• Thu 5 Nov 2020 10:04
    476 visningar
    14 svar
    14
    476

    Föda ensam med familjen långt borta?!

    Hej allesammans!

    Jag brukar inte vara en sådan som vänder mig "utåt" för tips och råd men just nu känns det oundvikligt.

    Jag bor tillsammans med min sambo och 4-åriga dotter och är nu gravid i vecka 13+5 (BF 5/5-21). Idag bor vi ungefär 10 mil från familj och släkt och har inga direkta vänner vi umgås med i vår stad vi bor i. I december ska vi flytta - ytterligare 10 mil bort så avståndet kommer att öka från ca 10 mil till 20 mil från familjen. I den nya staden känner vi ingen och har ingen koppling dit mer än att vi ville ha en nystart i livet på en ny plats (och vi hittade vårt drömhus där...)

    Nu till dilemmat... I och med det långa avståndet till familjen så behöver min sambo ta hand om dottern när det väl är dags för förlossning - även om det är långt kvar och vad som helst kan hända på vägen - är det självklart att man redan nu funderar på hur det kommer att gå.

    Min fråga är egentligen, finns det någon här som genomgått en förlossning ensam utan sin partner närvarande? Hur gick det? Jag är nog rädd för att föda ensam "om något händer" men samtidigt inte, jag misstänker att jag ändå kommer ha stöd från vården väl på plats men ändå. Vi kommer även ha relativt långt till förlossningen (5-6 mil) och min sambo arbetar förnärvarande 10 mil från hemmet. Vad gör jag om förlossningen startar när han är på arbetet och dottern på förskolan? Många tankar i huvudet och bollar gärna med någon.. Den lilla är otroligt önskad och efterlängtad ?

    Ska givetvis lyfta dessa frågor med min barnmorska men det är en stund kvar till min tid där ?

  • Svar på tråden Föda ensam med familjen långt borta?!
  • Thu 5 Nov 2020 10:07
    #1

    Kul, smileys blev ? .. sorry :)

  • Anonym (M)
    Thu 5 Nov 2020 10:15
    #2

    Vi har ingen släkt i närheten där vi bor (40-60 mil bort). Oavsett om vi bott grannar så hade antagligen ingen i släkten ställt upp som barnvakt vid förlossningen ändå av olika skäl. Vi frågade en pedagog på förskolan om hon kunde passa storasyskon vid födsel.

    Det blev lite rörigt ändå och mannen han vara inne i förlossningsrummet 4-5 min innan minsta kom ut. Han åkte sen hem och tog hand om syskon medan jag och minsta var kvar tre nätter på sjukhuset.

  • Anonym (M)
    Thu 5 Nov 2020 10:18
    #3
    Anonym (M) skrev 2020-11-05 10:15:28 följande:

    Vi har ingen släkt i närheten där vi bor (40-60 mil bort). Oavsett om vi bott grannar så hade antagligen ingen i släkten ställt upp som barnvakt vid förlossningen ändå av olika skäl. Vi frågade en pedagog på förskolan om hon kunde passa storasyskon vid födsel.

    Det blev lite rörigt ändå och mannen han vara inne i förlossningsrummet 4-5 min innan minsta kom ut. Han åkte sen hem och tog hand om syskon medan jag och minsta var kvar tre nätter på sjukhuset.


    Detta var inga problem alls. Men jag har alltid haft störtfödslar och mannens närvaro eller frånvaro har jag inte registrerat överhuvud taget. Han kunde lika gärna vara på månen under förlossningarna. Jag var knappt medveten om vad som skedde någon av gångerna om jag ska vara ärlig.
  • Anonym (K)
    Thu 5 Nov 2020 11:42
    #4

    Jag har varken släkt eller vänner ens på halvnära avstånd, det gick utmärkt ändå. Det är ju inte som att de ska sitta med i förlossningssalen direkt. Maken var med, det var fint att ha honom från början och slippa vara ensam, det var ju inte alltid man hade en sköterska i rummet. När det kom igång mer hade han lika gärna kunnat gå ut däremot, då var jag så mycket inne i min egen värld och då var sköterskorna desto mer i min sfär om man säger så.

