• Anonym (nyfiken)

    Er karriär i arbetslivet? Varför blev det som det blev?

    Riktar mig till er som arbetat på samma ställe en längre tid och känner att det är detta ni ska göra resten av ert arbetsliv.

    Varför jobbar ni med det ni gör idag? Valde ni medvetet? Utbildade ni er? Halkade ni in på banan av en ren slump och insåg att det var något för er? 

    Själv slutförde jag aldrig gymnasiet men trodde att jag skulle arbeta med något musikrelaterat. Är dock inte så tekniskt musikalisk som jag hoppats (kan inte läsa noter eller spela något instrument) så det la jag helt på hyllan. Jag hoppade runt på diverse korta anställningar. Vid behov, bemanning som täckte toppar på fabriker, vikariat...jag tog det jag fick. När jag var ca 30 ordnade min arbetsförmedlare en intervju till mig, visste inte vad det handlade om när jag gick dit men tänkte att jag tar vad som helst. Jag fick jobbet och det visade sig vara något jag var riktigt duktig på trots att jag aldrig arbetat med något liknande. Arbetade där i nästan 10 år innan jag fick för mig att slutföra gymnasiet och söka in på universitetet. Valde ett program som inte alls hade med fd jobbet att göra men som verkade intressant. Nu är studierna slut och plötsligt blev jag headhuntad och erbjuden ett fantastiskt jobb som inte alls har med utbildningen att göra utan påminner om det gamla jobbet jag hade, fast bättre. Det är ett ställe man faktiskt kan vara kvar på resten av sin arbetsföra tid. Så jag valde inte riktigt min karriär själv utan slumpen avgjorde och styrde tillbaka mig i den bransch jag har som mest erfarenhet. 

    Hur ser det ut för er? Aktivt val eller slump?

  • Svar på tråden Er karriär i arbetslivet? Varför blev det som det blev?
  • Anonym (planerat)

    Jag visste redan som liten att jag ville jobba med språk och litteratur. Läste jämt och ständigt, skrev mycket själv osv. Landade under högstadietiden i att språklärare kunde vara något för mig. Läste humanistisk på gymnasiet, och sökte sedan direkt till universitetet. Läste där 4,5 år och sedan var jag lärare i tre språk. Jag var inte ens 24 år fyllda när jag var färdig lärare. Det kan man nog ha synpunkter på men för mig gick det bra! 

    Fick jobb på gymnasiet och trivdes som fisken i vatten! Jag har under årens gång ibland funderat på om jag borde byta bransch men landat i att jag vill jobba med språk, människor + kunna bestämma en hel del själv och allt detta får man som lärare.
    Till slut vidareutbildade jag mig ändå, till specialpedagog. Är nu inne på mitt 26:e år på gymnasiet (drygt 20 som lärare och resten som specialpedagog). Det var riktigt roligt att studera på avancerad nivå, dit specialpedagogprogrammet tillhör. Jag hade inte studerat på universitetet på 20 år som sagt, men allt rullade på bra och jag märkte hur god nytta jag hade av att ha arbetat med språk, läsning och skrivande. 

    Jag vet inte om jag kommer stanna där jag är för alltid. Det är väldigt givande med det arbete jag har men samtidigt blir man äldre och jag blir faktiskt rätt trött nuförtiden. Dessutom har jag en del andra drömmar/hobbys som jag alltid sysslat med vid sidan av och ju äldre jag blir, desto mer tänker jag att ska jag hinna med att satsa mer på de sakerna så kanske jag måste förändra i hur jag använder min tid. Meeeen, man behövs ju sin inkomst också Flört

  • Anonym (Också planerad)

    Jag valde yrke som 17/18-åring. Flyttade mellan olika studieorter under sex år för att få rätt utbildning. Fick fast jobb tre år efter examen (=snabbt i vår branch) och jobbar kvar på samma ställe tio år senare. Kommer nog att bli kvar länge. Jobbar med ett av mina stora intressen.

Svar på tråden Er karriär i arbetslivet? Varför blev det som det blev?