• Anonym (Daniella)

    V. 11 - velar om abort

    Jag hade i många veckor bestämt mig för att behålla barnet. Jag var i en väldigt ny relation och blev gravid av misstag efter någon månad men tänkte att det blir bra. Nu kanske relationen kommer ta slut och jag är så rädd för att bli ensamstående. Är 30 år gammal så är inte ung, har en utbildning och ett jobb och så, men tanken att bli ensamstående från start skrämmer mig så mycket.

    Ska man göra abort om man inte är helt säker? För direkt jag tänker att det är det bästa så bryter sig tankarna om att behålla barnet in. Och även om jag bestämmer mig nu så har jag ju gått å tänkt att jag ska behålla under så många veckor? Kommer jag ångra mig sen?

    Samtidigt vill jag inte va själv med barnet, det skrämmer livet ur mig.

    Ser framför mig hur jag ångrar mig i sista sekund, inte kan ta pillret.

    Hur fasiken ska man göra?

  • Svar på tråden V. 11 - velar om abort
  • Anonym (Anonym)

    Abort eller inte beror inte bara på tvekan, du hade ju en gång tänkt behålla barnet, men varför? Var det för att du trodde att ni skulle vara ett par? Ni var absolut inte redo för ett barn så tidigt, vilket redan bevisats eftersom relationen tagit slut. Och en pappa har man oftast kontakt med minst 18-20 år framåt, kanske hela livet, vill du verkligen ha honom i ditt liv för så lång tid?

    Även med din ålder skulle jag råda till abort och skaffa barn med någon som du är i en stabilare relation med. Rädsla och sorg går över men om man förstår att man tagit beslutet på goda grunder så är det lättare.

  • Anonym (Mira)

    Ta inte bort ditt barn. Såklart kommer du ångra det och må dåligt. Försök att njuta av graviditeten istället. Ditt barn kommer att ge dig så mycket glädje. Barn är en gåva. Bort med all velande och negativa tankar.

  • Anonym (K)
    Anonym (Anonym) skrev 2020-11-01 19:35:48 följande:

    Abort eller inte beror inte bara på tvekan, du hade ju en gång tänkt behålla barnet, men varför? Var det för att du trodde att ni skulle vara ett par? Ni var absolut inte redo för ett barn så tidigt, vilket redan bevisats eftersom relationen tagit slut. Och en pappa har man oftast kontakt med minst 18-20 år framåt, kanske hela livet, vill du verkligen ha honom i ditt liv för så lång tid?

    Även med din ålder skulle jag råda till abort och skaffa barn med någon som du är i en stabilare relation med. Rädsla och sorg går över men om man förstår att man tagit beslutet på goda grunder så är det lättare.


    Hur kan du säga att ts inte kommer känns sorg och ånger resten av livet. Jag ångrar min ena abort, har gjort två, och kommer troligen göra det hela livet. Ts har varit inställd på att behålla.. det är inte bara att göra abort då och tro att allt blir bra.

    Ts, vad säger pappan? Är han bra pappamaterial? Kan du tänka dig att ta ansvar för ett barn med honom i 18 år?
  • Anonym (Alice)

    Alltså, 30 är ju inte speciellt gammalt. Du är ju ingen tonåring, men troligtvis är ju det här inte heller sista chansen för dig ifall du vill ha barn. Jag skulle inte behålla om jag var i din situation, bara för att jag inte heller skulle vilja bli ensamstående från start. 

  • Anonym (Anonym)
    Anonym (K) skrev 2020-11-02 17:09:57 följande:
    Hur kan du säga att ts inte kommer känns sorg och ånger resten av livet. Jag ångrar min ena abort, har gjort två, och kommer troligen göra det hela livet. Ts har varit inställd på att behålla.. det är inte bara att göra abort då och tro att allt blir bra.

    Ts, vad säger pappan? Är han bra pappamaterial? Kan du tänka dig att ta ansvar för ett barn med honom i 18 år?
    Alla gör inte det, alla är inte lika gråtiga som människor heller eller vad det nu beror på. Jag har gjort två aborter och haft ett missfall, jag grät lite efter första eftersom jag då var så långt gången att det var mer ett större foster än bara nån större klump men jag ångrade det inte för den sakens skull, grät inte alls inte efter den andra aborten och grät inte efter missfallet heller. Jag sa aldrig att ts inte skulle vara ledsen, om du läser ordentligt ser du att jag skrev att det är lättare att gå vidare om man tagit ett välgrundat beslut. Ska du hålla på att tjafsa så kan du åtminstone se efter så du läst rätt.
  • Anonym (Daniella)

    Hej, tack för svar.

