädd om sitt eget rykte - bara det skulle kunna få mig att vilja separera! Han har ju inte fattat något. 

    Att du inte drog efter första våldtäkten förstår jag inte heller men nu är det som det är. 
  • Anonym (ppp)

    Förresten - nuförtiden finns det väl möjlighet till terapi online? 

  • smulpaj01
    Anonym (ppp) skrev 2020-10-28 08:10:54 följande:

    Förresten - nuförtiden finns det väl möjlighet till terapi online? 


    Precis vad jag tänkte föreslå. Tror att man även kan vara anonym då?
  • Anonym (Ej du)

    Inget av det som har skett är ditt fel.

    Hemskt, beklagligt och förargligt att detta har hänt dig.

    Vad du kan göra nu är att tänka på dig själv. Du säger att han inte vill att du ska söka hjälp eller prata om det. Han har INGET att säga till om du går och söker hjälp.

    Och skulle det komma fram (tror inte att det gör det då psykologen i fråga kan mista sin licens)

    så får han helt enkelt stå för vad han gjorde och skämmas ögonen ur sig.

    Han gjorde ett aktivt val TVÅ gånger! Han ska vara extremt tacksam över att han har kvar dig i sitt liv så det minsta han kan göra är att stötta dig i ditt önskemål/vilja att gå och prata om detta.

    Kan han inte ens acceptera det, då anser jag att det inte finns något kvar alls i denna relation.

  • Pope Joan II
    Anonym (Trauma) skrev 2020-10-27 22:50:51 följande:

    Jag behöver hjälp med att få rätsida på mina tankar.

    För ca 7 år sedan när jag och min sambo träffats sedan ett år tillbaka (ungefär) hade vi ett väldigt stormigt förhållande.

    Han var väldigt svartsjuk och ifrågasättande av mina tidigare relationer och singelliv.

    När det var som värst bråkade vi väldigt intensivt. Han var framför allt arg över att jag varit ?lösaktig? och en ?hora? eftersom jag smittat honom med en könssjukdom i början vilket enligt honom var höjden av förnedring. Jag stod på mig vilket gjorde honom ännu argare.

    Hur som helst. Vid två tillfällen våldtog han mig. Det råder inget tvivel om att det var precis så det var. Vi hade vid båda tillfällena bråkat rejält och vid både tillfällena hade jag gått och lagt mig först, varpå han kom in och helt enkelt ?gav sig på mig?. Jag sa nej, grät, skrek... kommer ihåg exakt varje detalj från detta. Vart vi var, vad han sa, vad han gjorde, känslan av rädsla, uppgivenhet och förödmjukelse. Jag trodde aldrig att JAG skulle hamna i en sådan situation.

    Vi gick i familjeterapi efter ett par år och pratade om våra problem men vi tog aldrig upp våldtäkterna. Total tabu.

    Idag har vi två små barn och lever ett lugnare liv. Dock upplever jag att detta ligger kvar som ett stort trauma över mig, det är något jag aldrig aldrig pratat med någon om och något jag aldrig fått upprättelse för.

    Sedan hösten 2017 med ?metoo? har jag stött och blött hur jag ska kunna ?lägga detta bakom mig?. Men jag vet inte om jag kan? Vi har ett bra liv idag, är jämställda, han är en fin och bra pappa... men jag känner att detta skaver i mig och det påverkar mitt humör mot honom och framför allt min sexlust. När jag tagit upp det med min sambo blir han antingen sur eller uppgiven. Han menar att ?vi kan inte älta det för alltid, det som är gjort är gjort?.

    Hur kan jag lära mig leva med detta? Hur kan vi bli bra ihop efter det som hänt?

    Och snälla, skriv inte bara ?dumpa honom?... utveckla gärna hur ni tänker om situationen.


    Så är det handlar om ett grovt brott han begått mot dig så är hans inställning "det som är gjort är gjort" men när det handlar om ditt liv, det du levde före er relation, så gäller inte samma sak? Det kunde han både älta och vara förbannad över? 

    Jag har väldigt svårt att förstå att du alls vill lära dig att leva med "detta" och "bli bra ihop". 
  • Anonym (S)
    Anonym (Trauma) skrev 2020-10-27 23:31:10 följande:
    Tack för ditt svar. Börjar nästan gråta över sista meningen...

    Jag skulle vilja gå i terapi. Men vi bor i en liten stad och min sambo vill verkligen inte att jag ska gå till någon här då tystnadsplikten inte riktigt verkar fungera (och såklart är min sambo verksam i ungefär samma bransch så han är givetvis rädd att det ska påverka honom... ja han tänker m.a.o på sig själv, bara jag skriver det låter det såklart skitdumt)

    Han vill att jag ska glömma allt. Men hur gör man det när jag kan spela upp allt i mitt huvud om och om igen.
    Terapi finns även online, så om du verkligen menar vad du skriver, så finns inget som kan hindra dig.

    Däremot bör du ta en funderare på hans inställning till det hela, är det verkligen en man du vill fortsätta leva med? Och om han är i ungefär samma branch, då borde han väl förstå att du behöver bearbeta detta. 

  • Anonym (Anna)
    Anonym (Trauma) skrev 2020-10-27 23:31:10 följande:

    Tack för ditt svar. Börjar nästan gråta över sista meningen...

    Jag skulle vilja gå i terapi. Men vi bor i en liten stad och min sambo vill verkligen inte att jag ska gå till någon här då tystnadsplikten inte riktigt verkar fungera (och såklart är min sambo verksam i ungefär samma bransch så han är givetvis rädd att det ska påverka honom... ja han tänker m.a.o på sig själv, bara jag skriver det låter det såklart skitdumt)

    Han vill att jag ska glömma allt. Men hur gör man det när jag kan spela upp allt i mitt huvud om och om igen.


    Läste precis det många skrev, terapi online. Eller så får du köra till en annan stad och ev bo över på hotell eller dylikt. Som han får pröjsa för som kompensation att du inte kan få hjälp på den lokala orten.

    Det här är inget som man bara glömmer. Förmodligen behöver han följa med på terapi just för att faktiskt förstå innebörden av de sår han rivit upp i din själ.

    Ert gemensamma mål måste ju vara att du ska må bra igen och att ni ska få en fungerande relation. Det måste ju även vara en önskan från hans sida?! Alternativet på sikt är ju att hela relationen riskerar att haverera, är detta något han hellre föredrar?

    Du förtjänar att få må bra i er relation. Och om han älskar dig så bör det ju vara något han också vill.

    Tips: ring kvinnojouren och prata. De är kunniga inom detta och kan ge dig stöd och support i hur du bör agera och vilka instanser du kan vända dig till för att gå hjälp. För jag tror du behöver prata med någon om det, och kvinnojouren kan detta.

    Önskar dig all lycka!!
Svar på tråden Våldtagen av sambo för flera år sedan