  • Anonym (B)
    Thu 5 Nov 2020 12:36
    #5
    Anonym (K) skrev 2020-11-05 11:42:05 följande:

    Jag har varken släkt eller vänner ens på halvnära avstånd, det gick utmärkt ändå. Det är ju inte som att de ska sitta med i förlossningssalen direkt. Maken var med, det var fint att ha honom från början och slippa vara ensam, det var ju inte alltid man hade en sköterska i rummet. När det kom igång mer hade han lika gärna kunnat gå ut däremot, då var jag så mycket inne i min egen värld och då var sköterskorna desto mer i min sfär om man säger så.


    Ts menar att barnets pappa inte kommer kunna vara med eftersom de inte har någon som kan passa det Arb de redan har
  • Thu 5 Nov 2020 12:44
    #6

    Jag har inte fött utan min man med på förlossningen, men vi hade samma scenario innan vårt tredje barn föddes. Jag förberedde mig på att behöva föda ensam, och det kändes faktiskt helt ok trots allt. Nu lyckades vi få en barnvakt till oss ändå tillslut, men helt ärligt så hade jag nog klarat mig bra utan maken där ändå. Som några andra skriver i tråden så hade jag mest hjälp av barnmorskan och min man har mest suttit på en stol i bakgrunden och inte gjort något. Efteråt var det förstås kul att äta förlossningsfikan ihop, men det var inte alls så att jag behövde honom under själva födandet. Det var iofs skönt att ha någon som kunde skjutsa till förlossningen, men det kan man kanske ordna att en kompis/kollega eller liknande gör.

    Under min senaste förlossning fick maken åka hem två timmar efter att vår son föddes då barnvakten blev akut sjuk. Så jag var ensam på bb med bebisen. Det var lugnt och skönt :) Jag hade nog inte velat ha det så med första barnet, men har man barn sen innan är man ju inte lika nojjig kring allt.

  • Anonym (K)
    Thu 5 Nov 2020 13:11
    #7
    Anonym (B) skrev 2020-11-05 12:36:42 följande:
    Ts menar att barnets pappa inte kommer kunna vara med eftersom de inte har någon som kan passa det Arb de redan har
    Och som jag skrev så hade mannen lika gärna kunnat vara någon annanstans.
  • Anonym (B)
    Thu 5 Nov 2020 13:25
    #8
    Anonym (K) skrev 2020-11-05 13:11:23 följande:

    Och som jag skrev så hade mannen lika gärna kunnat vara någon annanstans.


    Du skrev om att släkten ändå inte är med vid förlossningen, och att det var fint att ha med honom i början, varför jag tänkte att du kanske missat att det handlade om partnerns möjlighet att vara med
  • Anonym (K)
    Thu 5 Nov 2020 14:22
    #9
    Anonym (B) skrev 2020-11-05 13:25:48 följande:
    Du skrev om att släkten ändå inte är med vid förlossningen, och att det var fint att ha med honom i början, varför jag tänkte att du kanske missat att det handlade om partnerns möjlighet att vara med
    Ok.
  • Fri 6 Nov 2020 12:06
    #10

    Precis, det handlade ju om det faktum att mannen inte kommer kunna närvara under förlossningen då vi inte har någon som kan passa vårt barn under tiden. Han var med under första förlossningen och var ett oerhört stöd hela tiden. Kände mig trygg. Det är väl därför tanken skrämmer lite att behöva gå igenom det ensam. Och släkten vill jag ändå inte ha med på förlossningen, det var med det faktum att det inte bara är att gå över med barnet för att mormor bor på andra sidan gatan när det väl är dags.. :)

  • Anonym (Hm)
    Sat 7 Nov 2020 20:26
    #11
    Trasigadojjor skrev 2020-11-06 12:06:23 följande:

