Han är så hemlighetsfull

Nej, det är inte normalt. Han har uppenbarligen 0 respekt för dig.

han verkar vara en dryg jävel som tror att han har nån slag trumf gentemot dig, genom att inte berätta allt. 

Varför måste man fråga vem personen precis har pratat med eller fått sms ifrån?
Jag frågar aldrig min sambo. och hen aldrig mig. Skulle bli sjukt stressad om min sambo gjorde det och kanske börja slå bakut genom att retas

Man väntar till personen själv berättar

Jag har aldrig frågat varje sms eller så. Men om vi sitter och tittar på tv, hans telefon ringer och han går iväg och pratar i 45 minuter, är det i min värld rätt trevligt att nämna det i alla fall. Det räcker med "det var från jobbet" eller så. I min värld är det väldigt märkligt att försvinna under lång tid och sen låtsas som ingenting.

Han är otrogen och har en affär- helt klart. Hans beteende talar starkt för detta?

Nej inte alls. Snarare talar hans beteende för att han njuter av att försöka göra TS lite svartsjuk, eller av att få känna sig lite viktig "någon ville prata med mig länge, och nu får du gärna fråga ut mig, men jag tänker inte berätta för det känns kul när du försöker få veta".

Han  begriper helt enkelt inte att hans beteende är rätt barnsligt.

Ungefär så är min analys också. Vi träffades när han var en bra bit över 30. Han har inte haft någon längre relation innan mig. När vi några år senare fick barn, var han noga med att meddela att han minsann skulle behöva en hel del egentid. Nu är det så att min man råkar vara den största hemmagrisen av dem alla. Han travar runt i mjukisar och verkligen myser av filmkvällar med barnen och hembakta bullar till söndagsfika. Jag tror att hans egen självbild går i konflikt med hur han egentligen är. Det här blir nåt sätt att manifestera att han är lite "cool" och "inne".

Vi har alla olika behov. En del behöver få mycket fysisk närhet, andra behöver egentid. Vissa vill göra allt tillsammans, en del måste få höra att de är älskade.

Din man verkar trivas mycket bra med det ni har, men han har ett visst behov av bekräftelse i form av att du skall (låtsas) vara nyfiken på vad han gör och vem du pratar med. Jag skulle faktiskt råda dig att spela med lite i det spelet - precis som man kompromissar om mycket annat och försöker ge varandra det den andra mår bra av. Fråga ut honom lite snällt någon gång ibland, så mår han bra :)

Men sluta bry dig. Han gör ju så där bara för att få en reaktion från dig, och då kan han håna dig för det! Sjukt, kontrollerande och fruktansvärt barnsligt! Jag fattar inte varför ni fortfarande är ett par.

Håller med

Kanske ska man inte fråga, men det är irrelevant. Hans svar är ju lite knepiga. Som om ni inte är ett par egentligen. Inte just då.

Han försöker uppfostra dig. 

Då ska du göra så att du exkluderar honom helt ur ditt liv i fortsättningen. 
Berätta INGET om dig. Byt bara dina sängkläder, gör bara mat åt dig. Bestäm vilken film DU vill se. 
Vilken äckligt vidrig man du har ts. Berättar han att Andres har köpt ny bil, så titta bara på honom som "varför skulle jag bry mig?" 

Det är inte ett dugg negativt att vara nyfiken. Tvärtom. 

Jag tycker nog att du drar iväg en del faktiskt. Han har ibland ett beteende som jag tycker är fruktansvärt irriterande. Det är väldigt långt ifrån att vara "äckligt vidrig" faktiskt.

Nej, det är så klart inget kvar på att redovisa sin samtalslogg, men om jag får ett samtal och går iväg, brukar i alla fall jag säga att XX hälsade, eller att det var från jobbet, eller liknande.

Har du provat att säga till honom "vet du, det du gör just nu tycker jag bara är irriterande... det får mig inte att bli mer nyfiken, utan snarare att tycka att det är fånigt att du inte vill svara."?

Jag håller inte med. 
Det blir som när man stryker en trotsig 2-åring medhårs för husfridens skull.
Eller ännu värre - som hemmafruar gjort i alla tider - se till att mannen är på gott humör, anpassa sig (igen) för husfridens skull. 
Det är ett givande och tagande i hur man bygger upp en stämning och atmosfär i ett hem, och historiskt har kvinnan fått sköta den här biten. Mannen gick till jobbet, drog hem pengarna, skulle det vara tyst sen när han kom hem för att han var trött - ja då var det kvinnans uppgift att se till att ungarna inte störde och inte hon själv heller osv. Finns otaliga exempel. Idag har vi det inte riktigt likadant men det du föreslår är ändå i linje med detta. 

Man ska givetvis inte skapa osämja heller, men jag anser att TS inte ska "spela spelet", som du föreslår. Vad får hon tillbaka? Det måste kännas rimligt för båda parter, det man gör mellan sig i en relation. Om TS tycker det är ok att ställa frågor då och då för att han gillar det, måste det ge henne något tillbaka (och då menar jag inte enbart att mannen kanske blir glad av det). Så igen - detta att kvinnan ska "bjuda på sig själv" för att mannen ska tycka det är trevligt - vad gör han själv för att förbättra situationen? 
Det blir som att hantera mannen som ett barn om TS går med på det här OCH han kan aldrig bättra sig för han får inte chansen - kör TS "spelet" så tror ju han att allt är bra? 

Och som någon skrev före mig TS: har du någon gång sagt rakt ut att hans beteende inte gör dig mer nyfiken, och inte gör att du vill fråga saker, eftersom han med flit utestänger, har "makten" genom att säga att han inte tänker berätta osv. 
Det enda man då kan göra är att ta tillbaka "makten" (bestämma för sig själv vad som är ok eller inte) i det här fallet kanske då att inte fråga - dessutom är ju inte heller allt speciellt intressant. Du kan säkert leva utan att veta att hans kompis köpte ny bil osv. 
Men frågan är hur detta i längden påverkar ert sätt att kommunicera? 

Det var även jag som skrev att hon kunde säga rakt ut att hans beteende inte gör henne mer nyfiken. Det finns många sätt att hantera detta och mitt tidigare förslag att hon skall behandla honom som ett barn och "spela spelet" är även det att TS har makten. Det bygger ju på att han inte gör detta dagligen, utan att det handlar om någon gång per månad. Väljer hon då att spela med i hans barnsliga sida kanske detta är en enkel väg, men stör det henne mycket är det såklart inget alternativ att fortsätta så.

Ytterligare ett förslag är att faktiskt säga till honom att han försöker syssla med ett maktspel. Känner han att han har för lite makt i vardagen? Varför behöver han känna sig "mäktigare" än TS?

Men gör inte det nåt mer, låt bli att säga nåt alls o se om det blir nån reaktion. Svara lite med samma mynt. Barnsligt eller ej men testa. 

Håller nog med den som skrev att han försöker uppfostra dig, ja. Är iaf överlägsen o lite nedlåtande.

Men gud vilken dryg och löjlig en!

Jag hade nog rätt snabbt börjat kontra på exakt samma sätt. Frågar han vem jag pratat med: Fundera på det du. Frågar han om jag pratat med X angående Y: Ja det skulle du bra gärna vilja veta va? Sen gått därifrån. När han undrar vad vi ska äta till middag: Du kan fundera vidare på det du.

Jag hade även rätt snabbt slutat fråga honom om någonting överhuvudtaget.

Kul förhållande han skapat.