Fråga till män: ärligt nu, hur många av er män skulle föredra att vara i ett mer traditionellt äktenskap/samboskap?

Det låter bra, det du skriver. Jag hade gärna haft ett mer traditionellt äktenskap/samborelation. Det skulle vara så skönt att komma hem efter en hård dags arbete och veta att hon har tagit hand om allt där hemma. Med det sagt så tycker jag att hon givetvis ska få jobba om hon vill eller vara hemma med barnet(Om vi nu har såna). Fast en pappa kan ju också vara hemma med barnet medan frun/sambon jobbar.

Jag tycker att det är bra att dela på uppgifterna så gott det går. Hos oss så sköter min fru all städning medans jag tar all matlagning, min fru tvättar mest medans jag handlar mest.

Sen så tar hon fler lämning/hämtning på skola/förskola just för tillfället då jag precis startat eget företag. Sen under sommardelen av året så tar jag det mesta av trädgårdsarbetet och allt med poolen.

Helt okej för mig, vårt äktenskap har varit ungefär så.

Som frågan lyder, hur många av er män skulle hellre vara i ett mer traditionellt äktenskap/samboskap? Med "traditionell" menar jag att kvinna självklart kan jobba, men att hon till större delen eller helt och hållet tar hand om hemmet, barnen, matlagning etc? Här menar jag heller inte att kvinna ska vara "nedtryckt". Men att manenn (du) helt eller till stor del är den som jobbar och betalar räkningar medan hon sköter allt annat. Jag är inte ute efter att sätta dit någon av er eller kritisera och jag hoppas att alla här kan hålla God ton och inte hoppa på de som eventuellt skulle föredra att ha ett traditionellt äktenskap.

Jag är man o skulle absolut kunna tänka mig ett äktenskap med det du kallar "traditionella" roller och fördelning av ansvar... Så länge det sker i samförstånd o båda vinner på det genom att de slipper ansvar för sådant som de inte gillar att göra.

Jag trodde jag levde i en relation med just denna uppdelning.... Men lever nu själv igen, med barnen på halvtid...

Det som fällde mitt förhållande o som jag tror även skapar friktion i många andra är att det att båda parter har väldigt lätt att ladda just det som de bidrar med med ett för högt värde mot hur den andra parten värderar det.

Om den ena drar runt hela familjen ekonomi ensam så är det mycket lätt för den andra att känna sig som en betald hushållerska i sitt eget hem.

Jag ansåg att vi i mitt eget fall gjorde ett klokt val att låta mig ansvara för att dra runt familjens ekonomi eftersom jag tjänade nästan dubbelt mot min fru, det innebär att varje timme jag är borta ifrån hemmet ger oss dubbelt så mycket, eller om man vänder på det att hon skulle ha behövt spendera dubbelt så mycket tid hemmifrån för att dra in samma antal kronor till familjen. 

Självklart med totalt gemensam ekonomi, allt in på samma konto.... 

Hur ska hon "såklart kunna jobba", men samtidigt "helt och hållet ta hand om hemmet"? 

Tycker du motsäger dig själv direkt. Att vara traditionell hemmafru är ju just att man inte jobbar utanför hemmet. 

och om nu frun jobbar lite grann så så bidrar båda till ekonomin så varför ska då hon sköta allt hemma?

Överens och överens... Eftersom det i hennes värld var självklart att hon skulle vara hemma med barnen o dessutom "dryga ut" föräldradagarna så att hon kunde vara hemma tills barnen började skolan så fanns det inte mycket annat för mig att göra än att kavla upp ärmarna o i princip ta all övertid på jobbet som erbjöds för att få familjens ekonomi att gå ihop.... Vilket inte ens det räckte, sista året innan separation gick vi back runt 5000/mån...

Sen började det gnällas om ena sysslan efter den andra, vilket slutade i att mer o mer föll på mig. Handla fick jag gör på vägen hem från jobbet, för det hann hon inte med om dagarna. Tvätten blev min också, satte igång nya maskiner när jag gick till jobbet på morgonen, plockade sen över till torken när jag kom hem, hängde in i garderoberna på kvällen när hon spenderade 1,5tim i badrummet. All matlagning gjorde när vi var hemma båda 2, jag tog då båda barnen och lekte med dem...när vi sen satt o åt så kom kommentaren "skönt att bara sätta sig o bli serverad va?". Det var ett uttalat krav att det alltid skulle finnas matlådor för henne att bara värma till alla måltider hon o barnen åt när jag var på jobbet.

osv osv....

Som frågan lyder, hur många av er män skulle hellre vara i ett mer traditionellt äktenskap/samboskap? Med "traditionell" menar jag att kvinna självklart kan jobba, men att hon till större delen eller helt och hållet tar hand om hemmet, barnen, matlagning etc? Här menar jag heller inte att kvinna ska vara "nedtryckt". Men att manenn (du) helt eller till stor del är den som jobbar och betalar räkningar medan hon sköter allt annat. Jag är inte ute efter att sätta dit någon av er eller kritisera och jag hoppas att alla här kan hålla God ton och inte hoppa på de som eventuellt skulle föredra att ha ett traditionellt äktenskap.

Jag som kvinna kan erkänna att jag ibland små fantiserar om hur det skulle vara att leva på detta vis. Däremot skulle jag vilja jobba, men då kanske 50 %. Är inte ett sådant liv jag lever nu, långt ifrån! Men ibland kan jag se att det skulle vara många fördelar med ett sådant äktenskap/samboskap. Kan även tycka att det är attraktivt med en man som jobbar hårt och sedan kommer hem och jag redan tagit hand om allt annat. Detta innebär inte att min önskan är att han inte ska involvera sig i barnens liv, för det vill jag. Men han ska inte behöva göra "grovjobbet".

Nå hur tänker ni andra då? Tror ni att en familj kan bli lyckligare om inte båda jobbar. Att barnen alltid har en förälder som är hemma?

Stäng alla högre utbildningar för kvinnor. De ska ändå inte ha något mer avancerat jobb. Sjuksköterska är också för avancerat, för lång dyr utbildning och alla ska jobba förmiddag. Vem som ska göra jobbet andra tider får någon annan svara på.