Hur får man småbarn att sluta tjata??

Att ha småbarn kan vara oerhört påfrestande och jag håller på att drivas till vansinne vissa dagar, för det spelar ingen roll vad jag gör så blir det inte bättre. Mitt barn kan tjata hur många gånger som helst om exakt samma sak, samma fråga, även om jag slutar svara så tar det mer än tio gånger av samma fråga innan hen slutar fråga. Jag fattar att det är en del av deras utveckling men det är otroligt jobbigt ändå! Vad ska jag göra för att få hen att sluta tjata om samma sak i all evighet??

Ni som tycker att man får skylla sig själv som skaffat barn eller att man bara får gilla läget kan gå till en annan tråd.

Ålder på barnen? Det är lite skillnad på hur du kan bemöta en 2-åring och en 4-åring.

Funkar deras tjat? Får de vad de vill ha om de tjatar om det? Tänk på att vad de vill ha mycket väl kan vara din uppmärksamhet (negativ som positiv) och inte vad de faktiskt tjatar om. Ett sätt att minska ner på tjat är att se till att uppfylla deras behov så snabbt som möjligt och ge dem det du kommer att säga "ja" till med en gång. Det som du kommer att säga "nej" till måste du hålla fast vid. Var väldigt tydlig. "Kanske" och "senare" och "vi får väl se" är svar som du kan använda när du vill bjuda in till tjat (eller förhandlingar, för att ge det en positiv spinn).

Är barnen osäkra på om du har lyssnat på dem? Ibland kan det vara svårt för dem att inse att du har gjort det och att de inte behöver tjata om något om och om igen. Att verkligen ta dig tid och lyssna till dem medan ni har direkt ögonkontakt, du kan upprepa och bekräfta vad de har berättat - eller till och med skriva ner det på en lapp, det brukar imponera på även små barn - är något som kan minska ner på tjat.

Med äldre barn kan du be dem sluta tjata. Du har gett ett tydligt svar och om de frågar igen så kan du be dem att själva upprepa ditt svar och tillsammans konstatera att situationen inte har förändrats.

Vissa barn behöver lite hjälp att bryta låsta tankar. ALLT de kan tänka på är det som de tjatar om. Berätta en historia, sjung en sång, lek en liten lek ...

Tjatar du på barnen? Borsta tänderna, skynda sig på morgonen, plocka upp sina leksaker. Som mamma är det lätt att själv bli tjatig och barn gör ju som vi gör och inte som vi säger.

Hen är 3 år gammal och får naturligtvis inte alltid vad hen frågar om, och har vi sagt nej så är det nej. Det tjatas även om vi redan sagt ja, då ska det ske NU annars får hen världens melt-down, precis som om man sagt nej.

Uppmärksamhet får hen av oss vuxna nästan all vakentid utom under timmarna på fsk men ibland måste vi naturligtvis också säga nej, man kan inte sitta och leka med ett småbarn precis varenda timme ledig tid tills den lägger sig så jag har tränat hen ända sedan ettårsåldern att kunna leka självständigt.

Vi får se till att sluta med ordet "senare", det är ofta att hen tjatar om mat eller godsaker, fast hen nyss ätit ett ordentligt mål mat och inte borde vara hungrig.

Generellt sett så måste man inte tjata om särskilt många saker, fast hen är så liten. Man får snarare påminna för hen glömmer om det händer annat omkring, eller att hen kommer på att den "bara" ska göra si eller så mitt i allting.

Tack för dina många råd!

Det finns tjat och så finns det tjat.

Om tjatiga frågor "varför är det såhär" så ger man samma svar om och om igen.
Man tar det liksom inte personligt utan lämnar sitt eget känsloregister i garderoben. Och man svarar och svarar. Ungen kommer liksom inte att fortsätta ställa samma frågor fram till 23års-dagen...

Om tjatigt tiggeri "ju mer du tjatar desto mindre får du".
Funkar fint som snus om man är konsekvent.
Barn är som katter, ger man dem lillfingret så tar de hela armen. Ger man efter en gång så kommer samma sak upprepas till minst 23års-dagen.

Operant betingning: Utsläckning. Ignorera dem. Helt. Totalt. Inte ett ljud. "-Nej" EN gång sen total tystnad.