Ensamstående behöver råd om jobb

För det första akulle jag prata med kommunen om situationen. Jag undrar om man ens får ha barnet på förskolan så länge som du skriver. Det låter märkligt. Det känns inte som ett alternativ alls.

Enda praktiska alteenativett annars som jag ser (utan attändra arbetstider) det är att anlita en person som hämtar barnet före 21 och som passar barnet hos er tills du kommer hem.

Gällande arbetsgivarens ansvar har ag ett visst ansvar att underlätta för föräldrar att kombinera jobb och familjeliv. Jag vet ej hur långt det ansvaret sträcker sig i detta fall. Oavsett finns det ju ingen anledning att inte be om ändring. Du bör ju också rådfråga med facket om vad som gäller.

Jag läste nu att det inte är så ovanligt med upp till 2 dygn, men jag förstår verkligen att du oroar dig för det. Kan ske finns nån annan här på FL som har liknande erfarenheter och har nån solskenshistoria.

Låter tufft. Jag vet inte hur din ekonomi ser ut, men du har ju rätt att arbeta ner till 75% ända tills barnet är 8.

Det finns ju liknande verksamheter som erbjuder mer dagtidsjobb. Till exempel daglig verksamhet eller särskola.

Bästa är nog att söka annat jobb, om du inte vill anlita en egen barnvakt? Kanske rentav utbilda dig till något.

Mitt råd är att börja plugga till något där du har möjlighet till bättre arbetstider och högre lön. Du kanske är ensamstående under lång tid framöver och när barnet börjar skolan är det skönt att jobba dagtid för att få ihop det.

Jag pluggade med småbarn och det funkade utmärkt. Dock svårt när de var sjuka och man i princip inte fick missa något seminarium. Men det går säkert att lösa lättare nuförtiden när universiteten är vana med digital undervisning.

Om du inte vill börja plugga kanske barnet kan vara tex hos mormor dina jobbhelger? Skönare att lämna till en person kanske än till nattis där personalen byter av varandra.

Tack för era svar!

Absolut har jag tänkt på att man kan jobba på tex daglig verksamhet men då förlorar jag massa ob.. Men det kanske skulle funka ändå.

Plugga vet jag inte om jag skulle fixa rent ekonomiskt. Känns också lite som det tåget redan gått då jag snart är 37 år. Sökte min drömutbildning för ca 8 år sen men kom in på en annan utbildning istället som jag gick ett tag men avslutade då det inte kändes rätt.

Om jag får drömma skulle jag så gärna vilja jobba med något kreativt. Det jag jobbar med nu är så sjukt tungt fysiskt och man ska ju hålla ett tag till.

Visst har vi familj och vänner som kan hjälpa till ibland men kanske inte så regelbundet som skulle behövas om jag skulle jobba kvar.

Ska ringa chefen någon dag och se vad hen säger.

När man pluggar och har barn får man extra bidrag plus att man får ta högre lån om man är över 25. Sen får man ju även bostadsbidrag och om du inte har någon annan inkomst än csn så är förskolan avgiftsfri.

Jag var ensamstående med två barn när jag pluggade och det var inga problem ekonomiskt. Hade även bil.

Det är aldrig försent att börja plugga till något man verkligen vill bli. När jag började läsa på juristprogrammet 1993 var det flera över 35-plus och det gick bra för dem också. Så låt inte din ålder vara ett hinder. Om du har en drömutbildning tycker jag att du ska försöka komma in.

Angående jobbet. Min svärmor jobbade bara natt när min man och hans tvillingsyster var små. Min bror jobbade natt som väktare när han lästa till matematiker ? det var ett rätt skönt jobb för han satt och vaktade en maskin eller reception på natten och kunde läsa samtidigt. Försök att hitta ett jobb som går att kombinera med att vara mamma som samtidigt läser.

Lycka till med allt! Och var rädd om dig!

Kan ju också nämna att när jag pluggade så var jag yngre än den äldste som läste programmets "minsting" Av ca 60 av oss var ca 20 över 30, och i alla fall en handfull över 40! Så det är inte bara ynglingar på programmen idag.

Även på lärarutbildningen är siffrorna något sådant. När jag gick på lärarhögskolan uppskattade jag attt20-30% i varje kurs var personer som var 35+ och ville skola om sig.