Min erfarenhet är att det kan kännas väldigt smickrande till en början, att någon uppskattar och åtrår dig till tusen, men som någon skrev; i slutändan vill man ändå bli beundrad för den person man är.
Hade ett längre förhållande med en man som hade två starka fetischer: fötter och feta kvinnor. På den tiden var jag väldigt stor och skämdes för min kropp, och att då träffa en man som tittade på mig som om jag vore en gudagåva var ju oerhört smickrande, minst sagt. Fast det var ju inte MIG han avgudade och tände på, vilket man förstod med tiden. När jag började gå ner i vikt så var han allt annat än glad och kommenterade hur illa det såg ut att t.ex mina nyckelben började framträda, att min rumpa inte var lika "fläskig och fin längre" och under sex så koncentrerade han sig bara på mina fötter eftersom det var det enda med mig som han fortfarande tände på.
Så att "vara en fetisch" kanske skulle gå an en natt eller två men skulle inte inleda ett sånt förhållande igen.
Vet så klart att det inte är så för alla.