    Pappan är bra pappamaterial, en väldigt ansvarsfull person. Frågan är bara om känslorna finns där.

    Jag går verkligen varannan timme och tänker abort och varannan timme och tänker behålla. Abort hade ju minimerat alla risker att livet inte blir som man hoppats men samtidigt är det ju mitt egna barn jag går miste om.

    Jag är rädd att ångra aborten men oclså rädd att bli olycklig med barnet. Men det kanske man inte blir när det väl kommer?

  • Anonym (Alice)
    Anonym (Daniella) skrev 2020-11-02 19:18:34 följande:

    Hej, tack för svar.

    Pappan är bra pappamaterial, en väldigt ansvarsfull person. Frågan är bara om känslorna finns där.

    Jag går verkligen varannan timme och tänker abort och varannan timme och tänker behålla. Abort hade ju minimerat alla risker att livet inte blir som man hoppats men samtidigt är det ju mitt egna barn jag går miste om.

    Jag är rädd att ångra aborten men oclså rädd att bli olycklig med barnet. Men det kanske man inte blir när det väl kommer?


    Ärligt talat tror jag att saker och ting oftast löser sig oavsett. Väljer du att behålla kommer du säkert ha det bra med barnet och inte ångra att hen finns, men väljer du abort kommer nog livet kännas okej i den situationen också. Man anpassar sig ju oftast till hur ens liv ser ut. Du kommer troligtvis kunna ta dig igenom situationen oavsett vad du väljer att göra. 
  • fjanten

    Vad är värsta scenariot om du behåller? Vad är bästa?

    Vad är värsta scenariot om du gör abort? Vad är bästa?

    Tänker att om du kan bena ut vad du helst kan leva med av de två värsta så kanske du kan komma en bit på vägen i hur du ska göra. Och samtidigt vara medveten om att du mest troligt kommer hamna någonstans mellan värsta/bästa scenariot oavsett vad du väljer.

  • Anonym (K)
    Anonym (Daniella) skrev 2020-11-02 19:18:34 följande:

    Hej, tack för svar.

    Pappan är bra pappamaterial, en väldigt ansvarsfull person. Frågan är bara om känslorna finns där.

    Jag går verkligen varannan timme och tänker abort och varannan timme och tänker behålla. Abort hade ju minimerat alla risker att livet inte blir som man hoppats men samtidigt är det ju mitt egna barn jag går miste om.

    Jag är rädd att ångra aborten men oclså rädd att bli olycklig med barnet. Men det kanske man inte blir när det väl kommer?


    Det är ju positivt i alla fall. Att han är en bra person :).

    Tycker att du ska prata med en kurator på abortmottagningen så att du kan reda ut dina tankar. Tänk på att du redan är i vecka 11. Du kommer få göra en rätt sen abort om du bestämmer dig för att abort är det rätta. Så försök att ta ett beslut ganska snabbt <3
  • Anonym (Anonym)
    Anonym (Daniella) skrev 2020-11-02 19:18:34 följande:

    Hej, tack för svar.

    Pappan är bra pappamaterial, en väldigt ansvarsfull person. Frågan är bara om känslorna finns där.

    Jag går verkligen varannan timme och tänker abort och varannan timme och tänker behålla. Abort hade ju minimerat alla risker att livet inte blir som man hoppats men samtidigt är det ju mitt egna barn jag går miste om.

    Jag är rädd att ångra aborten men oclså rädd att bli olycklig med barnet. Men det kanske man inte blir när det väl kommer?


    Det finns spermiedonation i värsta fall. Livet står inte och faller med om man har en vettig man i sitt liv, som tur är. Ett barn ångrar man nog aldrig, men det kan bli ett lättare eller svårare liv beroende på omständigheter, och så får man ju tänka på att man ska ha kontakt med mannen en väldigt lång tid framöver, och det är ju också en chansning.
Svar på tråden V. 11 - velar om abort