    Precis, det handlade ju om det faktum att mannen inte kommer kunna närvara under förlossningen då vi inte har någon som kan passa vårt barn under tiden. Han var med under första förlossningen och var ett oerhört stöd hela tiden. Kände mig trygg. Det är väl därför tanken skrämmer lite att behöva gå igenom det ensam. Och släkten vill jag ändå inte ha med på förlossningen, det var med det faktum att det inte bara är att gå över med barnet för att mormor bor på andra sidan gatan när det väl är dags.. :)


    Men kan inte mormor vara hos er sista veckan innan bf? Vad är problemet? Eller skaffa ett nätverk nu? Be ngn kompis komma? Vadsomhelst liksom.
  • Anonym (Hm)
    Sat 7 Nov 2020 20:26
    #12
    Trasigadojjor skrev 2020-11-06 12:06:23 följande:

    Precis, det handlade ju om det faktum att mannen inte kommer kunna närvara under förlossningen då vi inte har någon som kan passa vårt barn under tiden. Han var med under första förlossningen och var ett oerhört stöd hela tiden. Kände mig trygg. Det är väl därför tanken skrämmer lite att behöva gå igenom det ensam. Och släkten vill jag ändå inte ha med på förlossningen, det var med det faktum att det inte bara är att gå över med barnet för att mormor bor på andra sidan gatan när det väl är dags.. :)


    Men kan inte mormor vara hos er sista veckan innan bf? Vad är problemet? Eller skaffa ett nätverk nu? Be ngn kompis komma? Vadsomhelst liksom.
  • Anonym (B)
    Sat 7 Nov 2020 20:35
    #13
    Anonym (Hm) skrev 2020-11-07 20:26:18 följande:

    Men kan inte mormor vara hos er sista veckan innan bf? Vad är problemet? Eller skaffa ett nätverk nu? Be ngn kompis komma? Vadsomhelst liksom.


    Bra idé. Jag vill flika in här. Vi är i liknande sits som ts den dag jag blir gravid igen. Lär dock lösa sig med granne eller liknande.

    Problemet är ju att bf inte är exakt. Vårat första barn kom exempelvis 2 veckor tidigare.

    För att vi skulle vara trygga med att vårat första barn hade barnvakt vid förlossningen skulle vi isf behöva ha denne person boende hos oss två veckor före bf. Med otur går man två veckor över tiden vilket innebär en månad för den som ska vara barnvakt isf.

    Nu har vi grannar som troligtvis kan funka till dess att barnvakt hinner hit. Vår släkt bor bara tre timmar borta.?en vi kommer inte kunna vänta kvar hemma på dem med tanke på hur snabbt förra förlossningen gick.

    är som sagt inte gravid ännu, men har absolut funderat över hur detta ska kunna lösa sig för oss när den dagen kommer
  • Anonym (Adina­)
    Sat 7 Nov 2020 21:39
    #14
    Trasigadojjor skrev 2020-11-05 10:04:15 följande:

    Min fråga är egentligen, finns det någon här som genomgått en förlossning ensam utan sin partner närvarande? Hur gick det? Jag är nog rädd för att föda ensam "om något händer" men samtidigt inte, jag misstänker att jag ändå kommer ha stöd från vården väl på plats men ändå. Vi kommer även ha relativt långt till förlossningen (5-6 mil) och min sambo arbetar förnärvarande 10 mil från hemmet. Vad gör jag om förlossningen startar när han är på arbetet och dottern på förskolan? Många tankar i huvudet och bollar gärna med någon.. Den lilla är otroligt önskad och efterlängtad ?

    Ska givetvis lyfta dessa frågor med min barnmorska men det är en stund kvar till min tid där ?


    Jag! Min man var hemma med vår dotter när jag födde mitt andra barn. Vi bor dock nära sjukhus och jag blev igångsatt, så att han var ledig då.

    Men ja, jag tyckte att det gick jättebra. Vårdpersonalen var inne hos mig nästan hela tiden och var väldigt bra, kändes inte som att min man var direkt saknad. Det hade varit en annan sak om det var förlossningen med första barnet, men med andra så visste jag ju vad som väntade och det gick mycket smidigare än första gången.
Svar på tråden Föda ensam med familjen långt borta?!