Att känna sig utanför

Av någon anledning trivs de bättre när det bara är dem två. Det finns ju tyvärr inget du kan göra åt den saken. Du kan ju inte tvinga dem att bjuda med dig på saker bara för attDu vill det.

Men nu till nyår kanske du kan bjuda hem dessa familjer till dig? På så sätt firar ni tillsammans och du blir inte utanför, bort vald. Bjud in ganska snart i så fall så de inte hinner planera annat.

Grejen är väl den att jag inte är någon som vill tvinga mig på någon som inte vill vara med mig, det känns helt fel och obekvämt då jag aldrig behövt vas efterhängsen för att få kompisar.

Jag funderar mest på om jag ska säga något åt dem för ska det fortsätta såhär så känner jag mig alldeles för obekväm för att Klara av att umgås med dem mer. Att vara någon som passar bara ibland är inget jag finner mig i.

Du skriver att du slutade prata med dem på flera månader efter nyår, kontaktade de dig någon gång? Undrade dem vart du hade tagit vägen? Vad gav de för respons när du sa du blev ledsen?

Two is a pair, three is a crowd. Kompisgäng på tre spricker ofta pga sånt som du upplevt. Du får ta det som det kommer, du kan ändå inte tvinga in dig på deras aktiviteter men kan bjuda in så ni umgås alla tre. Men inte NU när vi har corona ffs!!

Vi har en gemensam Messenger chat där de försökte kontakta mig ett par gånger på ca 2 månader där de bara taggade mitt namn och frågade om det hänt något. När de inte gjorde någon vidare ansträngning att kontakta mig så skrev jag hur jag kände och varför jag inte hört av mig oh då fick jag till svar att de träffats spontant

På nyår. Jag kan ju säga att det inte var spontant. Allt var förberett enligt alla bilder de la ut på instagram. Efter det med nyår har jag känt en stark olust och igår när jag såg att de även firat halloween utan att fråga mig så blir jag verkligen ledsen. Men min man säger att det

Är ganska uppenbart att de inte vill vara med mig så jag kanske bara ska sluta höra av mig och svara när de skriver. Trist bara med en vänskap som finns kvar sedan vi var 4 år gamla. Känner de inte själva att de beter sig illa?

Känner verkligen med dig sååå mycket. Lär göra ont som tusan. Lättare sagt än gjort men tycker inte du ska umgås med de i grupp igen. Och tror de kommer få respekt för dig om du säger att det inte känns bra att umgås ni 3 bara ibland när de uppenbart gärna hänger ensamma också. Det kommer säker inte förändra så mycket, men då kan du lägga tid och hitta andra - samtidigt som du kommer få en boost av att du var den som gick. Du vill ändå inte umgås med dem ju när de fryser ut dig 

En tanke, antar att ni på högtider umgås familjevis. Det kan inte vara så att de av någon anledning inte vill umgås med din man? Vi är ett gäng som umgås väldigt mycket, men ena tjejen i gänget har en särbo som är mycket svår att orka med (dricker alltid lite för mycket vid träffar och kan då bli otrevlig). Har försökt prata lite försiktigt med min vän om det men klart det är känsligt för hon älskar ju sin partner. Så nu försöker vi medvetet att lägga alla träffar på helger vi vet att han inte kan närvara, för ingen av oss andra vill träffa honom.

Jag har svårt att tro att de inte vill träffa min man, det är snarare vi som tycker deras män är tråkiga. Min man är social och trevlig och har lätt att träffa vänner. Deras däremot är två riktiga original... riktiga töntar/tråkmånsar om jag ska vara ärlig, så deras män är jag inte speciellt sugen på att umgås med faktiskt. Deras män har också en konstig kemi sinsemellan och pratats knappt med varandra. Jag tror det hela grundar sig i att vi när vi var små hade vi hela tiden svårt att umgås 3 och en blev alltid utanför. Den ena tjejen var ju mer populär eller gängets ledare så att säga, så vi andra två gjorde ju allt vi kunde gör att den här tjejen skulle välja oss att leka med. Det blev liksom att jag och den andra blev rivaler och det där verkar sitta djupare rotat än jag kunnat ana. Jag har annars kommit förbi det stadiet att frysa ut och hålla på sådär som de gör så det kanske är lika bra att bara strunta i dem. Att umgås med dem gör mig inte glad ändå och är man inte van vid känslan så är det verkligen obehagligt att känna sig utanför. Tack så mycket för era ord ????????

Hittade denna tråd nu och känner verkligen med dig ts, gjorde ont i magen att läsa detta! Kan förstå hur ensam och liten du kände dig när du såg att de umgåtts fast de sagt att de inte skulle göra något- alltså att de ljög för dig. Hur går allt nu?